Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
TEXTILARBETAREN
säger, att 48 timmar i veckan är den
arbetstid, som för alla människor, för alla
tider, under alla förhållanden och ur alla
synpunkter är den lämpligaste. Det finns
överhuvudtaget icke någon möjlighet att
fastslå en arbetstid, som under alla
förhållanden är normal. Om sedan också
argumenten för 48-timmarsveckan voro andra
än nu för 40-timmarsveckan, så äro
argumenten nu mot 40-timmarsveckan nästan
exakt desamma som tidigare mot
48-timmarsveckan, och detta t. o. m. när de
komma från personer som tidigare försvarat
48-timmarsveckan mot samma argument.
Man får nu i varje fall veta, att
40-timmarsveckan är ett mycket dåligt plåster
på det sjuka samhället. En del
reformi-ster tala om ”fördelning av fattigdom”.
Sillénarna lära visst tala om ”fördelning
av svält”. Någon variation skall det
förstås vara. Ja, det är sant, att en
förkortning av arbetsveckan betyder att vissa
arbetare avstå en del av sin arbetstid till
förmån för andra arbetare, vilka också äro
i behov av att arbeta, men skedde icke i
viss mån detsamma varje gång en
arbetstidsförkortning vidtogs? Är det icke så
att 40-timmarsveckan skiljer sig från
48-timmarsveckan bara till graden, absolut
icke till arten? Är f. ö. icke fördelningen
en fundamental princip i hela den
socialistiska idébyggnaden ? Är icke hela
socialismen och hela den moderna (av
socialismen influerade) socialpolitiken en fråga
om fördelning?
Låt oss ta några prov från
arbetarrörelsens praktiska verksamhet. Vad
betyder t. ex. upptagandet av
fackförenings-avgifter? Jo, att fattiga människor avstå
från en del av sin inkomst, som de kanske
oavkortat behövde använda för
tillfredsställandet av rent elementära behov, för
andra ändamål, för att hjälpa dem som
äro i konflikt, äro arbetslösa o. s. v. Vad
är det för principiell skillnad mellan att
avstå en del av sin lön och en del av sin
arbetstid? Vad betyda avgifterna till
sjukkassan? Jo, att de friska och
arbetande avstå en del av sin lön för att hjälpa
de sjuka, att den ene fattige hjälper den
andre fattige. Betyder f. ö. icke hela den
sociala verksamheten, t. ex. fattigvården,
att en del fattiga satsa medel för att
hjälpa andra fattiga? Förvisso. Så är det
faktiskt hela vägen. Socialismen bygger i
varje fall på den inbördes hjälpens
princip. Icke bara på den rikes hjälp till den
fattige utan även på den fattiges hjälp till
den fattige. Den bygger på fördelning.
När man nu skall visa arbetarna hur
dumt det är att förkorta arbetsveckan, så
börjar man tala om att köpkraften icke
ökas genom att man flyttar över 8
timmars arbete i veckan från vissa arbetare
till andra, att det icke finnes någon
konstant arbetsmängd och att det därför icke
är säkert att det behöver utföras lika
mycket arbete efter arbetstidsförkortningen
som före, att man icke kan tvinga
arbetsgivarna att nyanställa arbetare, att de
kunna rationalisera i stället för att utöka
arbetskraften, att en minskning av
arbetstiden, åtminstone om den kombineras med
lönekompensation, medför fördyring av
varan med ty åtföljande minskad
konsumtion och ökad arbetslöshet o. s. v. Det
mest strålande argumentet skall väl vara
att vi icke arbeta för mycket eller ha för
mycket varor, utan att vi snarare ha för
litet varor, eftersom icke alla människor
få sina behov täckta, med andra ord att vi
icke ha någon överproduktion. Vill man
riktigt hamra in i de vilseledda arbetarnas
hjärnor vilka farliga vägar de äro inne på,
så skildrar man i glödande ordalag hur
produktionen behöver hållas uppe och
utvidgas för att arbetarna skola kunna äta
bättre, kläda sig bättre, bo bättre o. s. v,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
