- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXXIV. 1937 /
46

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1937 - Åkarpslagen försvinner, av F. J—n - Arbetarombud vid Internationella arbetskonferensen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

TEXTIL ARBET ÄREN

rigt, att han inte formulerat förslaget
själv, utan att det underkastats prövning
av jurister, som sannolikt besutte lika stor
juridisk kunskap och stode lika högt på
samhällsskalan som landshövding
Husberg. (Det var dåvarande
justitieminister Annerstedt, åkarpsministern, som här
åsyftades och som lär ha utformat
förslaget.)

Mot förslaget talade bl. a. Branting,
Staaff och Lindhagen. Branting
stämplade med eftertryck att den tillämnade
lagen var en utpräglad klass- och
undantagslag, en de rikes lag mot de fattiga.
Staaff anklagade utskottet för bristande
oväld. Detta hade tagit arbetsgivarnas
parti i allt för hög grad. "Jag har svårt",
yttrade han, "att förstå att den lagstiftning,
som här sättes ifråga, med rätta kan
kallas för annat än en verklig
klasslagstiftning, en verklig undantagslagstiftning."
"Orättvisa beskattningslagar äro utan
tvivel farliga och orätta. Men det är värre
ifall man utav strafflagen, som skulle vara
ett värn omkring samhället i dess helhet
mot dess farliga individer, bygger
palis-sader mellan, den ena klassen och den
andra, kring den klass, som har makt och
som har egendom, mot den klass, som
saknar makt och saknar egendom."

Men i trots av det energiska motstånd,
som presterades, beslöt andra kammaren
(första kammaren hade då redan antagit
förslaget) med 108 röster mot 93 att
antaga förslaget. Mot beslutet reserverade
sig Branting med följande ord:

"Jag skall be att få till protokollet
anteckna min reservation mot det nyss
fattade beslutet, varigenom kammarens
majoritet på nytt har visat vad för slags
samverkan med arbetarklassen, som från det
hållet är att vänta."

I och med åkarpslagens antagande av
riksdagen hade man kommit igenom
inkörsporten med denna "agrarernas
undantagslag till skydd för
strejkbrytarslödd-ret", som Soc.-Dem. skrev. Nu berodde
det på regeringen och högsta domstolens
prövning, om det otympliga lagmissfostret
skulle bli gällande lag. Man väntade, att
lagen skulle komma att avvisas av
formella skäl. Och det visade sig också, att
högsta domstolen enhälligt avstyrkt pro-

mulgering av densamma. Men regeringen
och främst dess justitieminister Per
Annerstedt, vilken som sagt torde ha varit
förslagets egentliga upphovsman, ville till
varje pris ha det igenom, och därför
gällde inga formella skäl. Minister
Annerstedt advocerade bort högsta domstolens
betänkligheter som rena pudret och
kunde den 10 juli samma år glädja sig åt att
erhålla kunglig majestäts sanktion på
denna skamfläck i vårt rättsväsende.

Det ligger i sakens natur, att lagen
kom mycket väl till pass för många
hänsynslösa kapitalister och brutala
polisbefäl. Och de offer, lagen krävt av
arbetarna, äro vare sig små eller få. De
närmaste åren efter sekelskiftet riktigt
frossades det i "åkarpsorgier". Som
exempel på lagens verkningar kan nämnas, att
enbart under hamnarbetarkonflikten 1903
krävde den ej mindre än 69 offer, varav
dock en del undslapp med polishäktet och
rannsakningen. De övriga blevo ådömda
sammanlagt 43 månaders fängelse, 15
månaders straffarbete och över 700 kronors
böter.

Otaliga attacker ha tidigare riktats
mot lagen men endast resulterat i en
uppmjukning. Det var 1914. Men tiden rör
sig. Riksdagens andliga nivå har tydligen
höjts. Den bondementalitet, som lockade
åkarparen till drängtjänst åt ett
oresonligt arbetsköparedöme, synes vara
utluf-tad ur den nuvarande lagstiftande
församlingen.

F. J—n.

Arbetarombud vid Internationella
arbetskonferensen.

Till ombud för arbetarna vid
Internationella arbetskonferensens 23 :e
sammanträde i Genève, vilket började den 3 juni,
har regeringen på Landssekretariatets
förslag utsett LO:s andra ordförande,
Gunnar Andersson. Såsom experter
ut-sågos samtidigt ordföranden i
Byggnads-träarbetareförbundet, Nils Linde,
ordföranden i Typografförbundet, Sigvard
Cruse, ordföranden i vårt förbund, Gösta
Wennström, samt, som språkexpert,
redaktör Sven Backlund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:07:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1937/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free