Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
67
priserna stego. Detta innebar en
minskning av reallönerna med 15 %. Trots att
således kostnaderna för livsmedel hade
stigit lyckades icke de estniska arbetarna få
sina löner höjda.
Under denna tidsperiod kunde de
estniska textilfabrikanterna på grund av de
låga lönerna och ett högt tullskydd göra
enorma vinster. Normallönerna för
kvinnliga arbetare vid den största
fabriken i landet, Grenholm, voro vid
ackordsarbete omkring 1: 20—1: 80 kr. om dagen.
Vid andra fabriker betalades något högre
löner, omkring 1: 46—1: 90 kr. om dagen.
Yrkesarbetare kunde uppnå en förtjänst
av 2: 00—2: 50 kr. om dagen.
Tullskyddet för den estniska
textilindustrin är det högsta i Europa. Medan
tullsatserna på andra produkter och
indu-strialster utgjorde 10 till 18 % av varans
värde, voro textilvaror belagda med en
tull på 39,9 % av varuvärdet år 1928 och
34,9 år 1930. År 1930 var hela
produktionsvärdet inom textilindustrin 25 milj,
kronor, varav 70 %, d. v. s. varor till ett
värde av 17—18 milj, kronor, förbrukades
inom landet. Genom det höga tullskyddet
ha de estländska textilfabrikanterna
kunnat tillgodogöra sig en extra vinst av
4 milj. kr. Av denna extra vinst ha de
estniska textilarbetarna icke fått något
med, utan fabrikanterna ha stoppat den i
egen ficka. Tack vare det höga
tullskyddet har priset på textilvaror i Estland
varit 25—30 % högre än på
världsmarknaden. Under samma tid voro 9,654
arbetare anställda inom textilindustrin.
Lönen till dessa uppgick samma år till kr.
5,821,187, d. v. s. icke stort mera än den
estniska textilindustrin hade som vinst på
tullarna. Under denna tid voro
råvarupriserna fallande, vilket i sin tur medförde
att priset på den färdiga varan sjönk med
cirka 40—50 % på världsmarknaden,
medan det i Estland endast sjönk med
10—25 %. Medan råvarupriset uppgår
till ungefär 40—50 % av den färdiga
varans pris i andra länder, uppgår det i
Estland till endast 20 %.
På grund av dessa höga vinster har
den estniska textilindustrin i hög grad
kunnat återbetala sina
anläggningskost
nader. Liksom vinsterna inom de andra
grenarna av Estlands industri investeras
dock icke kapital i nyanläggningar i
Estland utan överskottet placeras i andra
länder. Man räknar med att omkring
200 milj. estn. kronor placerats i
utländska banker och företag under de senaste
10 åren.
Om man granskar årsberättelsen för
de estniska industriföretagen överraskas
man av att inte industrin lämnar högre
överskott. Det beror i hög grad på att
de uppgifter som lämnas av de estniska
fabrikanterna icke alla gånger äro så
exakta, som de borde vara. Det har
t. o. m. hänt att stora förfalskningar
förekommit i syfte att bringa ned
årsvinsten.
Under år 1932 utbröt en strejk vid en
textilfabrik i Tallin. Arbetsgivaren ville
reducera lönerna med 20 %. Endast en
liten del av arbetarna voro organiserade,
men även de oorganiserade gingo ut i
strejken tillsammans med sina
organiserade kamrater. Till och med
arbetsbefä-let hade nedlagt arbetet, enär de ansågo
reduceringen vara oberättigad. Den
nybildade landsorganisationen samt riks- och
kommunaltj änstemännens centralförbund,
en organisation motsvarande den svenska
Daco, bidrogo kraftigt till att strejken
kunde avblåsas efter ganska kort tid. De
hade en gemensam aktionskommitté, som
påverkade den allmänna opinionen så
kraftigt, att arbetsgivaren måste ge vika.
Under den senare hälften av år 1933
hölls en konferens mellan arbetsgivarna
och arbetarna inom textilindustrin.
Regeringen hade medverkat till denna
konferens genom att tillsätta representanter.
Arbetarna krävde bland annat högre löner
och påpekade, att man, med bibehållande
av nuvarande priser, mycket väl kunde
höja lönerna med 30 % utan att
företagen skulle behöva komma i ekonomiska
svårigheter. Då man betänker att
omkring 30 % av Estlands industriarbetare
äro textilarbetare, vore en sådan åtgärd
av stor nationalekonomisk betydelse för
landet. Arbetsgivarna kunde emellertid
icke övertygas och då endast en mycket
liten del av de estniska textilarbetarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
