Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resan till KEN, av Christian Haugen - XII - XIII - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan utan varje personligt motiv skulle
vara totalt otänkbart, om inte en i
årtusenden inympad tro på krigets
oundviklighet jämte exemplets makt och
vanan skänkte en så stark
anpassningsförmåga. Men detta hör ju inte till saken.
— Han tände en ny cigarr och fortsatte:
— Haven på Ken sjönko i genomsnitt
med hundra meter varigenom givetvis
stora landsträckor torrlades. I vår
Stora ocean dök ett nytt fastland upp och
det var här som vampyrödlorna
återuppstodo ur sin tusenåriga sömn. Liksom
de sädeskorn, som påträffats i
egyptiska gravar, började gro, när de kom i
jorden hade sannolikt livskraften
bevarats även i vampyrödlornas ägg, vilka
genom någon förhistorisk
naturkatastrof hade begravts i slammet. Dessa
ägg hade, djupt under havsytan och
oberörda av tiden och
förruttnelsebakterierna, undgått den förintelse, som träffat
andra och senare djursläkten och
väcktes nu åter till liv genom den solvarma
fuktighet, som liksom en dimma vilade
över Ken. Betingelserna blevo och äro väl
fortfarande desamma, som de en gång
hade varit, och därför kunde
vampyrödlorna öppna sina ögon och börja sitt
liv på nytt i samma former som deras
avlägsna förfäder. Kanske ha de under
sin långa sömn blivit intelligentare och
de ha nu ett ädlare villebråd att jaga.
Detta är väl det enda som skiljer det
nya rovdjurssläktet från det gamla.
Deras storlek, deras kroppsbyggnad och
deras beväpning ha inte förändrats. På
det fastland, som uppstått i den Stora
oceanen uppväxte under loppet av ett
enda år en urskog med okända träd,
väldiga slingerväxter och ormbunkar —
en absolut ogenomtränglig vildmark.
Personer, som seglade förbi detta
fastland eller flögo över det, berättade om
sällsamma djur, som levde där, och
deras berättelser gåvo uppslaget till en
vetenskaplig expedition. I denna
deltogo tvåhundra personer, som voro rikligt
utrustade med allt det nödvändiga —
dock inte med brukbara vapen, ty sådana
känner man ju inte till på Ken.
Expeditionen anträdde sin färd just då jag var
sysselsatt med att bygga ”Tagan”. Den
första veckan fingo vi regelbundet
trådlösa telegram två gånger i veckan. Det
gick långsamt framåt, fot för fot
måste man bana sig väg genom vildmarken
och till följd av luftens fuktighet kunde
de medförda elektriska apparaterna och
maskinerna inte användas. På tolfte
dagen hade de trängt tolv kilometer in i
urskogen och meddelade oss nu att de
mellan träden hade påträffat en röjning
och en väg, som tycktes ha använts av
jättestora djur. Omedelbart efter detta
meddelande kom en nödsignal och några
obegripliga ord om ”Vampyrödlor”. En
månad senare siktade man på det nya
fastlandet en halvnaken man, som drev
i vattnet på en trädstam och till slut
spolades i land. Han var den enda
överlevande av de tvåhundra
forskningsresandena och hade blivit vansinnig. Våra
läkare botade honom visserligen, men
han visste ingenting om sina kamraters
öde. Detta var och förblev en mörk
punkt i hans minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
