Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
T E X T 1 L A R B E T A R EN
Kvinnorna och fackföreningsrörelsen.
Enligt den officiella statistiken fanns
vid slutet av år 1933 här i landet 3,144,678
individer av kvinnkön och 3,006,888 av
mankön. Kvinnorna voro således i
majoritet. Trots detta ha kvinnorna ändå
överlåtit åt männen att styra och ställa i
den lagstiftande församlingen här i
landet. I riksdagen äro kvinnorna ett
försvinnande fåtal jämfört med männen.
Av de två kamrarnas 380 ledamöter äro
endast 6 kvinnor. Man kan visserligen
icke göra gällande att lagstiftningen
skötes sämre av män än av kvinnor, men
fördelningen, av platserna i riksdagen,
sedd mot bakgrunden av
befolkningssiffrorna, måste väl verka nedslående på
kvinnorna.
Man finner emellertid, tyvärr, att det
icke endast är ifråga om det politiska
arbetet som kvinnorna hålla sig i
bakgrunden. Icke heller på det fackliga området
ha de hävdat sin ställning.
Landsorganisationen hade vid 1933 års slut 633,351
medlemmar. Därav voro 92,774 kvinnor.
Det blir 14,6 procent av hela
medlemsantalet.
Vad kan det vara som förorsakat att
kvinnorna icke i större utsträckning
anslutit sig till den fackliga organisationen?
Det hör icke till de lättaste uppgifterna
att tillfredsställande besvara denna fråga.
Fastslås måste dock, att det icke kan vara
de fackliga organisationernas lönepolitik,
som orsakat kvinnornas likgiltighet
här
i bästa fall oförändrade. I många fall
följde betydande reduktioner
”effektivi-tetsexperterna” i spåren.
Fjolårets stora kraftmätning blev,
som vi redan förut framhållit, icke någon
lysande seger för U. S. A :s textilarbetare,
men den kan heller icke betecknas såsom
ett nederlag. Den blev en seger för
organisationstanken och vad sydstaterna
beträffar har det på initierat och
omdömesgillt håll sagts att den innebär, att
fackföreningsrörelsen nu kommit till
sydstaterna för att stanna där.
vidlag. De fackliga organisationerna ha
på ett i stort sett tillfredsställande sätt
arbetat för höjning av kvinnornas löner.
Om man tager hänsyn till det hårda
motstånd organisationerna mött under detta
sitt arbete, icke endast från
arbetsgivare-utan även från arbetarehåll, måste det
erkännas, att resultatet blivit ganska gott.
Det är, trots detta, icke ofta de fackliga
organisationerna rönt särskilt intresse
och uppmuntran från kvinnornas sida.
Vi skola här taga ett par exempel för att
visa, att organisationernas attacker till
förmån för de arbetande kvinnorna givit
ett relativt gott resultat.
Den officiella statistiken visar
sålunda, att kvinnornas lönestandard, sedan
tiden före kriget, undergått en kraftigare
förbättring än männens. Sålunda finna
vi, att medan den genomsnittliga
timför-tjänsten för samtliga arbetare inom
industri, hantverk, handel och transportväsen
från 1913 till 1933 stigit med 175 procent,
så utgör stegringen i kvinnornas timlöner
hela 204 procent. För männens del
däremot stannar ökningen vid 171 procent.
Begränsar man sig till den egentliga
industrin blir ökningen i lönerna under
samma tid för män endast 158 procent
men för kvinnor oförändrat 204 procent.
Undersöker man lönestegringen inom
textilindustrin och lägger kollektivavtalets
timlöner som grund finner man att
timlönen 1914 för manlig arbetare i högsta
åldersklass var, i tariff I 40 öre och i tariff
V 31 öre. Nu äro respektive timlöner 84
och 69 öre, en höjning således med 110
respektive 123 procent. Timlönen för
kvinnliga arbetare i högsta åldersklassen
var 1914 i tariff I 23 och i tariff V 18 öre.
Nu äro timlönerna 54 respektive 46 öre,
en höjning alltså med 135 respektive 156
procent.
Av dessa exempel framgår, att
kvinnorna icke blivit missgynnade utan
tvärtom. Visserligen är det långt ännu fram
till jämlikhet i löneavseende, men vi äro
på god väg. Under sådana förhållanden
tycker man att kvinnorna i större
ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
