Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
TEXTILARBETAREN
Olycksfall i arbete böra
ofördröj-ligen anmälas.
Betydelsefullt prejudikat av regeringen.
På en arbetsplats har inträffat ett
olycksfall, som understryker vikten av att
arbetare i fabriker, verkstäder och andra
arbetsplatser omedelbart anmäla
inträffade olycksfall i arbete, även sådana av till
synes ofarlig beskaffenhet. Det
olycksfall, som behandlades och avgjordes i
re-geringskonselj den 29 juli 1932, slutade
med döden till följd av en blodförgiftning
— och nu har änkan i snart tre år
förgäves försökt utfå livränta enligt
olycksfallsförsäkringslagen. Då ärendets
detaljer kunna utgöra ett giv akt för våra
medlemmar, refereras de här nedan.
Den 23 augusti 1929 fick en arbetare
på en större arbetsplats en s. k. grad
(järnspån) i vänstra handens tumme.
Han fortsatte dock sitt arbete, men i sitt
hem klagade han över smärtor i tummen.
För att få föremålet avlägsnat ur tummen
hade han stuckit i densamma med en
vanlig knappnål, men utan resultat. I stället
hade tummen börjat svullna och samtidigt
hade värken tilltagit. Omkring den 27
augusti hade han lagt ett förband om
tummen och fortsatte arbetet. På kvällen den
30 augusti begärde han permission
påföljande dag för att besöka en kvacksalvare,
känd i trakten för botandet av
blodförgiftningar. Där fick han medicin och
ävenledes en ”salva av den starkaste
sorten”. Denna skulle nypåstrykas varje
dygn, men bleve värken alltför svår, skulle
ombyte ske två gånger på dygnet. Han
följde denna föreskrift, men det oaktat
ville svullnaden eller värken icke upphöra.
Efter besöket hos kvacksalvaren kunde
han icke återgå till arbetet. De första
därpå följande dagarna vistades han uppe,
men därefter tvingades han emellanåt
intaga sängen. Den 5 september måste han
ligga nedbäddad, då han var mycket klen
och medtagen. Det oaktat tänkte ingen på
att tillkalla läkare, vilket berodde därpå
att både mannen och hustrun fullt litade
på kvacksalvaren och hans salva. Den 7
september låg han medvetslös, och samma
dag på eftermiddagen kom en
arbetskam
rat på besök. Då han fann sin kamrat så
svårt sjuk, tillkallade han genast pr
telefon en läkare, vilken strax infann sig.
Han behövde blott flyktigt se på den sjuke
för att förstå att här var sjukhusvård
ofördröjligen nödvändig, och genast
fördes den sjuke till närmaste lasarett. Där
gjorde man allt som kunde göras, men på
efternatten avled den skadade.
Änkan vände sig nu till företagets
ägare med framställning om ersättning, då
hennes man ljutit döden genom olycksfall
i arbetet. Detta gav företagsledningen
anledning att tillskriva
riksförsäkringsanstalten om saken. Därvid påpekades, att
den avlidne icke anmält något olycksfall
trots stränga order om att så skulle ske.
Vid arbetares anställande lämnades
föreskrifter därom. Den avlidne hade ej
anmält att han fått ett järnspån i tummen.
Cirka 14 dagar före dödsfallet hade han
visserligen för en förman uppgivit att han
fått en ”grad” i vänstra tummen, men
ingen hade sett detta, ej ens en arbetare
som av den skadade anmodats se efter om
någon ”grad” vore synlig. Något
olycksfall hade sålunda enligt företagets mening
icke inträffat, och i alla händelser hade
dödsorsaken av läkaren å lasarettet
upp-givits som misskött blodförgiftning.
Företaget, som har sina arbetare försäkrade
i riksförsäkringsanstalten men självt
utbetalar enligt lag utgående ersättningar,
ansåg sig därför ej skyldigt att utgiva
någon livränta till änkan.
Riksförsäkringsanstalten ansåg
emellertid, att ärendet var av sådan
beskaffenhet att en närmare utredning vore
erforderlig. På grund därav påkallade
anstalten polisundersökning för att få utrönt
dels huruvida den avlidne arbetaren
genom olycksfall i arbetet skadat vänstra
tummen och i så fall vid vilken tidpunkt
samt hur därvid närmare tillgått, dels om
han omedelbart företett några yttre
tecken på skada, vilka symptomen i övrigt
varit samt när desamma uppträtt etc. Den
avlidnes hustru, förmannen på
arbetsplatsen och en del av hans närmaste
arbetskamrater blevo förhörda av polisen.
Änkan lämnade uppgift om vad som tilldragit
sig, enligt hennes mans version,
förmannen framhöll att den avlidne tio dagar före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
