Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
TEXTILARBETAREN
behöva därför mera varor i stället för
mindre. Ja, så säger man, när man
resonerar teoretiskt. Den bistra verkligheten
säger något helt annat. Man skall vara
bra teoretiskt lagd och bra andligt steril
för att kunna avfärda förslag om
förkortning av arbetstiden med att tala om att det
icke arbetas för mycket och att det icke
råder överproduktion. Det är ju dock ett
faktum, att miljoner arbetare gå
sysslolösa. Det är ett faktum, att massor av
fabriker och maskiner stå stilla. Det är ett
faktum att lagren mångenstädes äro
överfulla och att man ej vågar tillverka varor
därför att det icke finns avsättning för
dem. Det är ett faktum, att man på sina
håll bränner bomullen eller vräker den i
havet, att man eldar lokomotiven med
spannmål o. s. v. Visst är det samtidigt
sant, att miljoner människor svälta och
frysa, men icke bli dessa människor vare
sig mätta eller varma av att man
deklamerar om nödvändigheten att arbeta,
tillverka mera varor. Icke bli de tillfredsställda
med vackert tal om hur samhället borde
vara. För dem äro icke blott svälten och
kylan utan även arbetslösheten och
överproduktionen fruktansvärda realiteter.
Det är kanske, teoretiskt sett, riktigt,
att vi icke ha för många fabriker och
maskiner, för mycket arbete och för mycket
varor. Ett realistiskt resonemang — och
motståndarna till 40-timmarsveckan vilja
verkligen ge sig sken av att vara
realitets-människor — bygger emellertid ej på
samhällsförhållanden, som vore önskvärda
men som ej existera, utan i stället på de i
samhället existerande förhållandena. I
samhället sådant det är ha vi tyvärr
överfyllda lager, outnyttjade fabriker,
stillastående maskiner och massor av
arbetslösa. Sanningen är den, att under
nuvarande förhållanden och för måhända
oöverskådlig tid framöver kunna icke alla
män
niskor få vare sig arbeta eller
tillfredsställa sina behov. Det är för dessa människor
ingen hugsvalelse att höra talas om att vi
ej arbeta för mycket, att det fattas varor.
Med negativ kritik och munväder mättar
man icke ens deras själar, ännu mindre
deras magar.
Att uttala sina tvivel om
40-timmars-veckans betydelse som hjälp mot
arbetslösheten må vara tillåtet, men att söka slå
ihjäl förslaget med att tala om att det icke
arbetas för mycket, att det fattas varor
och att vi måste producera mera, det är,
bildligt talat, att spotta de arbetslösa i
ansiktet, dessa arbetslösa som vilja arbeta
men icke få det, som vilja producera varor
men ej tillåtas göra det, som vilja
konsumera men hindras därifrån, trots att
lagren äro överfulla, som svälta och frysa
medan det är överflöd på mat och kläder.
Motståndarna till 40-timmarsveckan
ha dock rätt i en sak. Man kan icke sätta
sig ned vid ett bord och räkna ut hur
många arbetstimmar som lösgöras genom
arbetsveckans förkortning, dividera summan
med 40 och få fram en kvot, som säger hur
många arbetslösa som få nyanställning.
Det finns flera faktorer som inverka,
faktorer som tyvärr icke låta använda sig i en
matematisk uträkning. Det är sant, att
även i bästa fall antalet nyanställda måste
bli mindre än den ovan nämnda kvoten.
Från ett erkännande av detta och till ett
utdömande av 40-timmarsveckan såsom
värdelös är det emellertid ett långt steg.
I verkligheten har det icke bevisats och
kan icke bevisas, att 40-timmarsveckan är
en betydelselös åtgärd. Att man med
40-timmarsveckan skulle kunna avskaffa
arbetslösheten har, som redan nämnts, ingen
gjort gällande.
Emellertid är det möjligt, att man icke
nu kan genomföra arbetstidsförkortning
med lönekompensation. Detta förutsätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
