Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
67
En, som även varit med från avdelningens
början är fru Augusta Andersson. Hon
har under alla dessa år varit uppbördsman
och har skilt sig från sitt uppdrag med
heder. En tredje, som även kan se
tillbaka på 25-årig verksamhet i
avdelningens tjänst, är Gertrud Andersson. Hon
har under de gångna åren ofta deltagit i
ackordsförhandlingarna, och att hon vid
dessa gjort sitt bästa är väl bekant.
Styrelsen vill till slut uttala den
förhoppningen, att arbetarna vid Lana
fabriker i fortsättningen liksom hittills skola
fortsätta arbetet med organisationens
utbyggande, så att denna skall bli skickad
att i samråd med övriga
arbetareorganisationer dana ett samhälle med större
social och ekonomisk rättvisa.
Må arbetarna vid Lana
Kamgarnsspin-neri i fortsättningen som hittills värna om
sin avdelning och om Svenska
Textilarbetareförbundet.
Minnen och betraktelser vid
textilarbetarnas kongress.
När jag sitter å textilarbetarnas
kongress i sällskap med de 345 ombuden och,
om genom en ödets skickelse eller
avsiktligt genom bestyrelsen för kongressen, vet
jag ej, fått min plats anvisad rätt under
avd. 20 :s (Stockholms
Bomullsarbetarefackförening) fana, föras tankarna
otvunget tillbaka till svunna tider. Sedan dess
har år efter år inträtt förändringar, icke
blott i den enskilde individens
förhållanden utan även i organisationens, ja, för
samhället i sin helhet. På fanan läses
stiftelsedagen den 27/2 1896.
Ur minnets gömselkammare plockas
fram bilder av goda och vänskapsfullt
leende män och kvinnor, vilka i den
nybildade organisationen sågo den ljusglimt,
som skulle leda hän mot framtidens lycka.
Entusiasmen var stor. Man hade i
organisationen funnit botemedlet mot allt
förtryck, mot alla orättvisor och all
småsinthet, vilket då i frånvaro av något
motstånd från arbetarna obehindrat kunde
florera från arbetsledningens sida.
Dock var entusiasmen icke lika stor
hos alla, som man hade kunnat vänta sig.
Icke heller var kraften hos den unga
organisationen så stor att den utan ett
säkert stöd bakom sig var mäktig att kunna
utföra allt det storslagna arbete, som
hägrade framför dem, vilka redan då hade
klart för sig vad en stark organisation
verkligen betydde för arbetarna.
Förbundet existerade ännu icke. Ett
starkt skydd bakom den unga
organisationen hade naturligtvis kunnat ge den och
medlemmarna kraft och impuls till
förbättring av svåra förhållanden. Nu blev
det att, som så många andra fristående
fackföreningar voro hänvisade till, söka
vinna medlemskap i det soc.-dem. partiet.
Och intet ont i det. Man kände sig i alla
fall icke så erbarmligt ensam. Ty, det
fanns även då goda viljor och förmågor i
partiet, vilka välvilligt bistodo med råd
och dåd.
Åren runno emellertid fort framåt, och
den lilla länken hade fogats till andra små
länkar. Förbundet var en verklighet, om
också dess första steg voro svaga och
stapplande.
Jag minnes väl den första kongressen,
som jag hade nöjet att få representera
avdelningarna 20 och 23 vid. Det var 1902
i Göteborg. Sammanlagt voro vi 21
ombud, jämte förbundsstyrelsen och danska
förbundets förtroendeman J. Möller.
Förhållandena voro långt ifrån
idealiska. Ledningen var slapp och liknöjd. En
upprensning sökte man dock att göra, men
den lände till ganska litet resultat, ty
redan 1903 var man nödsakad att inkalla till
extra kongress. Denna kongress avsatte
helt enkelt såväl förtroendemannen som
övriga funktionärer samt beslöt att
förlägga förbundsstyrelsen till Stockholm.
Det var icke lätt för en icke
textilarbetare att åtaga sig ledamotskapet av
förbundsstyrelsen, men man var envis om att
så skulle ske, och själv insåg jag mer än
väl att organisationen behövde den som
var något van. Jag beslöt alltså att
hjälpa till det lilla jag förmådde.
Numerären hade då sjunkit till
omkring 500 medlemmar. Det arbete som
förelåg var sannerligen ingen sinekur.
In
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
