Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
TEXTILARBETAREN
kämpande, skola tillämpa mindre
formalism och mera social förståelse i sitt
ansvarsfulla värv.
Kongressen anser vidare att det är
statsmakternas plikt att skyndsamt
åstadkomma lagstadgad effektiv
arbetslöshetsförsäkring och uppdrager åt
Landssekre-tariatet att på lämpligt sätt söka
påskynda frågans lösning. De förbund, som
icke äga arbetslöshetskassa, uppmanas
samtidigt att upprätta sådan.
Rationaliseringsf rågan.
”Metalls” avdelning 41 i Göteborg
yrkade i motion att rationaliseringen, dess
följder och resultat skulle ingående
studeras. I motionen hemställdes att
kongressen skulle uppdraga åt
Landssekreta-riatet att utreda huruvida dels en särskild
avdelning bör upprättas för att bedriva
studier av arbetsprocessens utveckling och
i anledning härav påkalla åtgärder från
fackföreningsrörelsens sida.
I Landssekretariatets utlåtande
framhölls, att rationaliseringen, rätt uppfattad
och praktiserad, är ur näringslivets och
folkhushållningens synpunkt oundgänglig
och ofrånkomlig. Även om det förhåller
sig så, att den till sitt väsende endast är
ekonomisk, d. v. s. att största möjliga
produktionsresultat skall åstadkommas till
lägsta möjliga kostnad och med minsta
möjliga kapitalinvestering, måste — om
den skall kunna betraktas som i verklig
mening förnuftsenlig — syftet med
densamma icke vara uteslutande ekonomiskt
utan fastmera socialt. Rationaliseringen
måste med andra ord utgöra ett led i
strävandet att främja ett allmänt väl genom
att möjliggöra bättre levnadsförhållanden
och bidraga till att höja hela folkets
ekonomiska och sociala standard.
Nedbringandet av produktionskostnaderna med
hjälp av tekniska och organisatoriska
åtgärder för att förbättra och utveckla
produktionen och distributionen av
förnöden-hetsartiklar kan i och för sig vara lovvärt
men erhåller en förnuftig mening endast
i den mån det sker av omtanke om det
allmänna välståndet i samhället.
Endast under denna förutsättning
kunna arbetarna skänka rationaliseringen i
dess numera vedertagna bemärkelse sitt
erkännande. Då erfarenheten av
rationa-liseringssträvandena hittills givit vid
handen, att företagarna i regel framför allt
se på sina egna privatekonomiska
intressen och ha föga eller intet sinne för
samhälleliga och ännu mindre taga hänsyn till
i vad mån dessa strävanden kunna
medföra för arbetarnas trygghet, hälsa och
liv ödesdigra konsekvenser, framstår det
som en tvingande nödvändighet, att
arbetarnas fackliga organisationer ägna
denna utvecklingsprocess sorgfällig
uppmärksamhet och bemöda sig om att förebygga
de ur social synpunkt sett allvarliga
faror, som hota arbetarna. En s. k.
rubb-ningsarbetslöshet av mer eller mindre
omfattande och långvarig beskaffenhet är en
av dessa faror; den till följd av arbetets
intensifiering ökade risken i fråga om
överansträngning och olycksfall är en
annan.
I enlighet med Landssekretariatets
förslag beslöt kongressen:
1) att uppmana förbundens
lokalavdelningar att på resp, arbetsplatser,
eventuellt med hjälp av särskilda för
ändamålet utsedda kommittéer, noggrant följa
ra-tionaliseringssträvandena och bevaka
arbetarnas intressen i samband med
ratio-naliseringsåtgärdernas genomförande;
2) att uppmana förbundsstyrelserna
att uppdraga riktlinjer och lämna direktiv
samt medelst ett rapportsystem
införskaffa och sammanfatta upplysningar rörande
rationaliseringsåtgärderna inom deras
verksamhetsområden;
3) att erinra om den i lagen om
arbetarskydd föreskrivna
arbetareombudsin-stitutionens betydelse med avseende på de
risker, som rationaliseringen kan medföra
för arbetarnas trygghet och säkerhet i
arbetet ;
4) att uttala sin anslutning till de
resolutioner i rationaliseringsfrågan, som
antagits av den ekonomiska
världskonferensen i Genève 1927 och av de
internationella fackföreningskongresserna i Paris
1927 och i Stockholm 1930.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
