kan nog inte tänka er hur detta tog mig. Ni förstår, att jag hade alltid tänkt mig de människor, som levde omkring år åttahundratvåtusen vara oss ofantligt överlägsna i kunskap, konst, ja i allting. Och så ger en av dem mig en fråga, som en av våra femåringar knappt skulle komma med — frågar mig faktiskt, om jag hade kommit från solen i ett åskväder! Det bestyrkte mig i den uppfattning jag fått om dem genom deras klädedräkt, deras späda lemmar och bräckliga utseende. Jag genomfors av en känsla av missräkning. Ett ögonblick tyckte jag, att jag gjort min tidmaskin alldeles förgäves. Jag nickade, och pekande på solen, gav jag dem en sådan drastisk framställning av en åskskräll, att de förfärade drogo sig några steg tillbaka och bugade sig. Men sedan kom en av dem fram till mig med en girlang av vackra, för mig alldeles okända blommor och hängde dem om halsen på mig. De andra hälsade detta med förtjusta applåder, och snart sprungo de alla efter blommor, som de skrattande överhöljde mig med, tills jag nästan förlorade andan. Ni, som inte själva sett dem, kan knappast föreställa er, hur utsökt vackra dessa blommor voro, som uppstått genom oräkneliga års kultivering. Då föreslog någon, att de skulle förevisa sin nya leksak i den närbelägna byggningen, och så leddes jag förbi den vita sfinxen, som hela tiden tycktes le åt min förvåning, fram mot den stora gråa byggnaden av tuktad sten. När jag följde dem, tänkte jag hur löjligt det var att jag kunnat tänka mig att här påträffa ett djupt allvarligt och intelligent högtstående folk. Den kolossala byggnaden hade en mycket stor entré. Helt naturligt var jag mest upptagen med att betrakta den ständigt växande folkskocken och den vidöppna dörren, som mörk och hemlighetsfull gapade mot mig. Vad jag såg över deras huvuden av landskapet gav blott intryck av en snårig massa av buskar och vackra blommor i en trädgård, som länge vanvårdats, men som likväl var alldeles fri från ogräs. Jag såg egendomliga vita långstjälkade blommor, som väl voro en fot tvärsöver de vaxlika kronbladen. De växte spridda bland de olika buskslagen liksom om de varit vilda, men jag kunde som sagt inte undersöka dem närmare vid detta tillfälle. Tidmaskinen stod övergiven på gräsmattan bland rododendronbuskarna. Portalen var rikt utsirad, men jag kunde inte se vad som var inhugget, fast jag vid passerandet tyckte mig igenkänna gamla feniciska motiv samtidigt som jag såg, att den var illa medfaren av väder och vind. I dörröppningen kom det mot mig en ny skara av ljusklädda varelser, som följde med mig in. Jag kände mig tämligen enkel i mina nittonhundratalskläder med blomstergirlanger om halsen där jag gick omgiven av denna böljande skara av finlemmade varelser, som i ljusa luftiga kläder under klingande skratt pratade och trängdes omkring mig. Den breda dörren ledde in till en jämförelsevis stor hall med bruna väggar. Taket låg i skugga, och de målade fönstren, som delvis saknade glas, släppte endast in en dämpad dager. Golvet bestod av stora block av någon mycket hård metall — inte skivor eller plattor utan block — och var så slitet, troligen av gångna tiders trafik, att djupa fåror nötts på de mest trafikerade ställena. Längs hallen stoda många låga bord av polerad sten på vilka lågo högar av frukt. Några kände jag igen som en sorts ovanligt stora hallon och apelsiner, men de flesta voro alldeles okända för mig. Mellan borden lågo utspridda en massa kuddar, på vilka mina följeslagare slogo sig ned och gåvo mig tecken att göra detsamma. Med en intagande enkelhet började de genast äta frukten med händerna medan de kastade skal och stjälkar i runda öppningar på bordens sidor. Jag var inte sen att följa deras exempel, ty jag var både hungrig och törstig. Medan jag åt, tittade jag i allsköns ro på livet i hallen. Vad som slog mig mest var kanhända hallens förfallna skick. De målade fönstren, vars mönster bildade geometriska figurer, hade rutorna utslagna på flera ställen och draperiet, som hängde framför kortväggen, var mycket dammigt. Jag lade märke till, att hörnet på marmorbordet intill mig var spräckt. Men icke desto mindre var mitt totalintryck, att det hela var luxuöst och måleriskt. Det kunde väl vara ett par hundra människor, som sutto och åto i hallen, och så många som kunde, hade satt sig så nära mig som möjligt och betraktade mig intresserat medan deras blanka ögon tittade fram över frukten, som de åto. De voro alla klädda i samma slags mjuka men starka sidentyg. Hela deras diet bestod av frukt. Dessa den avlägsna framtidens människor voro rena vegetarianer, och trots min längtan efter kött, måste jag så länge jag var hos dem, livnära mig av frukt. Jag fann längre fram, att hästar, boskap, får och hundar voro lika utdöda som förhistoriens svanödlor. Frukten var för övrigt alldeles utmärkt, särskilt en, som tycktes finnas alla årstider, en mjölig frukt i ett trekantigt hölje. Den smakade så gott, att jag vanligtvis åt av den. Till att börja med kände jag mig alldeles förbryllad inför alla dessa främmande frukt- och blomsorter, men jag lärde mig snart att uppskatta dem. Det var emellertid om min fruktmiddag jag skulle berätta. Så snart jag hade stillat min hunger något litet, beslöt jag göra ett energiskt försök att lära mig mina nya medmänniskors språk. Det var en sak, som jag tydligen först och främst borde göra. Frukten syntes vara ett lämpligt utgångsobjekt, och hållande upp en i luften, gjorde jag några frågande åtbörder. Jag hade mycket svårt att göra mig förstådd. I början möttes jag av förvånade blickar och stor munterhet, men till sist tycktes en ljushårig liten varelse fatta vad jag menade och upprepade ett namn. Nu började ett pratande och förklarande dem emellan och mina första försök att efterhärma de melodiösa ljuden i deras språk framkallade en oerhörd fast litet oartig munterhet. Jag kände mig som en skolmästare bland en skara barn. Men jag gick på och snart hade jag lärt mig åtminstone Läroböcker Ritningar Vid självstudium erbjuda nedanstående handböcker den allra bästa hjälpen. Innehållet är instruktivt och värdefullt, samt utgör varje bok ett avslutat helt. I den förklarande texten ingår bilder, planscher och teckningar. Teckningsböckerna äro utarbetade av artisten och teckningsläraren V. Björkman. Böckerna kunna anskaffas genom närmaste bokhandel eller direkt från förlaget, Clas Ohlsson & C:o, Insjön, genom att insända nedanstående kupong. Stryk över det som ej önskas, häftad eller inbunden. Sänd mig mot postförskott följande böcker: .... ex. Konstmålning, pastellmålning, akvarellmålning, oljemålning, häft. 2.35, inb. 3.25. .... ex. Landskapsteckning, häft, 2.25, inb: 3.15. .... ex. Frihandsteckning, häft. 2.35, inb. 3.25. .... ex. Figur- & porträtteckning, häft. 2.35, inb. 3.35. .... ex. Tuschteckning, häftad 1.85. .... ex. Lärobok i textning, häft, 2.25. .... ex. Möbelmålning med färgplanscher, häft. 1.75. .... st. Radioritning till en-rörs batteriapparat 0.50. .... st. Radioritning till två-rörs batteriapparat, 1.4 volts rör, 0.75. .... st. Radioritning till tre-rörs batteriapparat, 1.4 volts rör, 1.25. .... ex. 100-sidig katalog över ritningar, handböcker, radiodelar, grammofondelar, verktyg, leksaker, artistmateriel, fotoart., experimentart. m. m. gratis. Namn: ..... Adress: .....