- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXIX. 1932 /
39

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEXTILARBETAREN

35

Bliver svaret pä frågorna nekande, skall
givetvis överklagade utslaget upphävas; bliver det
jakande, skall utslaget stå fast.

Det är även andra synder, som lagts
Jo-hannesen-Ling till last: fylleri, våld å polis och
snatteri. Dessa brott har han dock i vederbörlig
ordning sonat. Han är visserligen ingen god
samhällsmedlem, men man måste besinna att de
verkligt asociala inviderna nu för tiden träffas i
samhällets högsta kretsar, och där tillämpas icke
lös-drivarlagen.”

Det är icke bekant huru k. m :t till sist
dömde i saken. En f. d. grovarbetare är
en alltför obetydlig person för att
telegrambyrå och tidningar, särskilt i dessa
sensationsmättade tider, skola ha tid att
intressera sig för hans öde. Detta
hindrar emellertid icke att stadsfiskalen har
rätt. Icke minst rätt har han f. ö. i sin
erinran om att de verkligt asociala
individerna numera träffas i samhällets
högsta kretsar, där ingen lösdrivarlag
till-lämpas.

K. J. O—n.

Tvist om avtals giltighet.

Vid A.-B. Landskrona Tricotfabrik
Stenbjörn & C:o träffades i maj 1927 ett
kollektivavtal, vari bl. a. bestämdes att
ackordslönerna skulle fastställas i en
särskild prislista. Arbetsgivaren uppsade
påföljande år avtalet men lämnade endast
förslag till nya ackord, ehuru avtalet
bestämmer att uppsägning skall åtföljas av
förslag till nytt avtal. Det visade sig
sedermera att arbetsgivaren endast haft för
avsikt att uppsäga ackorden,
överenskommelse träffades om nya ackord,
varemot avtalet lämnades orubbat. I
september 1930 uppsade bolaget i skrivelse
till förbundsavdelningen n:r 41 i
Landskrona ”det mellan Eder och oss löpande
kontrakt om ackordsarbetslöner” samt
lämnade förslag till vissa nya ackord,
överenskommelse om dessa ackord kunde
icke träffas utan överenskoms att arbetet
skulle gå på timlön. I september 1931
erinrade bolaget i en ny skrivelse till

avdelningen om den året förut gjorda
uppsägningen av ”kontraktet med de vid
fabriken anställda sömmerskor och
andra”, vilken uppsägning upprepades, för
den händelse avdelningen skulle anse den
förra uppsägningen icke gällande. Vidare
sades det, att bolaget icke under
nuvarande osäkra förhållanden kunde framlägga
förslag till ”nytt avtal”.

I januari 1932 började arbetsgivaren
dels tillämpa av honom ensidigt
fastställda ackord, vilka i vissa fall icke ens gåvo
vanlig timlön, dels företaga sänkning av
timlönen med 10 % vid arbete ”på lager”.
Avdelningen och förbundet bestredo,
under hänvisning till avtalet, arbetsgivarens
rätt att företaga dessa åtgärder och
krävde rättelse. Arbetsgivaren åberopade
först beträffande timlönen ett påstått löfte
från 1927 om rätt att få sänka lönen vid
arbete på lager och framhöll beträffande
ackorden, att dessa voro tillräckligt höga
för att medge en god förtjänst. Längre
fram gjorde arbetsgivaren gällande, att
hans 1930 och 1931 gjorda uppsägningar
avsågo icke bara ackorden utan även
avtalet. Då uppgörelse icke kunde träffas,
stämde förbundet och avdelningen bolaget
till arbetsdomstolen med yrkande, att
avtalet måtte förklaras gällande och att
bolaget måtte förpliktas att till berörda
arbetare utbetala vad de utfått mindre än
avtalsenlig timlön.

Arbetsdomstolen förklarade i sitt den
4 maj avkunnade utslag, att
uppsägningarna 1930 och 1931 måste anses ha
avsett endast ackordslönerna och att avtalet
i övrigt måste anses vara gällande. Då
bolagets förfarande sålunda måste anses
stridande mot avtalet, förpliktades
bolaget att till de berörda arbetarna utge
sammanlagt kr. 78: 49 samt att ersätta
arbetarepartens rättegångskostnader med 216
kronor. Två av arbetsdomstolens
ledamöter, Bergsten och Heyman, hade velat
ogilla käromålet.

Arbetslösheten i Italien.

Den 30 april var antalet arbetslösa i
Italien 1,100,025, varav 282,000 uppburo
arbetslöshetsunderstöd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:07:21 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1932/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free