Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1941 - Från Arbetsdomstolen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXT IL ARBET ÄREN
11
de utgör en enhet, kan icke anses föreligga
enligt avtalet.
Emellertid kan det icke antagas, att
arbetsgivarens bestämmanderätt rörande den ordinarie
arbetstidens förläggning må — inom den ram som
angives i första stycket av § 4 mom. Ib) — utövas
utan varje begränsning. Så ligger redan i
uttrycket "ordinarie" arbetstid en antydan, att
denna tid skall vara bestämd med hänsyn till i
allmänhet föreliggande förhållanden och vara
avsedd att gälla för cn längre tidsperiod. Ett av
tillfälliga omständigheter betingat frångående av
en sådan tidsförläggning måste därför — i den
mån samma arbetstid som förut uttages och fråga
ej är allenast om förskjutning av arbetstiden —
i själva verket innebära utförande av arbete å
övertid.
Vad angår förevarande fall finner
arbetsdomstolen till en början de av bolaget uppgivna
omständigheter, som föranlett den i januari 1939
vidtagna ändringen i dittills iakttagen
förläggning av den ordinarie arbetstiden, icke vara av
den art att bestämmelsen i § 4 mom. 4 kan vara
tillämplig.
I betraktande av vad i det föregående anförts
kan väl en av bolaget vidtagen ändring; enligt
vilken den ordinarie arbetstiden för arbeterskorna i
lagsalen tagit sin början före kl. 7, ej i och för sig
hava medfört skyldighet för bolaget att till
arbeterskorna utgiva övertidsersättning för tid,
varunder inom ramen av 48 timmar i veckan arbetet
uttagits före kl. 7. Emellertid är upplyst, att den
ifrågakomna ändringen i förläggningen icke
till-lämpats annat än då ytterligare arbetstid uttagits
såsom övertid; och härutinnan hava utfärdats
särskilda föreskrifter, växlande från vecka till vecka.
Under sådana omständigheter kan den i januari
1939 bestämda arbetstiden, såvitt angår tiden före
kl. 7, icke till någon del anses såsom ordinarie
arbetstid. All tid före berörda klockslag måste
förty anses såsom övertid.
På grund härav prövar arbetsdomstolen
rättvist på det sätt bifalla käromålet, att bolaget
förklaras pliktigt att till arbeterskorna i lagsalen
utbetala övertidsersättning enligt avtalets § 11 för
all den arbetstid före kl. 7 och efter kl. 17, som
bolaget från och med den 11 februari 1939 uttagit
av dessa arbeterskor.
Vid omröstningen förenade sig herrar
Hagan-der, Danielsson, Bergsten, Karlén och
Westerlund om den mening, domen innehåller. Herrar
Thomander och Styrman förenade sig om
följande votum:
"Enligt avtalets § 4 mom. 1 b) sista stycket
äger bolaget rätt att inom den ram, som angivits
i § 4 mom. 1 a) och § 4 mom. 1 b) första stycket
ändra den för arbetarna på lagavdelningen vid
viss tidpunkt gällande ordinarie arbetstiden.
Avtalet stadgar icke någon inskränkning i denna
bolagets rätt. Avtalsbestämmelserna synes sålunda
jämväl äga giltighet för en sådan förändring av
den ordinarie arbetstiden som den, varom i
målet är fråga.
En sådan tolkning av bestämmelsen vinner
också stöd av arbetarepartens i målet gjorde
uttalande att något hinder icke föreligger att
uttaga fulla 48 timmar per vecka genom
förkortning av jämlikt § 4 mom. 1 b) sista stycket av
arbetsgivaren bestämd ordinarie måltidsrast. Kan
dylik rast inskränkas utan skyldighet att utgiva
övertidsersättning, bör därav följa, att ordinarie
arbetstid på sätt arbetsgivaren gjort gällande
kan uttagas före kl. 7.
Vi pröva därför rättvist ogilla käromålet."
I clet andra målet hade vårt förbund tagit
ut stämning på Sveriges
Textilindustriförbund och Fabriksaktiebolaget Skandinavien i
Malmö. Den tvist vilken här dragits inför
domstolen avsåg arbetsgivarens rätt att, för
arbetare vilken slutat sin anställning utan
iakttagande av stadgad uppsägningstid,
innehålla dennes intjänta semesterlön eller del
därav. De närmare omständigheterna kring
denna tvistefråga voro i korthet följande:
En vid bolaget anställd arbeterska hade
den 17 januari 1939 slutat sin anställning utan
iakttagande av den i avtalets § 3 mom. 1
stadgade uppsägningstiden av en vecka. Vid
denna tidpunkt hade ifrågavarande arbeterska
hos bolaget haft innestående kr. 2: 09 i
ogulden lön, varjämte hon vid anställningens
frånträdande vore berättigad till
semesterersättning med kr. 14 :64. Under hänvisning
till bestämmelsen i avtalets § 3 mom. 1
vilken bl. a. även innefattar bestämmelse om,
att arbetare som utan iakttagande av stadgad
uppsägningstid lämnat sin anställning skall
vara förlustig innestående avlöning, hade
bolaget vägrat att till arbeterskan i fråga
utbetala såväl den innestående oguldna lönen
som semesterersättningen. Från vårt
förbunds sida hade hävdats den meningen att
med uttrycket "avlöning" i förenämnda
avtalsbestämmelse förstodes lön för produktivt
arbete under en avlöningsperiod samt att
sådan lön även omfattade vissa i avtalen före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
