verka tilldragande — resultatet av en hemlig pina. Läste skämtsidan i ”Tra- veller” och gick till sängs. + Sov härligt. Tydligen fick jag sömn- löshetsbaciller inympade på mig när jag var barn. Steg tidigt upp och gick ut' för att flirta med blommorna. Jag und- rar om det finns mikroskopiska orki- déer, som växa på luftens tuvor. Såg ett stort fält med pumpor, som trevade med sina gröna armar i vinden för att fånga det lilla pollenkorn, vilket skall fönvandlas till deras frukt, pum- pan. En spindel väver sitt nät för att fån- ga en organism. Den levande växten förfar på ett nästan likadant sätt. Bla- den och stjälken uppfånga den fria grundatomen — och med den bygga de sedan upp en organiserad helhet. Efter frukosten lade jag mig på sof- fan och föll i lätt slummer. Jag dröm- de, att den store Napoleons ensliga själ ensam bebodde en dyster och jättestor planet i rymdens djup. Jag såg honom, liksom på bilderna, försjunken i betrak- telser med sin blåa örnblick — i stor- mens tjut och bland piskande jättevå- gor stod han högt uppe på en fram- springande klippa och såg ut över stjär- norna och världarna, som ligga ströd- 10 TEKNIK för ALLA da i oändlighetens djup. Miltals över honom kretsade den kejserliga kondoren på mäktiga vingar i skyn bärande ett budskap i sina klor. Sedan upplöstes bil- den. Sådant kommer av att ha läst om Napoleon i madame Recamiers minnen. Sedan hade jag en annan dröm. Tyck- te att jag såg ut över havet. Plötsligt var luften uppfylld av millioner små keruber, sådana som man ser på Rafa- els tavlor. Jag tyckte att var och en av dem var stor som en fluga. Deras krop- par voro fulländade, och de verkade att vara halvgenomskinliga. De svepte ned till havsytan, sträckte ut sina små hän- der, grepo en mycket liten vattendrop- pe och flögo åter uppåt, där de samla- des och tycktes bilda ett moln. Detta sätt att bilda moln var så oli- ka den metod, som beskrives i Ganots ”Fysik”, att jag lyckönskade mig till att ha fått veta den rätta metoden och tänkte på, hur jag skulle glädjas åt förargelsen hos dessa kallblodiga for- skare, som äro kapabla att dissekera en ängel eller koka en baby levande bara för att studera störningarna i männi- skans strupe. Sedan skingrades denna plan av att jag vaknade. Vädret var svalare, så jag gick ut på verandan för att öva mig i uppskattning av naturen. Såg skalbaggar, fjärilar Edison vid minnes- stenen i Menlo Pork. av lika många olika slag som Prangs Kromos, otaliga fåglar och blommor med lika många olika färger som de tryckta bomullstyger, som säljas till Afrika. För att förstöra det hela kom nu två usla dödliga, som troligtvis hysa den tanken att världen skapades uteslutan- de för dem, och att en stor del av Ska- parens tid var särskilt ägnad åt att höra på krav, kritik och klagomål över bristerna i de naturlagar, som härska över denna lerkula. kk "Vilken förundransvärt inskränkt tan- ke mänskligheten har om den Allsmäk- tige! Jag har intrycket, att han skapat oföränderliga lagar för att styra denna och billioner andra världar och att han för långa tider sedan till och med glömt att det existerar en sådan liten jord- plätt. Varför kan inte människan anpassa sig, tillämpa sitt eget samvetes bud, skö- ta sina affärer och inte med sin intelli- gens — vilken skaparen med avsikt gjort begränsad — blanda sig i saker, som nog gå sin gilla gång utan några överflö- diga råd? Gick in på begäran av damerna och läste högt två timmar ur Recamiers me- moarer. Talade sedan om den ömma li- delsen. Damerna tyckas aldrig tröttna på det ämnet. Sedan middag. Några trubadurer visade sig och bör- jade spela. Jag bad dem göra oss den stora äran att komma upp på verandan. Efter middagen, då vädret var svalt men rätt blåsigt, togo vi våra trubadurer om- bord på slupen och seglade allihop ut på golfen. Fick lov att kryssa runt en arm av bukten för att få kol. Vatt- net plaskade, så jag blev våt. Flera gånger bröt sig vattnet löst från tyngdlagens järngrepp och stänk- te på min 65-dollarrock. Men när en av damerna fick ett minimalt stänk på sin klänning, gavs det order om att söka hamn. Jag landade och förde upp våra trubadurer till villan. Flera damer, som hyra villor här över sommaren, kommo med ;sina män och hjälpte till med musi- ken. Sedan visade mrs. och mr. G. sin gästvänskap genom att fyra av flera champanjebuteljer och bjuda på några härliga kakor, Den första synd den skrivande ängeln någonsin antecknade om mig, var att jag snattade mammas kakor. Klockan blev elva och klampandet av många steg i trappan tillkännagav att snart skulle tystnaden infinna sig — endast för att störas av den älskvärde Damons hög- ljudda snarkningar och den kärleksfulla huskattens demoniska skratt. — SLUT —