Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTIL ARB ET AREN
77
att den visat för stor passivitet
beträffande utvecklingen i Tyskland och underlåtit
att vidtaga åtgärder för att stödja de
tyska arbetarna i kampen mot nazismen.
Gentemot detta framhölls från styrelsen,
att de tyska fackföreningsmännen själva
ända in i det sista levat i den tron att
ingen fara hotade och avvisat varje
försök till inblandning i de tyska
förhållandena. En annan fråga, som diskuterades
i samband med verksamhetsberättelsen,
var frågan om omorganisation av den
fackliga internationalens verksamhet.
Tysklands utträde ur Internationalen
betyder självfallet en kraftig åderlåtning av
denna både numerärt och ekonomiskt.
Skall Internationalens verksamhet kunna
upprätthållas i behövlig omfattning måste
antingen inkomsterna ökas eller också en
koncentration och därmed ett
förbilligande av verksamheten ske. I sistnämnda
syfte hade försök gjorts att få de olika
yrkesinternationalerna förlagda till
samma stad och helst samma hus som
Fack-föreningsinternationalen. Hittills hade
dock dessa försök strandat på de olika
yr-kesinternationalernas motstånd.
En av huvudfrågorna på
dagordningen var punkten om
Fackföreningsinter-nationalens krav på planhushållning.
Denna fråga inleddes av fransmannen
Léon Jouhaux, vilken på sitt vanliga
kraftfulla sätt gjorde upp räkningen med
det nuvarande systemet samtidigt som han
underkastade arbetarklassens egen politik
en kritisk granskning. Även han
underströk betydelsen av det pågående
experimentet i Amerika och framhöll, att vad
man håller på att där förverkliga i stor
utsträckning är krav, som
fackförenings-folket tidigare rest. Vill Roosevelt
emellertid lyckas, kommer han att bli nödsakad
vidtaga aktioner mot tredskande
kapitalister. Dessa skola göra allt för att
hindra programmets genomförande. För
arbetarklassen har emellertid utgången av
tvekampen i Amerika en stor betydelse.
Jouhaux bröt även en lans för sin kända
uppfattning, att stora allmänna arbeten
till arbetslöshetens bekämpande böra
anordnas internationellt. I den resolution,
som slutligen antogs i denna fråga,
fram-hålles, att privatkapitalismen fullständigt
misslyckats. Kongressen anser det vara
sin oavvisliga plikt att påpeka för världens
arbetare, att endast ett ekonomiskt system,
som är byggt på principen om
planhushållning, som ledes med uppgift att
tillgodose människornas behov och som till
slutmål har upprättandet av ett
socialistiskt ekonomiskt system, kan leda till
framgång. Den nuvarande krisen kan
övervinnas och nya kriser förhindras
endast genom en fundamental
rekonstruktion av det nu rådande ekonomiska
systemet, en rekonstruktion, som måste utföras
på basis av fullständigt nya synpunkter,
d. v. s. den måste ha till syfte att giva
samhället kontrollen över
produktionsmedlen samt att ordna alla de olika
delarna i det ekonomiska systemet så, att de
äro avpassade efter varandra och stå i
överensstämmelse med en förutfattad
plan. Huvuduppgiften för den
ekonomiska nyorienteringen är att både
nationellt och internationellt skapa arbete, att
reducera arbetstiden så långt det behövs
för att alla arbetarna skola erhålla arbete
och inkomster och med syfte att höja
levnadsstandarden i alla länder.
Punkten om
Fackföreningsinternatio-nalens socialpolitiska riktlinjer inleddes
av belgaren C. Mertens, vilken i sitt
referat bl. a. sysslade med frågan om
arbetstidsförkortningen. Han beklagade, att
arbetsgivarna i Genève med vissa
regeringars hjälp fått frågan om
40-timmars-veckan förklarad för icke brådskande,
vilket betyder att frågan skall gå den
vanliga tågordningen innan den kan lösas.
Han ironiserade över den borgerliga
inställningen till denna fråga och frågade,
om världen måste ha hundra miljoner
arbetslösa innan det brådskar, eftersom det
icke är någon brådska vid en tidpunkt, då
de arbetslösas antal i världen uppskattas
till trettio miljoner. Han framhöll, att
frågan om 40-timmarsveckan icke är
någon social fråga utan ett ekonomiskt
spörsmål av aktuell betydelse. Den
efterföljande debatten gav intryck av att
arbetarvärlden står tämligen enig om kravet
på förkortning av arbetstiden som ett av
medlen för arbetslöshetens bekämpande.
Detta framhålles även i den av kongressen
antagna resolutionen, som ger Fackför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
