Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
TEXTILARBETAREN
dödande fabriksarbetet ödelagt. Så snålt
tillmätta som semesterpengarna dessutom
äro, sakna industriarbetarna t. o. m. i
regel möjlighet att under dessa få fridagar
söka sig bort från vardagsmiljön. Den
moderna industrialismen har sammanfört
stora människomassor i städer och
fabrikssamhällen. Dessas invånare komma
sällan eller aldrig i direkt beröring med
naturen, all vilas, all återhämtnings
urkälla. Vad är en semester värd, som
knappast tillåter industrins anställda att
ens för något dygn lämna deras
vardags-mödas valplats ur sikte? Ytterst litet.
Denna s. k. semester på fyra å fem dagar
torde också som regel disponeras på så
sätt, att arbetarna under densamma
utföra vissa arbeten åt sig själva, för vilka de
icke haft tid och krafter över sedan de
gjort sitt skift i fabriken, gruvan eller
verkstaden. Ingen känner sig heller
utvilad eller uppfriskad av att under några
dagar vegetera sysslolös på gatorna och i
de dammiga planteringarna i en stad
eller ett industrisamhälle.
Då det för lyxkvinnors,
kupongklippares, grosshandlares, direktörers med
fleras välbefinnande anses nödvändigt
med månadslånga semestervistelser i en
ny och behaglig miljö, varför skall då en
ordentlig semester vägras den stora
massan arbetare och anställda? Äro de
som ha det tyngsta och hälsofarligaste
arbetet, som bo i de sämsta husen, som äta
den billigaste och näringsfattigaste
maten, som gå sämst klädda, som sällan eller
aldrig kunna unna sig ett konsert- eller
teaterbesök — äro alla dessa mindre i
behov av en ordentlig semester än de
välav-lönade och välfödda, som bo i tidsenliga
bostäder, som kunna äta god och närande
föda, som ha råd och möjligheter att när
som helst skaffa sig omväxling och vila?
Då detta skrives skall inom kort
Internationella arbetskonferensen samlas till
session i Genève. Till behandling skall
härvid bl. a. upptagas frågan om
arbetarnas och de anställdas semester. Vi äro
övertygade om att arbetareombuden
härvid komma att enigt samla sig om ett krav
på en ordentligt tillmätt och ordentligt
betald semester, icke blott inom den
egentliga industrin utan även inom jordbruket
och säsongyrkena. Åtskilligt talar för
att arbetareombuden komma att samlas
om det av bl. a. vår landsorganisation
framställda kravet på en internationell
konvention, vilken garanterar alla
arbetare minst 14 dagars semester med full
lön. Men arbetsgivarerepresentanterna
vid konferensen komma givetvis att med
näbbar och klor motarbeta antagandet av
en dylik konvention.
Hur illa ställt vi än ha det med
arbetaresemestern här i landet, finnas stater, där
det är ännu sämre ordnat, liksom å andra
sidan stater, där åtminstone vissa
arbetaregrupper härvidlag ha det bättre än
motsvarande grupper här hemma. Under
hänvisning bl. a. till dessa skiftande, för
att icke säga kaotiska förhållanden, under
framhållande av att semesterfrågan
måste ordnas under hänsynstagande till de
olika förhållandena i skilda länder o. s. v.,
komma arbetsgivarerepresentanterna att
motsätta sig en internationell reglering av
semesterbestämmelserna. Huru
övertygade vi än äro därom, att en sådan
ståndpunkt icke kan sakligt motiveras, ha vi
emellertid å andra sidan icke ringaste
anledning hängiva oss åt förhoppningar om,
att 14-dagarssemestern med full avlöning
skall komma som ett brev på posten från
Genève. Arbetareombuden vid
arbetskonferensen kunna lika litet som andra
dödliga utföra underverk. De kunna med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
