Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1941 - Ramavtalet - Textilarbetarens utbildning och ansvarsförhållandena under frihetstiden, av Wix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXT IL ARBET ÄREN
7
Textilarbetarens utbildning och ansvarsförhållandena
under frihetstiden.
När Karl XII:e var död och det äntligen
blev fred efter de många krigsår, som förut
varit rådande, var den meningen både bland
politiker och andra, att man medelst de
fredliga näringarnas utveckling skulle bygga upp
det nya Sverge. Med andra ord, man skulle
söka inom det egna landets gränser återerövra
vad man under krigen förlorat. Man kände
emellertid bra litet till sitt eget land och de
naturförmåner, varav detta var i besittning.
Pör att utröna huru härmed förhöll sig blevo
resenärer utsända i skilda delar av landet.
En av dem, som av höga vederbörande i detta
avseende vid flera tillfällen användes, var
Carl von Linné, den bekante naturforskaren,
dennes lärjunge Pehr Kalm, och flera andra.
Tack vare dessa mäns sedermera utgivna
reseskildringar har man en ganska god
översikt av förhållandena i frihetstidens Sverge.
Bland de näringar, som av statsledningen
mer eller mindre omhuldades, var den nyss
förut illa tillgodosedda textilindustrien.
Innan Jonas Alströmer startade sina bekanta
spinnerier och väverier i Alingsås var man
bra litet tillgodosedd med vad man under den
tiden kallade "köpsta-tygerhär hemma.
De flesta sådana importerades från andra
länder. Under 1600-talet varnades gång efter
annan härför och överflödsförordningarna
stadgade stränga bestämmelser, icke allenast
de. Kan överenskommelse icke
träffas, äro parterna bundna av
bestämmelserna i punkt 2).
e) De i punkt 2) omförmälda indextalen
193, 200 och 212 beräknas motsvara
talen 124, 128 och 136 i 1935 års
indexserie. Skulle vid visst tillfälle
något av indextalen i den ena serien icke
motsvaras av det förutsatta talet i den
andra serien, skall vid tillämpning av
denna överenskommelse det med år
1935 som basår offentliggjorda
indextalet vara avgörande för frågan om
reglering av tilläggen skall äga rum
eller icke.
med avseende på importen av främmande
tyger, utan ock för dem, som begagnade sådana.
Det var framför allt de tre högre stånden,
som drabbades av dessa bestämmelser. Det
fjärde — allmogen — till vilken klass även
arbetsfolket räknades, hade icke råd att gå i
kläder av sådana tyger. De använde sig av
sådana som tillverkades i hemmen. Det var
verken och vadmal i olika färger och av olika
kvalité, delvis beroende på den bygd, där de
användes.
Emellertid kommo så småningom
textilfabriker till stånd. Det var icke allenast Jonas
Alströmer, som satte sådana i gång, utan
jämväl i Stockholm, Norrköping och
annorstädes startades dylika. I all synnerhet i
Norrköping gjorde man en lyckad start både
med spinnerier och väverier. Som bevis för
huru ringa kunskaper man här hemma, efter
de långvariga krigens slut, hade på
väveri-teknikens område kan nämnas, att när
Alströmer i Alingsås startade sina fabriker
i måste han anlita arbetare från England.
Spinnmästaren och verkmästaren vid väveriet
voro därifrån och flera arbetare voro jämväl
från samma land. I en av de första
berättelserna till vederbörande meddelar han
emellertid, att hans avsikt är att taga
svenska arbetare och arbeterskor i sin tjänst, så
att de kunde uppövas, att så småningom
upptaga detta arbete. Så blev även förhållandet,
till ömsesidig båtnad för såväl arbetare som
arbetsgivare.
Yid den tid varom vi här tala var
skråväsendet förhärskande. Alla gesäller och
Jär-gossar sorterade under vederbörande ämbete.
Däremot skulle alla de, som arbetade vid
textilindustrierna vara under hallrätten. Denna
senare var som bekant den myndighet, under
vilken manufakturer och fabriker under
be-mälda tid hörde. I särskilda författningar
eller s. k. hallordningar meddelades
föreskrifter rörande manufakturprivilegierna och
hallrättens organisation. Hallrätten var en
både inspekterande och dömande myndighet.
Det bör också anmärkas, att de varor, som
tillverkades vid fabriker underlvdande hall-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
