Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resan till KEN, av Christian Haugen - XIX. I staden - XX. Barrikaden - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liknelse men glömt att nämna, att hans
far var Kents mäktigaste konung.
— För tusan, utbrast Faversham —
ni är alltså prins av Virdin, Iffi Nor
Nivo?
Nivo höjde på axlarna.
— Ja, sade han — men det är inte
så noga med titeln. Låt oss bege oss
härifrån. Vill ni, Faversham, leta
fram några vapen till mig också. Vi
kunna riskera att möta något på Nadirs
gator, och jag hade ju god tid på mig
att lära mig skjuta, medan jag väntade
på er och ”Stjärnan”, i alla fall så pass,
att jag kan träffa en vampyrödlas
breda bröst.
Faversham reste sig och gick mot
dörren men stannade plötsligt.
— Tror ni inte, att vi kunde få tag i
en lastbil? frågade han, — så kunde vi
ta med oss en kanon. Det vore mycket
säkrare.
— Jo, det var en utmärkt idé, och
lastbilar finns det nog av. Jag kommer
med en om tio minuter. Wayne kan
hjälpa er att få upp kanonen på däck.
— Ja visst, svarade Wayne.
— Nej, det är inte värt, att ni går
ensam. Det kunde hända, att fienden
är i närheten. Vi gå med som
betäckning.
Nivo vände sig mot apparaterna på
bordet och tryckte på en kontakt....
Nästa ögonblick upplystes hela kajen
och bryggorna av en bred ljusflod från
”Tagans” torn.
— Ja, så följas vi åt då, sade Nivo.
— Det är inte långt, bara en fem-, sex
hundra meter. Ni kunna se huset där
borta vid vägen, som leder upp till den
gamla hamnen och själva staden.
Med laddade gevär och fickorna fulla
av patroner gingo de i land. Nivo gick
först, men Faversham var den första
människa från jorden, som beträdde
Ken. Efter honom kom Dick Wayne,
”Daily Mails” bereste och nu länge
saknade korrespondent.
Det var alldeles tyst, en tät, tung
tystnad, som bara blev störd av deras steg
på asfalten. Och utanför det vita
ljusbältet från ”Tagan” stod nattens mörker
som en tjock mur.
Wayne gick och tänkte på en hel del
saker, mest på det underbara, att han
var på en främmande, okänd planet,
men också på det äventyr, de hade
upplevat, och på dem som väntade dem.
De stannade vid en stor fyrkantig
byggnade med platt tak och höga välvda
fönster.
— Här brukar det stå person- och
lastbilar i hundratal, så vi finna nog en
vi kunna använda, sade Nivo.
Porten var stängd men inte låst, och
med tillhjälp av Nivos ficklampa och
ljuset genom de fönster, som vette mot
”Tagan”, kunde de tydligt se hela det
väldiga rummet, där det för resten var
ganska tomt. Bara elva automobiler
voro kvar. Lyckligtvis var en av dem en
stor fem tons lastbil i förstklassigt skick
med laddade ackumulatorer och klar till
start.
— Det är till och med en av våra
snabbaste, sade Nivo, som satt vid
ratten och provade av maskineriet. — Den
ta vi, stig upp. Porten kan stå öppen
efter oss.
Några minuter senare voro de nere
vid ”Tagan” och började det ganska
besvärliga arbetet med att montera upp
kanonen, så att den stod tillräckligt
stadigt. Men med förenade ansträngningar
och en flitig användning av ”Tagans”
ypperliga verktyg var allt klart under
loppet av en halvtimme.
På bilen, bakom kanonen, stod en
bensinmotor, som Nivo hade tagit från
”Tagan”. Den drev en dynamo, som
levererade ström till en kraftig strålkastare,
som i likhet med kanonen var anbragt
så att den kunde vridas åt alla sidor.
För tillfället pekade kanonen framåt och
ljusbandet bakåt.
Nivo satt vid ratten och Wayne vid
hans sida med geväret klart till att
användas. Faversham skulle vara
kanonjär och hade intagit sin plats.
— Klart? frågade Nivo.
Faversham och Wayne kastade från
sig sina halvrökta cigarrer.
— Ja.
Bilens motor lät höra en svag susning
och dess två strålkastare flammade upp.
Så hördes ett nytt ljud från motorn, och
bilen satte sig i rörelse.
Färden genom den stora, utrymda
staden Nadir började.
 |
| Jules Verne Magasinet |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
