Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1941 - Kring avtalsuppgörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TE X T ILAR BE T AREN
5
loss från det löpande avtalet genom att
åberopa händelserna i samband med den 9 april.
Framförallt var det vår exportindustris svåra
läge, som aktualiserat dessa framställningar
med hänsyn till de brutna handelsvägarna
västerut. Framställningen föranledde
emellertid icke till någon åtgärd.
Så återkommo arbetsgivarna i september
månad med nya erinringar och förklarade
sedermera vid de kommande förhandlingarna,
att de måste befria sig från bestämmelserna
om indexreglerade löner. Man framhöll, att
när ramavtalet upprättades, hoppades man
från arbetsgivarnas sida, att det skulle
komma att reglera lönsättningen på den fria
arbetsmarknaden under hela kristiden. Men,
framhöllo de, ödesdigra händelser hade
inträffat även under senare delen av år 1940,
som i ett slag ändrade landets ekonomiska
läge, dels genom, som redan sagts,
handelsavspärrningen, och dels genom de enorma
bördor för vårt försvar, som de ökade
inkallelserna medförde. De förklarade alltså, att
de ur såväl nationalekonomiska som
företagsekonomiska synpunkter måste göra allt för
att befria sig från verkningar, som
ramavtalet medförde.
Från arbetarsidan anfördes, att man
välvillig, med hänsynstagande till såväl landets
som exportindustrins svåra läge, att taga sin
del av bördan. Men man kunde icke finna
sig i att arbetsgivarna på ett orättvist sätt
sökte vältra över de hårdaste bördorna på
arbetareklassen, och för övrigt framhölls, att
vi ha företag här i landet, som arbeta under
goda konjunkturer såsom järn- och metall,
textil och livsmedelsindustri. Det vore
orimligt att begära, att de som arbeta vid sådana
företag, skola bära en standardsänkning,
därför att de delvis arbeta åt försvaret. För
övrigt torde arbetareparten redan tagit den
största bördan, genom den standardsänkning
som redan skett.
Avtalsläget vid förhandlingarnas början
var alltså det, att arbetsgivarna krävde
dyr-tidstilläggets slopande, medan arbetarna
förklarade sig icke kunna finna sig i ett
slopande av det rörliga tillägget. Resultatet blev
något mitt emellan. Vi skola i detta
sammanhang icke ingå på en kritisk granskning
av den träffade uppgörelsen om nytt
ramavtal, inte heller jämföra den gentemot den
gamla överenskommelsen utan endast klart
och tydligt framhålla, att uppgörelsen är
sämre än den tidigare träffade. Det är heller
ingen av förhandlarna, som velat påstå
någonting annat. Landsorganisationens ordförande
August Lindberg har ju själv uttalat, att det
är en mager uppgörelse. Men förhållandena
ha varit oss ogynnsamma, ocli det är klart,
att förhandlarna lia haft att taga nödig
hänsyn till de rådande förhållandena på
näringslivets område. Det går icke att bortresonera,
dä man ser sakerna i sitt stora sammanhang
och bedömer hela näringslivet som en enhet,
att handelsavspärrningarna i april månad
1940 betydde en avstängning av handeln med
västmakterna England ocli Amerika. Till
dessa länder exporterar Sverige 50—60 %
av hela sin export. Detta måste menligt ha
inverkat på våra möjligheter att göra oss
gällande vid förhandlingsbordet.
Sålunda, vi klandrar icke
förhandlingsresultatet. Det var säkerligen det bästa som
stod att få, men vi vilja påstå, att bördorna
icke delas lika genom den träffade
uppgörelsen. För vår industris vidkommande kan
man i varje fall fastslå, att så ingalunda är
fallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
