Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1942 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXT IL ARBETAREN
107
Arbetarrörelsen och
kulturlivet.
Det är inte tu tal om att arbetarrörelsen
varit en av de allra starkast verksamma
krafterna i den samhällsomdaning som ägt rum.
Under ett femtiotal år har denna mäktiga
folkrörelse sökt sig de yttre former och den
inre styrka, som är nödvändiga
förutsättningar för att förverkliga de unga årens
ideal. Och det har lyckats i hög grad.
Hur pass verksam arbetarrörelsen varit,
står klart för var och en, om han eller hon
betänker hur olika så gott som alla
medborgare numera ser på samhällets uppgift
gentemot tidigare. Förr var staten
huvudsakligen rättsstaten, som hade att skydda
medborgaren mot främmande inkräktare och
inrikes förbrytare. Om sedan de fattiga
invånarna stodo maktlösa emot privilegierade
klassers åtgärder, ansågs detta ej höra till
samhällets område för ingripanden. Hur
annorlunda är ej den moderna, av
arbetarrörelsen influerade samhällssynen! Samhället
skall vara folkhemmet, skall bekymra sig om
spinnerierna, sökt, att i möjligaste måtto en
så nödig och för riket endräktig slöjd
uppmuntra, varför ock nog dryga partier därav
ännu årligen inkomma, ty i avseende därtill,
att spånad, vilken eljest är en ganska
beröm-lig näring, måste tillfälligtvis nyttjas såsom
ett straff vid spinnhusen, haver den hos
många blivit såsom nesligt ansedd, vilket
oriktiga begrepp om en så nyttig slöjd
sedermera uppväckt motvilja mot dess idkande,
och föranlåtit fabrikörerna att skaffa sig
spunnet garn från de nationer, som i längre
tid tillbaka vetat att sätta härpå dess rätta
värde, samt det för ett både anständigt och
lönande näringsfång ansett."
AH spinning vid fabrikerna skedde ännu
pr hand, dels av dem, som för ändamålet där
voro anställda, dels ock av de kvinnor, som
voro engagerade i sina hem, och som åtagit
sig att varje vecka avlämna ett visst kvantum
garn. Ännu hade icke spinnmaskinerna
kommit till användning. Så småningom blevo de
emellertid införda och arbetet kom därigenom
i helt andra gängor, på samma gång som
spinnerskorna kommo att intaga en annan
ställning i förvärvsarbetet. Wix.
sina medborgares förhållanden och sätta sig
i stånd att svara för, att ingen som vill
arbeta skall behöva frysa och svälta. Detta
är en human samhällssyn, den kan vara.
grunden för framtida samarbete mellan
folkets alla delar och sålunda skapa det bättre
samhälle, som vi inom arbetarrörelsen
längtar efter.
Denna omvandling har inte endast
kunnat ske därigenom att mäktiga skaror
vandrat fram till valurnorna. Marschen fram
till vidgat inflytande är bara resultatet av
en lång process, som ägt rum inom
arbetarrörelsen själv. I en demokratisk stat föser
man inte fram valboskap! Där tvingas man
av inre verkande krafter att kräva sin rätt.
på ett förnuftigt sätt och ställer däremot
svarande positiva initiativ och förslag. Det
är en heroisk skolningsbragd från
hundratusentals möten med dess diskussioner och
förslag, från studiecirklar, kurser och
bokstudier som mynnar ut i den gedigna demokrati,
som vi lyckats skapa här i Sverige.
Vi ha hunnit en god bit på vägen. Och.
vi skall komma längre, om de 90,000 som nu
i studiecirklarna lägger grunden för
kommande gärningar lyckas få med sig ännu
flera tiondelar av arbetarrörelsens folk.
Arbetarnas bildningsförbund är också berett att
bygga vidare, i den mån resurserna kan
ökas.
Vi har satt folkets massa till herre i eget.
hus och vi har bidragit till att höja den
materiella levnadsstandarden i landet. Vi ha
utvecklat den vuxnes skola — studiecirkeln
—- och skaffat fram material för brinnande
kunskapshärdar. Men skall vi stanna där?
Det är dock ännu ett begränsat område av
den andliga odlingen, som vi behärska. Vi
kan ännu ej ge våra medlemmar allt vad de
önska av kulturens frukter, ty vår tid och
våra krafter ha varit så hårt engagerade i
det primära uppbyggnadsarbetet.
Det är en nödvändig uppgift att tränga
vidare. Vi har mottagit i arv av gångna
tider en kultur som i stort sett varit sund och
värd att förvalta. Det är varje släktleds
plikt att förvalta det bästa i den levande
kulturen men också att tillföra den nya
impulser och nyanser. Och nu närmar sig
arbetarrörelsens kulturperiod i den meningen
att den mognare, gedignare rörelsen skall
finna sig själv och söka sig uttryck inte en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
