Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
9
viss mån avsågo att tillförsäkra arbetarna
föreningsrätten blevo de rasande.
Vederbörande läto t. o. m. förstå, att de i
värsta fall skulle göra allt sitt inflytande
gällande i syfte att förmå sydstaterna att
lämna unionen, blott för att undgå ett
uppgivande av sitt gamla envälde.
Ännu för några få år sedan såg det
sålunda ut, som om det skulle vara
fullständigt hopplöst, att söka rycka upp
dessa sydstaternas industrislavar. Åren
närmast efter världskriget bedrev
textilarbetarnas i nordstaterna organisation,
United Textile Workers Union, en
intensiv agitationskampanj, framför allt i
North och South Carolina. Kampanjen
syntes giva rätt goda resultat. Man
uppskattade antalet nya medlemmar i dessa
stater till mellan 40,000 och 50,000. Ett
par år senare hade emellertid alla dessa
nybildade organisationer utplånats. U. T.
W. U. tappade på nytt kontakten med
Södern och en följd av år bedrevs sedan
knappast någon agitation.
Ett stycke in på år 1929, då det var
lugnare på hela arbetsmarknaden i
U. S. A. än på länge, började emellertid
Söderns textilarbetare plötsligt röra på sig
på ett sätt som förvånade omvärlden.
Spontana och rätt betydande
strejkrörelser inrapporterades från flera håll.
Rörelsen synes ha börjat i staten Tennessee,
där strejken vid textilfabrikerna i
Eliza-bethton mest lät tala om sig. Den spred
sig sedan till så gott som samtliga
sydstater. Omtalad i världspressen blev framför
allt strejken i Castonia. Castoniastrejken
ställer för övrigt i blixtbelysning den
mentalitet som behärskat och alltjämt
behärskar de maktägande, och därmed
myndigheterna, i dessa sydstater. Den medförde
veritabla blodbad, fullständiga orgier i
råhet och omänsklighet. Fabriksägarna
och deras lejda garden skydde inga medel
och myndigheterna, från guvernören till
den allra inskränktaste poliskonstapeln,
stodo som regel på industririddarnas sida.
Nästan alla dessa strejkrörelser under
1929—1930 slogos ned med mer eller
mindre våldsamma metoder. De spontant,
utan reda och beräkning, i ren
desperation igångsatta aktionerna resulterade
nästan undantagslöst i bittra nederlag.
Fabriksägarna hade föresatt sig att i ett
sammanhang, och om möjligt för alltid,
beröva arbetarna lusten att bilda
sammanslutningar och företaga massåtgärder.
Mörkret lägrade sig åter över Södern med
sina slavägare- och slavtraditioner.
”Det blev”, säger mr Carlson,
”NIRA-förordningens sektion 7 a) förbehållet att
öppna portarna för fackföreningsrörelsen
i Södern”. Faktum är också att det så
sent som i mitten av år 1933 knappast
fanns ens den enklaste stomme till en
facklig organisation i sydstaterna.
Under de närmast därefter följande 12
månaderna ökade United Textile Workers
Union sitt medlemsantal från knappa
30,000 till 300,000. Det var sydstaterna
som bidrogo med lejonparten av denna
väldiga medlemsökning.
Då U. T. W. U. i augusti 1934 — kort
efter den stora textilarbetarestrejkens
utbrott — höll sin årskongress, satte de
talrika ombuden från de nybildade
organisationerna i sydstaterna helt och hållet
sin prägel på denna. De yrkade på
handling och utvidgad aktion och de
underströ-ko detta sitt krav med livliga skildringar
av tillståndet i Söderns textilhelveten. Av
dessa skildringar framgick det bl. a., att
en av de mest bidragande orsakerna till
sydstatsarbetarnas uppflammande intresse
för organisationen, till deras uppslutning
i den stora kraftmätningen med
textilbaronerna, var den till ytterlighet
uppskruvade arbetsintensiteten vid de olika
fabrikerna. Sedan lång tid tillbaka hade
fabrikerna varit halvt översvämmade av
mer eller mindre ”vetenskapligt” inställda
tidsstudiemän och produktionsexperter.
Arbetarna hade dagligen och stundligen
irriterats med ideliga uppmaningar att
arbeta så och så, att se till att man fick
ut mera. Ideligen hade de blivit förelagda
att passa ett allt större antal maskiner.
Varje deras handrörelse hade studerats —•
genomsnittstiden för deras besök på
toaletterna, för allt de företogo sig, hade
noggrant registrerats. Klockor och
kontrollinstrument hade stuckits in överallt
där något kunde kontrolleras.
Produktionen drevs i höjden, men lönerna förblevo
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
