ett dussin substantiv. Sedan övergick
jag till demonstrativa pronomen och
verbet äta. Det gick emellertid icke fort,
och de små tröttnade snart på mina
frågor och längtade bort. Därför beslöt jag
att giva dem frågor i små portioner och
endast när de voro hågade. Och jag fann
snart, att de inte tålde stora doser, ty
aldrig har jag träffat på så indolenta
och lätt uttröttade varelser som dessa.
KAP. 6.
Människosläktets solnedgång.
Jag upptäckte snart en ny
egendomlighet hos mina små värdar, nämligen
deras brist på intresse. Likt barn kunde
de komma till mig under livliga utrop
av förvåning, men snart förlorade de
allt intresse för mig och gingo att se
sig om efter någon annan leksak. När
middagen och mina första
konversationsförsök voro undanstökade, märkte jag,
att nästan alla de som samlats omkring
mig, hade försvunnit. Det var
märkvärdigt, hur fort jag lärde mig att
ringakta dessa små människor.
Så snart jag stillat min hunger, gick
jag ut till den solbelysta världen
utanför igen. Ständigt mötte jag fler av
dessa framtidens människor. De följde
mig på något avstånd, skrattade och
pratade och hälsade vänligt på mig men
lämnade mig sedan åt mitt öde.
Aftonens lugn hade sänkt sig över
världen, när jag kom ut från den stora
hallen, och platsen upplystes av den
nedgående solens varma glöd. Jag hade
ännu icke kommit över min förvåning.
Allt var så olika den värld, jag var van
vid, till och med blommorna verkade
främmande. Den stora byggningen, som
jag lämnat, låg på sluttningen av en
bred floddal, men Thames hade flyttat
sig ett par kilometer från sitt
nuvarande lopp. Jag beslöt mig för att gå upp
till krönet på en ås, som kunde ligga på
ett par kilometers avstånd, och varifrån
jag kunde få en vidare utsikt över vår
värld, sådan den såg ut i nådens år
åttahundratvåtusensjuhundraett (802.701).
Ty detta var, borde jag tillägga, det
årtal, som visarna på min tidmätare på
maskinen utvisade.
Medan jag så gick, observerade jag
noga allt, som på något sätt kunde
hjälpa till att förklara den förfallna
prakt, i vilken jag fann världen. Ty
förfallen var den. En liten bit uppför
sluttningen fann jag till exempel en stor
hög av granit, som sammanfogats med
aluminium. Den var en vidsträckt
labyrint av höga murar och nedrasade
stenmassor, bland vilka det växte en vacker,
pagodliknande växt, troligen ett slags
nässlor, vars blad emellertid hade fått
en underbar brun färgton och icke
brändes längre.
Det var tydligen ruinerna efter en
kolossal byggnad, men vad ändamål, den
uppförts till, kunde jag icke fundera ut.
Det var här som jag senare skulle göra
en mycket egendomlig erfarenhet, som
senare ledde till en ännu märkvärdigare
upptäckt — men jag återkommer till det
senare.
Medan jag satt på en terass, där jag
slagit mig ned en stund för att se mig
omkring, slog mig en plötslig tanke. Jag
kunde inte se en enda mindre byggnad.
Enfamiljshuset och troligen också det
enskilda hushållet var alldeles
försvunnet. Här och där skymtade palatslika
byggnader genom lövverket, men
herrgårdsbyggningen och villan, som
förlänar vår landsbygd ett sådant
karakteristiskt utseende, voro alldeles försvunna.
Kommunism — tänkte jag för mig
själv, men kom snart in på en ny
tankegång. Jag tittade på det halvtjog små
varelser, som följt efter mig. Det slog
mig som en blixt, hur alla hade samma
slags kläder, samma veka, skägglösa
anletsdrag och samma flickaktigt mjuka
kroppsformer. Det kan kanske synas
egendomligt, att jag inte lagt märke till
det förut. Men allting var ju så
främmande. Nu såg jag klart hur det hängde
ihop. I klädedräkt såväl som i kropps-
byggnad och hållning, som nu så
betydligt skiljer könen åt, voro dessa
framtidens barn varandra alldeles lika. Och
barnen syntes endast vara miniatyrer av
föräldrarna. De verkade oerhört
brådmogna, åtminstone i fysiskt avseende,
och senare fick jag flerfaldiga bevis på,
att denna min uppfattning var riktig.
När jag såg i vilken ro och trygghet
dessa människor tycktes leva, förstod
jag, att denna nivellering könen emellan
var just vad man kunde vänta. Ty
mannens styrka, kvinnans vekhet,
familjeinstitutionen och den olika fördelningen
yrkena emellan äro endast nödvändiga i
en tid, då den fysiska styrkan är
rådande. Men där det finnes en talrik och väl
balanserad befolkning, blir en talrik
avkomma, snarare ett ont än en
välsignelse för staten. Där våldet endast
sällan förekommer och släktet är skyddat,
där är det mindre nödvändigt — ja,
knappast nödvändigt alls — att bilda
familj, och därmed bortfaller också
behovet att för barnens skull specialisera
könen. Till och med i vår egen tid
märker man en antydan härtill, och i den
framtid, där jag nu befann mig, var det
fullständigt genomfört. Detta förstår
ni, var vad jag tänkte på vid detta
tillfälle, men längre fram skulle jag komma
underfund med hur fjärran från
verkliga förhållandet det var.
Medan jag så satt där och tänkte på
dessa saker, fästes min uppmärksamhet
på en vacker liten byggnad, som såg ut
som en kupoltäckt brunn. Jag tänkte
helt flyktigt hur egendomligt det var,
att man ännu hade brunnar, men
återgick snart till mina förra funderingar.
I riktning mot kullens topp funnos inga
större byggnader, och som min
uthållighet som fotgängare tydligen syntes dessa
små människor fabulös, blev jag för
första gången lämnad ensam. Med en
obeskrivlig känsla av frihet och
äventyrslystnad, fortsatte jag upp mot toppen.
Uppkommen fann jag där till hälften
gömd i den mjuka mossan en bänk av
något slags gul metall, som här och där
anfrätts av någon slags rödaktig rost.
De gjutna armstöden hade formen av
griphuvuden.
<tab>
(Forts. i nästa n:r.)
VERKTYG
småmaskiner — tillbehör
köpas förmånligt från oss.
GRATIS sända vi Eder på
begäran vår katalog,
innehållande 1000-tals olika verktyg
för såväl trä- som
järnbearbetning.
VERKTYGS
Lagret
GÖTEBORG Drottninggatan 25
PENOL
radérvatten
Före: Efter:</img>
MODELLBYGGARE!
RITNING
I NATURLIG STORLEK
och fullständig
ARBETSBESKRIVNING
till
CURTISS XP-40
erhålles mot insändande
av 75 öre i frimärken till
TEKNIK för ALLA
Box 3023 Stockholm 3
Förnya Eder prenumeration!
