Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
TEXTILARBETAREN
piskt är att i Virginia, som har minsta
anparten i Söderns textilindustri, är
genomsnittslönen högst. I Alabama
däremot, där textilindustrin under den
senaste tiden gått kraftigt framåt, betalas
de allra lägsta genomsnittslönerna.
Tillståndet i sydstaterna i här berört
och vissa andra avseenden kan i mångt
och mycket förklaras endast med hjälp av
de särskilda egenskaperna hos
befolkningen i dessa trakter. Man får härvidlag
icke glömma att kastanda och
rasfördomar här leva kvar, icke endast bland
överklassen utan även hos de fattigaste,
eländigaste bland de vita. Ännu har icke stort
mer än en mansålder gått sedan
negerslaveriet upphävdes. Mr Carlson ger en
säkerligen lika träffande som kort
karak-täristik av dessa sydstaters befolkning —■
arbetare såväl som företagare — då han
skriver:
”Arbetarna i nordstaternas textilfabriker
utgöra ett konglomerat av mestadels utlandsfödda
eller den första generationen Amerika-födda av
utländsk härstamning. Icke så sydstaternas
arbetare. Från Virginia *’11 Mississippi ha de alla
samma utseende och uppträda pä samma sätt.
De äro fattiga vita och deras skotsk-irländska
förfäder kommo till Amerika för 2001 år sedan
eller mera. Länga och magra synas de kunna
tålmodigt fördraga vad arbete som helst. Alla
äro de extremt fattiga och förefalla undernärda.
De äro mycket religiösa och tro på den
bokstavliga tolkningen av bibeln. Pä sina svarta bröder
se de ned med förakt liksom de svarta se pä dem.
Det spelar ingen roll om dessa fabriksarbetare
tillhöra en tredje generation av arbetare eller om
de äro nyrekryter frän jordbruket — de äro alla
av samma typ. Fabriksägarna och
industriledarna äro nästan alla söner av den gamla
sydstats-aristokratin, som ännu för 75 är sedan regerade
på sina plantager och över sina svarta slavar. De
ha blivit födda och uppfostrade i den
föreställningen att klass- och kastsystemet är naturligt och
berättigat.”
Ännu i dag är varje litet
textilindustrisamhälle i sydstaterna något av en liten
värld för sig. Invånarna bo i
vederbörande bolags hus, de äro tvingade inköpa alla
sina förnödenheter i samma bolags
butiker’ och gå på söndagarna i bolagets
kyrka, där de uppbyggas av den bolagsan-
ställde prästen. De måste anlita bolaget
för sin sjukvård, vid dödsfall — i bolagets
egenskap av begravningsentreprenör —
de skicka sina barn i bolagets allt annat
än förstklassiga skolor och då de skola slå
sig lösa riktigt gå de att ”avnjuta” en
med ”omsorg” utvald film i bolagets
biograf. I alla avseenden ligga de i
händerna på bolaget och ha utan undantag
kommit in under ett slags
lön-in-naturasystem, som gjort att de knappast ha någon
erfarenhet om hur det är att leva och
hushålla med kontantlön. Liksom en
svensk statare, som har en hustru kunnig
i mjölkning, har lättare för att få
anställning än andra statare, har en
textilarbetare i sydstaterna, vilken är välsignad
med arbetsför hustru och största möjliga
antal barn över 10 år, vid sökande av
arbete ett väldigt försprång framför
ungkarlar eller barnlösa par. Varje bolag
ser med välbehag att man kan stuva in
största möjliga antal arbetare i jninsta
möjliga bostadsutrymme.
T. o. m. i städerna och de stora
industrisamhällena ha arbetsgivarna förstått
ordna det så, att de fått ett slags
husbondevälde över arbetarna.
Man förstår att det under dessa
förhållanden icke varit tacksamt att söka
intressera textilarbetarna i sydstaterna för
organisationstanken. Icke nog med att
den stora majoriteten av dessa arbetare
ådagalade fullständig indolens inför varje
försök till påverkan; de av dem, som
verkligen vågade visa en smula intresse, blevo
snart på det klara med att öppen
agitation eller ansatser till lokala aktioner, på
grund av den beroendeställning de stodo i,
voro fruktansvärda företag. En
industripamp i sydstaterna kunde också så sent
som för blott något år sedan skryta med,
att det i södern icke fanns någon jordmån
för ”utländsk radikalism”, för ”utländska
rödas försök att uppvigla de idoga vita
arbetarna, vilka fått den stolta
amerika-nismen i arv”. Yttrandefrihet och
föreningsrätt voro ännu helt nyligen nästan
fullständigt okända begrepp i
sydstaternas textilindustrisamhällen. Då
textil-baronerna kommo underfund med att
bestämmelserna i textilkoden åtminstone i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
