annan utan varje personligt motiv skulle vara totalt otänkbart, om inte en i årtusenden inympad tro på krigets oundviklighet jämte exemplets makt och vanan skänkte en så stark anpassningsförmåga. Men detta hör ju inte till saken. — Han tände en ny cigarr och fortsatte: — Haven på Ken sjönko i genomsnitt med hundra meter varigenom givetvis stora landsträckor torrlades. I vår Stora ocean dök ett nytt fastland upp och det var här som vampyrödlorna återuppstodo ur sin tusenåriga sömn. Liksom de sädeskorn, som påträffats i egyptiska gravar, började gro, när de kom i jorden hade sannolikt livskraften bevarats även i vampyrödlornas ägg, vilka genom någon förhistorisk naturkatastrof hade begravts i slammet. Dessa ägg hade, djupt under havsytan och oberörda av tiden och förruttnelsebakterierna, undgått den förintelse, som träffat andra och senare djursläkten och väcktes nu åter till liv genom den solvarma fuktighet, som liksom en dimma vilade över Ken. Betingelserna blevo och äro väl fortfarande desamma, som de en gång hade varit, och därför kunde vampyrödlorna öppna sina ögon och börja sitt liv på nytt i samma former som deras avlägsna förfäder. Kanske ha de under sin långa sömn blivit intelligentare och de ha nu ett ädlare villebråd att jaga. Detta är väl det enda som skiljer det nya rovdjurssläktet från det gamla. Deras storlek, deras kroppsbyggnad och deras beväpning ha inte förändrats. På det fastland, som uppstått i den Stora oceanen uppväxte under loppet av ett enda år en urskog med okända träd, väldiga slingerväxter och ormbunkar — en absolut ogenomtränglig vildmark. Personer, som seglade förbi detta fastland eller flögo över det, berättade om sällsamma djur, som levde där, och deras berättelser gåvo uppslaget till en vetenskaplig expedition. I denna deltogo tvåhundra personer, som voro rikligt utrustade med allt det nödvändiga — dock inte med brukbara vapen, ty sådana känner man ju inte till på Ken. Expeditionen anträdde sin färd just då jag var sysselsatt med att bygga ”Tagan”. Den första veckan fingo vi regelbundet trådlösa telegram två gånger i veckan. Det gick långsamt framåt, fot för fot måste man bana sig väg genom vildmarken och till följd av luftens fuktighet kunde de medförda elektriska apparaterna och maskinerna inte användas. På tolfte dagen hade de trängt tolv kilometer in i urskogen och meddelade oss nu att de mellan träden hade påträffat en röjning och en väg, som tycktes ha använts av jättestora djur. Omedelbart efter detta meddelande kom en nödsignal och några obegripliga ord om ”Vampyrödlor”. En månad senare siktade man på det nya fastlandet en halvnaken man, som drev i vattnet på en trädstam och till slut spolades i land. Han var den enda överlevande av de tvåhundra forskningsresandena och hade blivit vansinnig. Våra läkare botade honom visserligen, men han visste ingenting om sina kamraters öde. Detta var och förblev en mörk punkt i hans minne.

XIII.

Efter en paus fortsatte Nivo sin berättelse: — Just i de dagarna blev ”Tagan” färdig och jag företog en längre provflygning i världsrymden. Rymdflygskeppet tillfredsställde alla mina förväntningar. Jag nådde en hastighet, som var sexton gånger större än ljusets. I medvetandet att ha skapat ett medel för att kunna träda i förbindelse med invånarna på planeterna i andra solsystem återvände jag efter två månader till Ken, segerstolt och övertygad om att jag skulle få ett entusiastiskt och jublande mottagande. Men mina förhoppningar skulle inte komma att uppfyllas. Ty i Kens länder och riken rådde fasa och gränslös förtvivlan. Man hade blott en tanke: var skulle man förskaffa sig medel för att värja sig mot denna fruktansvärda fiende, som hotade allt och alla. Ungefär tre veckor efter min avresa hade en skara på femtiotre vampyrödlor simmat över sundet, som skilde det ”nya fastlandet” från Afra, en förhållandevis tätt befolkad kontinent, som till form och storlek liknar Afrika. De kom i land i närheten av Duré, en stor stad på närmare 100.000 invånare. Men tre dagar efter att djuren hade visat sig låg staden i spillror, öde och utdöd. Alla, som hade lyckats undkomma vampyrödlornas fångstarmar, hade lämnat staden i vild flykt och hade överallt spritt fasa genom sina skildringar av odjurens blodtörst och allt övervinnande styrka och vildhet. Tidningarna voro fulla av skildringar över denna lilla skara förhistoriska rovdjur, som plötsligt hade dykt upp och förstört en hel stad. Snabbgående fartyg och flygplan utsändes och gåvo det förskräckande meddelandet att antalet odjur, som kommo simmande över sundet ständigt ökades och att det nya fastlandet bokstavligen vimlade av dem. Paniken grep mer och mer omkring sig, särskilt i Afra, som var den mest utsatta kontinenten. Myndigheter och vetenskapsmän sammankallades för att finna på medel att förhindra bestarnas vidare framträdande. Efter några dagar delade likväl fyra andra städer Durés öde, Värdet av ett gott minne kan ej överskattas. Ingen kan vinna framgång i det praktiska livet utan ett gott minne. Ett gott minne är en av de viktigaste förutsättningar för ett gott tankearbete. Ju bättre minne, desto bättre arbete. — Har Ni ett dåligt minne kan Ni öva upp det till skärpa och säkerhet genom att studera Atkinsons: Handbok i Minnets utbildning, fullst. lärobok i att till en otrolig grad uppöva sitt minne, koncentrationsförmåga, viljekraft, självbehärskning och karaktär. Pris pr ex. 3 kr. K. H. Grahnqvuist, Ålem 10. Det moderna äventyrsmagasinet Tack vare sitt intressanta och omväxlande innehåll röner Jules Verne-Magasinet en ständigt ökad efterfrågan och är ofta slutsålt hos försäljarna. Undvik risken att bli utan något nummer av Jules Verne-Magasinet genom att prenumerera för 2:a kvartalet! Prenumerationsavgiften är 4 kr. per kvartal; Ni behöver endast ifylla nedanstående kupong och i öppet brev insända den till oss. Till JULES-VERNE-MAGASINET Undertecknad prenumererar härmed på Jules Verne-magasinet för 2:a kvartalet 1941. Avgiften — 4 kr. — inbetalas samtidigt å Edert postgirokonto 15 90 99 torde uttagas genom postförskott å första numret. (Stryk det som ej avses) Namn: ..... Bostad: ..... Postadress: .....