Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
TEXTILARBETAREN
Då textilindustrin hade sin glanstid
i Stockholm.
Det var som bekant på 1600-talet som
en tillverkning av textilvaror i större
skala kom till stånd här i Sverge.
Möjligheterna för en sådan massproduktion
skapades av staten genom dess stora
beställningar. Vad som närmast kom ifråga
var yllevävnader, som behövdes för
arméns beklädnad. De första vantmakerier
eller ylleväverier som man känner till ha
levererat till staten. Redan 1613 lära
vantmakerier ha inrättats i Uppsala,
Nyköping, Arboga och Ulvesund (det
nuvarande Kungsör). År 1616 inrättades både
vantmakeri och linneväveri i Jönköping,
likaledes för leveranser till kronan, år
1623 omtalas ett klädesväveri i Kalmar
och 1646 utfärdade regeringen
privilegium för ett vantmakeri i Norrköping.
För själva arbetet i de företag inom
textilbranschen som uppstodo på
1600-ta-let kunde de vanliga skråanordningarna
gälla. Mästare arbetade med gesäller och
lärpojkar, vilka hade att ställa sig till ef-
det av den för avtalet gällande ortsgrupperingen
icke fäst avseende vid kommunal indelning utan
vid de särskilda industriorter, där textilfabriker
drivas. Med hänsyn härtill måste man utgå från
att, då Partille ingrupperades i tariff 3, parterna
i första hand syftat på stationssamhället, där
yllefabriken var belägen och icke på kommunen.
Naturligtvis kan det tänkas, att en industriort är av
den betydelse med avseende å förhållandena i
kringliggande trakt eller t. o. m. i hela
kommunen, att parternas mening kan ha varit att en
nytillkommen fabrik även utanför den angivna
orten utan vidare skall hänföras till samma tariff
som denna. Anledning saknas dock att antaga
något sådant i detta fall. Jonsered ligger på ett
icke obetydligt avstånd från Partille
stationssamhälle, och den möjligheten är icke utesluten, att
förhållandena där kunna vara väsentligt olika mot
i stationssamhället. Då frågan om Jonsereds
in-gruppering följaktligen icke kan anses avgjord
enligt avtalet, prövar arbetsdomstolen rättvist
ogilla Sveriges Textilindustriförbunds talan”.
terrättelse skrånas ofta drakoniska
föreskrifter. Även arbetare vid de
fabriks-mässigt ordnade manufakturerna borde i
regel tillhöra skråna.
Då emellertid kapitalisterna — vare
sig de hade rörelsen organiserad som
förlag eller manufaktur — behövde åtnjuta
vissa förmåner för att få rörelsen igång
eller för att kunna möta dess risker, fick
staten anledning att genom medgivanden
uppmuntra företagsamheten.
Förmånerna, som beviljades i form av individuella
privilegier, avsågo ibland även rätt för
arbetarna att slippa tillhöra något skrå.
Textilindustrin stod bland de mest
gynnade industrigrenarna och blev också under
århundraden framåt fullkomligt
dominerande i produktionen.
Till väsentlig del sökte sig
textilindustrin — särskilt den på lyxförbrukning
inriktade — till Stockholm, som genomgick
en utveckling så betydande, att dess
invånareantal fyradubblades på 30 år. Den
första klädesfabriken i Stockholm var i
viss mån den korrektionsanstalt som
upprättades 1624, då borgmästare och råd
in-förskrevo en tysk ”tuktomästare”
Fir-brandt, vilken med ett antal medförda
vävare skulle hålla vanartiga barn till
ordnat arbete. Snart tillkommo emellertid
flera. Om man bortser från
korrektions-anstalten var emellertid den av Daniel
Leijonancker på 1660-talet anlagda
fabriken den enda som fick något längre
bestånd. År 1668 anhöll han hos
kommerskollegium att få låna 10 soldater ”till sin
manufakturs fortsättande”. Liksom de
flesta av den tidens manufakturister hade
Leijonancker tvister både med sina
arbetare och med dem som kontrollerade hans
tillverkningar.
Sedermera tillkom klädesfabriken på
Barnängen, vilken en tid var den största
i Stockholm. I en hallrättsberättelse av
år 1740 beskrives detta verk på ett sätt,
som vittnar om att anläggningen fått en
betydande omfattning och att den i sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
