Skurubron — ett vackert prov på betongkonstruktion. vagnar, linbanor, pumpar, skakrännor, transportband och elevatorer m. fl. mekaniska transportanordningar användas sålunda i de olika stadierna av cementtillverkning. Även för- packningen i säckar sker numera på maskinell väg. Att handarbetet är reducerat till ett minimum framgår där- av, att arbetslönerna endast utgöra 12—20 proc. av tillverk- ningskostnaderna. Utgifterna för råvaror och driftmaterial motsvara 28—30 proc. Resten av tillverkningskostnaderna äro fasta, t. ex. fabriks- och administrationskostnader, skatter, räntor och avskrivningar. Världsproduktionen av cement uppgick 1937 till nära 80 millioner ton, varav Europa bidrog med nära 40 proc. och Förenta Staterna med drygt 20 proc. Den nuvarande pro- duktionen uppskattar författaren till omkring 2 milliarder säckar, motsvarande 100 millioner ton. Dessa siffror säga ju åtskilligt om cementens nutida betydelse. Då världsproduktionen 1913 var 42 millioner ton, har den sålunda sedan dess mer än fördubblats. Detta har dock inga- lunda skett i form av en jämn stegring. Tvärtom är använd- ningen av cement i hög grad konjunkturbetonad. VWVärlds- produktionen var exempelvis 1933 nere i 48 millioner ton. Europas cementexport är f. n. av ungefär samma omfatt- ning som 1913. Detta beror på att så gott som alla länder i världen, vilka äga behövliga råvaror, byggt egna cement- fabriker. Sveriges export har nedgått från 134.000 ton 1913 till 25.000 ton år 1939. Konsumtionen av cement brukar angivas i kg per år och invånare, varigenom erhålles ett begrepp om den roll, cemen- ten spelar i olika länder oavsett deras storlek. För Sverige var siffran 1939 187 kg per invånare. Då konsumtionen för 1940 enligt den inledningsvis nämnda siffran nedgick med 42 proc., var den ungefär densamma som 1935, då den ut- gjorde 117 kg. per invånare. Förenta Staterna var 1913 på första plats med 160 kg per invånare (Sverige hade då 47), men har sedermera överflyg- lats av Tyskland som 1938 konsumerade 215 kg cement per invånare (Sverige hade då 157). Frågar man härpå efter cementens anhvändning på olika arbetsområden, får man svar därpå genom en undersökning av Svenska Cementföreningen. Det kanske borde nämnas, att denna är en sammanslutning med det dubbla syftet att sprida kännedom om cementens olika användningssätt och att ge kostnadsfria upplysningar om det rätta utförandet av cement- och betongarbeten. Så- dana organisationer finnas i flera länder; den svenska för- eningen började sin verksamhet 1926. : Dess ovannämnda undersökning avsåg 1932 och 1936, så- lunda ett år med dåliga och ett med bättre konjunkturer. Husbyggnader — offentliga byggnader, hyres- och affärshus, villor samt egna hem utan lantbruk — konsumerade 41 resp. 42 proc. Ingenjörsarbeten (kraftstationer, hamnar, broar, industrianläggningar och vägar) svarade bägge åren för 29 proc. För lantbruksändamål var siffran i båda fallen 16 proc. Cementvaror uppvisade en andel av 13 resp. 11 proc. samt slutligen diverse ändamål 1 resp. 2 proc. Den övervägande delen av cementen användes i betong, som är en hårdnad blandning av cement, sand, sten och vat- ten. Den är alltså, kan man säga, en konststen, som vid framställningen består av en fritt formbar massa, vilken snart hårdnar och får mycket hög hållfasthet. Sammansättningen av betong betecknas med siffror för däri ingående cement och sand resp. sten. 1: 2: 3 betyder så- lunda en blandning av 1 del cement, 2 delar sand och 3 delar sten. Ett viktigt framsteg i betongens användning utgjorde in- förandet av armering med järn. Som betongens genombrottsår i Sverige betecknas 1887, då landets första betongbroar byggdes. Samma år grundades A.-B. Skånska Cementgjuteriet, vår första och alltjämt största entreprenör på området. De skickliga konstruktörer, som finnas i vårt land, ha åvägabragt en för våra förhållanden storartad byggnads- industri med användning av betong. Genom forskning ha de teoretiska problemen på betong- området blivit lösta. Professorerna vid Tekniska högskolan i Stockholm J. Gust. Richert, Carl Forssell och Henrik Kreiger ha svarat för värdefulla svenska insatser — för att endast nämna ett par namn bland de många, som anföras i boken. Det skulle föra för långt att ens räkna upp de mångsidiga nutida användningsområdena för betong. Blott ett par exem- pel må nämnas. Eterniten — använd som beklädnadsmaterial — tillverkas av cement och asbest. Siporex, santorin och tretong äro porösa betongprodukter med hög värmeisolerings- förmåga: Fabrikationen av betongvaror har nått en rik ut- veckling för de mest skilda ändamål. De här anförda uppgifterna ur ”Cement och betong” göra givetvis ej anspråk på att vara annat än några provtagningar av mera allmänt intresse. För den, som vill i detalj sätta sig in i detta moderna tekniska område, bör boken genom sin populära och överskådliga framställning vara ett fynd. B. Traneus. TEKNIK för ALLA 17