Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1941 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133 TEXTIL ARBETA REN
Vete (världsproduktion: 130 miljoner ton)
odlas framför allt i Ukraina (Sydryssland), i
Förenta Staterna, i Kanada, Australien, Argentina,
Kina och Indien.
Ris (världsproduktion: 140 miljoner ton)
kommer i främsta rummet från Kina, Indien,
Indokina samt i begränsad omfattning från Italien.
Majs (världsproduktion: 110 miljoner ton)
odlas i stor omfattning i Förenta Staterna,
Argentina, Brasilien, Sydafrika och Sydeuropa.
Betsocker (världsproduktion: 10 miljoner ton)
kommer från Ryssland, Tyskland och Förenta
Staterna; råsocker (världsproduktion: 18
miljoner ton) odlas på Antillerna (Mellanamerika), i
Indien, Brasilien, Kina och på de Malajiska
öarna.
Kaffe (världsproduktion: 2,5 miljoner ton)
odlas i Brasilien, Columbia, Centralamerika, Mexiko
och på Sumatra.
Te (världsproduktion: 730,000 ton) levereras
från Kina, Indien, Ceylon, Java och Japan.
Kakao (världsproduktion: 800,000 ton) odlas i
Västafrika och Franska Ekvatorialafrika,
Brasilien, på Antillerna och i Venezuela.
Produktionsländerna för ull
(världsproduktionen 1,7 miloner ton) äro framför allt Australien,
Nya Zeeland, Argentina och Sydafrika samt även
Förenta Staterna och Ryssland.
De länder, som odla bomull, äro Förenta
Staterna, Indien, Kina, Ryssland, Egypten och
Sudan (världsproduktion: 7 miljoner ton).
Silkekokonger komma från Japan, Korea, Kina
och Kaukasus.
Kautschuk (världsproduktion: 1,2 miljoner ton)
levereras från Siam, Indien, Kina, Birma,
Nederländska* och Brittiska Indien.
Förenta Staterna äro de största
leverantörerna av järn, koppar och bensin.
Enligt föreliggande uppgifter expropriera
tyskarna all polsk egendom och alla affärsföretag i
de viktigaste polska städerna. Så t. ex uppgavs
för en tid sedan i den lokala nazisttidningen "Litz.
mannstädter Zeitung", att i Lodz, Polens
"Manchester", 70 privatbanker, 4,300 fabriker
(däribland samtliga ledande textilföretag), 500 depåer
för textilråmaterial och färdiga varor, 8,500
butiker, som sälja kortvaror i trikå, färdiga kläder
och fasonerade tyger, samt 12,000 små
affärsföretag, övertagits av tyskarna.
Även i Estland torde tyskarna ha blivit i
tillfälle att kontrollera mycket stora
textilindustriföretag, däribland de stora
Kreholmtextilanlägg-ningarna i Narva, som enligt uppgift hade mer
än 420,000 spindlar och nära 3,500 vävstolar då
företaget övertogs av ryssarna, ehuru under
många år endast en tredjedel varit i bruk. Genom
omfattande utökning av driften voro cirka 5,000
arbetare sysselsatta vid företaget vid tiden före
krigsutbrottet mellan Tyskland och Ryssland,
och man hade beräknat att i mitten på året öka
arbetsstyrkan till 8,000 genom omläggning av
arbetet i två skift.
De baltiska textilföretagen i Tallinn
sysselsatte mer än 3,000 arbetare vid krigsutbrottet.
w/7// Walfridsson.
"PREMIEN".
De kallade honom "Premien", men han hade ju
också ett namn, Johan Erenfried Lundin hette
han och var till yrket skomakare. I gott och väl
tolv år hade han drivit sin lilla verkstad vid den
lugna Fiskafängaregatan, egentligen bara en
gränd i utkanten av staden. Fiskafängaregatan
räknade nämligen endast elva hus, sex på den ena
och fem på den andra sidan av gatan; det var mest
tvåvånings trähus, gamla, dragiga och fula.
Mellan dessa reste sig emellertid slaktaremästare
Pontus Danielssons stora stenfastighet, som var
hela fyra våningar hög och hade flera butiker
inrymda i entrévåningen: kafé "Svanen",
Jonathans-sons kemikalie-, färg- och sjukvårdsaffär, Pontus
Danielssons egen charkuteribod och fru Svahns
bageri, samt djupast nere i källaren Johan
Erenfried Lundins lilla skrubb, som fått namn och
värdighet av verkstad.
Johan Erenfried Lundin borde strängt taget
inte haft något att beklaga sig över här i livet,
sades det. Han stod sig tämligen gott efter
hantverksförhållanden, avlönade biträde och hade
bankbok med drygt två tusen kronor på. Mer
skulle det nog bli, ty "Premien" hade många
kunder och hans kundkrets växte beständigt. Långt
nerifrån de angränsande gatorna, så som
Ulkens-gatan och Matrosbacken kunde fruarna,
fröknarna och herrarna med för den delen, komma med
sina skor.
— God dag, sade de. Hur står det till? Där
stirrade de stint in i mästers ansikte och väntade
på det ständiga svaret:
— He, he. Jag säjer då det... Ingen vet stort
framför sej...
Å, sade man och gjorde sig till. Herr Lundin,
sade man; herr Lundin menar väl inte?...
På detta svarade aldrig mäster; han tog i
stället skorna, eller stövlarna, eller pampuscherna,
och frågade när de behagades.
— Kunde man få dem då och då?
— Jo, jo, sade Johan Erenfried Lundin. Jo,
jo, vi får väl se hur det står till när den dagen
kommer tillfogade han saktmodigt.
— Vi tittar i alla fall in då, sade kunderna och
sannerligen — de höll alltid ord. De kände en
rent av pinande nyfikenhet innan de väl stod nere
i källaren och för var gång tänkte de: Nu
kommer gesällen och säger att... Där ryste de
gärna och tyckte att det hela var för förunderligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
