2 En filtrerpappersbit försvinner om den nedsläppes i en kokande lösning av kaleiumnitrat. Tänk, om man skulle ha till hands en flaska med varenda kemikalie, som man behöver för sina experiment. Vilken trängsel skulle det då inte vara på laboratoriehyllorna — och hur tom skulle inte börsen bli! Men det mest fascinerande med kemin är den magi- ska kraft, som den sätter i ens händer, att kunna förvandla ett ämne till ett annat, allefter egen önskan. På sätt, som här skall visas, kan man låta några få väl utvalda kemi- kalier göra samma tjänst, som om man haft ett flertal andra till hands. Kanhända utgör ens enda till- gång på kalcium några bitar marmor eller en flaska kalciumkloridlösning. Men med endera kan man lätt fram- ställa alla de kalciumföreningar, som beskrives i det följande, och använda dem i experiment, som erbjuda både underhållning och överraskningar. Kalciumkarbonat, av vilket marmor är en form, utgör ett gott råmaterial 28 TEKNIK för ALLA för framställning av ett flertal kal- ciumföreningar. Om man saknar marmor, så gör detta emellertid ingen- ting. Sök på Er hylla efter någon lös- lig kalciumförening, t. ex. kalcium- klorid eller kalciumnitrat. Uppvärm litet av detta i utspädd form och till- sätt en varm utspädd lösning av något karbonat, t. ex. soda (natriumkarbo- nat). Man får då genast den önskade karbonatfällningen som en vit, kornig massa. Tvätta denna noga genom de- kantering, vilket tillgår så, att man låter fällningen sjunka till botten och avhäller vattnet, fyller på nytt vatten, avhäller 0. s. v. C:a 3—4 gånger. Detta förfarande avlägsnar lösliga förore- ningar. Avfiltrera sedan fällningen, låt den torka i rumstemperatur och förvara den därefter i en tillkorkad flaska. En variation av detta förfarande lämnar ett märkligt resultat. I stället för att blanda varma utspädda lösnin- KEMISKA Har Ni någonsin tänkt på hur många experiment man kan utföra med endast några få kemikalier? Denna: artikel är ämnad att belysa detta. gar, försök blanda kalla koncentrerade lösningar av kalciumklorid och na- triumkarbonat. Låt dem därefter för- ena sig grundligt. Bästa sättet är, att i en mindre bägare eller ett provrör uppmäta 15 cm? kalciumkloridlösning och med en pipett upptaga samma vo- lym natriumkarbonatlösning. Sänk ned pipettens nedre spetsiga del till botten av bägaren resp. provröret med kalciumkloridlösning och höj där- efter pipetten, medan dess innehåll långsamt får rinna ut. Om experimentet blir rätt utfört, bör man erhålla en styv, färglös, gelé- artad utfällning! Denna är så styv, att den inte kommer att rinna ut även om bägaren eller provröret vändes upp och ned. Erhålles däremot ej detta resultat, är försöket kemiskt identiskt med utfällningen av kalciumkarbonat enligt ovan. Skakas den erhållna fäll- ningen, kommer den snart att övergå i sin vanliga vita, korniga konsistens. Lämnas = fällningen i fred, kommer den även att av sig själv återgå till vanligt kalciumkarbonat under loppet av några timmar. Har man tillgång till mikroskop, kan man i detta se det gradvisa förloppet av denna märkliga förvandling av strukturen. Kalciumkarbonat i fritt tillstånd på- träffas i naturen i koraller, äggskal, marmor m. m. Fukta ett stycke av något sådant ämne med en droppe saltsyra. Hålles därefter det med sy- ran fuktade stället i en bunsen- eller alkohollåga med blå färg, kommer denna att färgas med den vackra, te- gelröda färgton, som är karakteristisk för kalciumföreningarna. En starkt lysande blekgul skiftning kan emeller- tid uppkomma, om föroreningar av natrium äro närvarande. FO ARBRARA E eNr Aot ät