- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXXVIII. 1941 /
109

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1941 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

109 TEXTIL ARBETA REN



med samma basperiod uppgår
kostnadssteg-ringen till respektive 110,2 och 118,5. Trots
detta kräver man från jordbrukarna en
förmånligare tillämpning av reglerna för
prissättningen, och man tillåter sig till och med
i förtäkta ordalag hota. Man anför att en
prisförhöjning måste ske för att stimulera
jordbrukarna "att övervinna jordbrukarnas
betänkligheter beträffande höstodling". En
sådan prisförhöjning kommer naturligtvis i
första hand att drabba arbetarna.

Erkännas bör emellertid, att det icke
enbart är bönderna, som ur våra
utgångspunkter böra klandras. Inom vissa industrier,
som arbeta för försvarets räkning,
konjunk-turbetonade näringsområden ocli andra,
lägger man märke till att vinstmarginalerna
sväller. När detta sker samtidigt som samma
industriers eller näringars arbetare ser sina
reallöner sjunka, måste var och en förstå det
berättigade kravet om rättvisare fördelning
av bördorna.

Beträffande textilarbetsgivarnas ställning
ha vi alltid framhållit, att den industri, som
de representera, under de senare årtiondena
haft förmånen att kunna utvecklas tack vare
sällsynt goda konjunkturer. Vi avläsa detta
förhållande i sysselsättningsgrad och i
industrins kapitalbildning. Yi veta, att
textilindustrin även under den nu rådande
av-spärrningskrisen trots allt haft
jämförelsevis god sysselsättnning, och det är oss bekant,
att fjolårsresultatet ekonomiskt är gott.
Under för handen varande omständigheter finnes
ingen anledning för vårt förbund att avstå
från att framföra förslag om förbättringar i
vårt riksavtal. Underhandlingsdelegerade
har också framfört vissa propåer till Sveriges
Textilindustriförbund. Först vid eller
omkring årsskiftet kommer det att visa sig, om
våra arbetsgivare varit positivt inställda
eller ej.

Samtidigt med våra egna förhandlingar
pågår de stora ramavtalsförhandlingarna.
Dessa gälla icke enbart vårt förbund utan

storparten av de förbund som ha sina löner
reglerade genom kollektivavtal. Den centrala
fackföreningsrörelsens högsta beslutande
myndighet, Landsorganisationens
representantskap, har beslutat uppdraga till förhandlarna
"att till det yttersta eftersträva ett avtal med
såvitt möjligt bindande garantier för
arbetarnas reallön". Att detta förhandlingsarbete,
som nu påbörjats, kommer att bli synnerligen
påfrestande, äro vi alla på det klara med, men
om det skall kunna föras i hamn, beror
uteslutande på den beredvillighet, man möter hos
motparten. Nog borde man där förstå det
berättigade i arbetarnas anspråk på en
rättvisare fördelning av de nuvarande
svårigheterna.

När vi äro inne på fördelningsfrågan, så
låt oss ägna några kritiska tankar åt oss
själva. Det nuvarande ramavtalet bygger på
principen om visst procenttillägg på lönerna
för olika yrkesgrupper och kategorier av
arbetare. Härav har följt, att de enligt
ramavtalet utgående tilläggen bliva olika inom olika
näringsområden. Textilarbetaren har
sålunda, beroende på hans låga löneläge, erhållit
lägre tillägg per timme än arbetaren inom
vissa andra näringar. Vi anse detta inte vara
riktigt. Talet om en lika fördelning av
svårigheterna måste gälla även när det rör oss
själva. Om detta är sant, borde det ligga i
sakens natur, att vi eftersträvade sådana
kompensationsregler, som gåve vederbörande
samma möjligheter att bära krisens bördor. Vi
bortse då från arbetslöshet och andra
förhållanden, vilka vi icke kunna bemästra. Men
beträffande lönetilläggen synes det ligga i
linje med den solidariska lönepolitikens anda
och mening, att de lägre inkomsttagarna, som
kompensation för dyrtiden i varje fall icke
erhålla lägre tillägg än sina, i lönehänseende,
bättre gynnade kamrater. Enligt vårt
förmenande vore det riktigt, att även denna sida av
saken finge sin lösning vid de pågående
förhandlingarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:08:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1941/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free