Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
TEXTILARBETAREN
de, måste man ta med största reservation.
Författarna till dessa böcker glömma
ofta, att ingen ras på jorden skulle kunna
bli förändrad på en dag och att den
tidsrymd, under vilken negrerna ha varit i
beröring med den europeiska kulturen, är
minst ett sekel för kort.
Resande, som under de senare åren ha
färdats genom Afrika, ha med förvåning
konstaterat de stora olikheter, som man
där kan få se vid sidan av varandra. På
samma gata möter man en halvnaken
ur-skogsinvånare och en svart europeiskt
klädd köpman, som styr sin fordbil.
Alldeles vid sidan av afrikanska köpmäns
moderna stenhus ligga skogsnegrernas
primitiva hyddor i vilka en stor familj sitter
på huk, ätande ur det gemensamma
majsfatet. Förbluffande är den förändring,
som har skett med kvinnornas tankevärld.
De unga flickorna föra sig med oberoende
och säkerhet, fast deras mödrar ännu i
sina hem utgöra en opersonlig del av det
husliga inventariet. Många tusen svarta
kvinnor begära i dag samma rättigheter
som männen, isynnerhet fordra de rätten
att själva välja sin man. På många
platser är den västafrikanska negern socialt
och ekonomiskt jämnställd med den vita
befolkningen. Han kan nå de högsta
äm-betsmannaposter och sitta med de vita
representanterna i rådet, medan däremot
negern i Sydafrika ännu behandlas som ett
väsen av en helt annan klass och som
endast besitter ekonomiskt värde som
arbetare. Engelsmännen ha nämligen här, som
på alla andra platser där de härska över
färgade raser, hållit fast vid den
principen, att färgade män skola hållas i
underordnade ställningar, medan däremot
fransmännen ha visat sig synnerligen
tillmötesgående gentemot de svarta. Det påstås nu
av några, att följden av denna politik
kommer att bli den, att de franska
kolonierna först till nästa år komma att få
känning av den svarta faran, medan det
redan nu jäser och sjuder i de engelska
territorierna.
De svarta blevo under världskriget till
stor del användna som hjälptrupper i
Europa och den nära beröring, i vilken de då
kommo till européerna, har icke resulterat
i något gott. De svarta gjorde den
iaktta
gelsen, att de vita, som på Afrikas jord
uppträdde som ett, ingalunda voro eniga
hemma i sina land. De mördade varandra
med ett hat, som ingalunda var mindre än
det negrerna själva utvecklade under
tropikernas glödande sol. De miste respekten
för de vita härskarna och deras kvinnor,
och från Europas blodgenomdränkta jord
vände de tillbaka till sitt hemland med den
fasta föresatsen, att de icke mera skulle
finna sig i det absoluta herravälde, som
den nu avslöjade vita rasen hitintills hade
utövat över dem. Om än Frankrike fann
det tillrådligt att giva den svarta
befolkningen i sina västafrikanska besittningar
vittomfattande löften, i det de t. ex.
beviljade negrerna av dem fordrade
med-borgarrättigheter, så synes de dock
ständigt ha besvär med de infödda i Senegal
och Sudan. De ha ju icke bara olika
politiska åsikter utan därtill kommer också
religionen. Mohammedanernas hat till
andra troende är i dag i det inre av
Afrika icke mindre utan starkare än någonsin.
Den svarta faran växer för varje dag
Icke att förstå så, att de svarta få vapen.
Vapen ha de här och där, men det är icke
det värsta. Långt värre är det att de fått
kännedom om den europeiska tekniken. I
stora delar av Afrika äro negrerna
chaufförer, montörer och maskinister. De
studera i Europa, uppträda här som vita och
vända tillbaka till sitt hemland som svarta.
Där upplysa de sina svarta medbröder.
Följden härav märkes först i form av den
svarte arbetarens krav på högre lön. Ger
man en svart samma lön som en vit, då är
det slut med den blomstrande
sydafrikanska gruvindustrin. En neger får en
fjärdedel i lön av vad som gives en vit. Afrika
har 200 miljoner invånare. Det är en stor
här, särskilt farlig därför, att den svarte,
som nu uppfostras till soldat av den vite
mannen, anses som en god krigare. Den
vite mannen ser allaredan i dag sin
världsmakt hotad av den gula rasen. Kommer
nu också den svarta, kan situationen så
småningom bli tämligen besvärlig.
Marx Gerhard.
(Eftertryck förbjudes.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
