Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
7
tilbaroner och andra industripampar ha
ofta påstått sig utöva välgörenhet i och
med att de läto dem arbeta. Så snart det
ryktades att en ny fabrik skulle startas
på en plats samlades dit skaror av vita
arbetare, män och kvinnor. Ja, man
tiggde om arbete även för halvsvältande bam
av båda könen! Många av dessa arbetare
hade tidigare aldrig satt sin fot i en
fabrik, de voro noviser i yrket, men med
detta slags människomaterial har man
likväl byggt upp sydstaternas väldiga
textilindustri, vilken numera, liksom den
engelska och svenska etc., har mer än
god tillgång till arbetskraft, som redan
i barnaåren stiftat bekantskap med
denna industris speciella förhållanden och
metoder.
Sydstaternas textilbaroner och övriga
industrimagnater ha gentemot sina
kolleger i nordstaterna åtnjutit fördelarna av
lägre löner, längre arbetstid — i den mån
sådan verkligen innebär någon fördel —
lägre skatter, billigare drivkraft,
frånvaron av så gott som allt vad
arbetslag-stiftning heter o. s. v. Sydstaternas
arbetare ha varit ”beskedligare”, mera
slavlika, än nordstaternas.
Nordstatsfabrikanterna ha ideligen
hänvisat till dessa förhållanden då de
tillbakavisat arbetarnas krav på bättre
arbetsvillkor. De ha alltså, i olikhet med
t. ex. de svenska textilföretagarna, icke
behövt gå utom det egna landets gränser
för att hämta stoff till sin oupphörliga
klagan över konkurrensen.
Medan maximiarbetstiden per vecka
inom textilindustrin i nordstaterna är
fastställd till 48 timmar, medgives i
sydstaterna en arbetstid på 55 å 60 timmar.
På sina håll, såsom i Alabama, finnes
över huvud taget ingen maximiarbetstid
fastställd. För barn fyllda 14 år är
arbetstiden densamma som för vuxna.
Kvinnor kunna utan några som helst
lagliga hinder hållas i arbete inom
fabrikerna även nattetid. Ehuru man teoretiskt
rör sig med en minimiålder för i
industriellt arbete sysselsatta barn på 14 år
hör det ingalunda till ovanligheterna att
barn på 10 å 12 år få anställning vid
textilfabrikerna, där de arbeta både 55
och 60 timmar per vecka. Kontrollorgan
finnas, men vålla sällan eller aldrig något
besvär för dem som på detta hänsynslösa
sätt utnyttja småttingarna. Barnarbetet
i sydstaterna har sedan långt tillbaka i
tiden varit ett problem som
uppmärksammats i hela U. S. A. Vissa s. k.
välfärds-organisationer och
arbetaresammanslutningar ha upprepade gånger sökt förmå
myndigheterna att gripa in. Hittills ha
dessa relativt svaga sammanslutningar
emellertid icke lyckats giva sådant
eftertryck åt sina aktioner, att söderns
mäktiga industriidkare fått stryka på foten.
Sydstaternas arbetarskyddslagar — om
man nu över huvud kan tala om några
sådana — äro både få och minst sagt
ofullständiga. De tagas heller icke på
allvar av någon. 1929 tillsattes i South
Carolina en kommitté med uppgift att
undersöka huru inom denna stat gällande
arbetarskyddslagar efterlevdes. Det
visade sig därvid att för de 232
textilfabrikerna inom statens gränser funnos endast
två s. k. skyddsinspektörer. Dessa hade
givetvis, om de också velat, icke hunnit
utöva någon som helst verklig kontroll
över de många och stora företagen.
South Carolina utgjorde absolut intet
undantag från vad som gäller som regel i
hela Södern.
År 1927 uppgick, enligt den offentliga
statistiken, genomsnittslönen för
textilarbetare inom nordstaterna till 17 dollars
per vecka. I sydstaterna stannade den
vid samma tidpunkt i 11 dollars per vecka.
Visserligen leva arbetarna i sydstaterna
betydligt billigare än sina kolleger i
Norden, men detta motiverar icke den väldiga
skillnaden i lönerna. President Roosevelts
kodesystem, förordningarna i ”National
Recovery Act”, medförde ingen
förändring härvidlag. Ännu i juni månad
1934 hade sex av de industrier i U. S. A.,
inom vilka de absolut lägsta lönerna
betalas, sin tyngdpunkt förlagd till de södra
staterna. Dominerande bland dem är
textilindustrin, som ensam sysselsätter
flera arbetare och tjänstemän än de andra
lägst betalande industrierna tillsammans.
Men även de olika sydstaterna emellan
råda härvidlag betydande skillnader.
Ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
