Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resan till KEN, av Christian Haugen - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma gång, och lika många
pansarautomobiler.
— Det är utmärkt. Om två veckor
kunna vi alltså börja kriget på allvar.
Till dess måste vi nöja oss med att
försöka hindra fienden att rycka fram i
norr och öster, men den jämförelsevis
smala sträckan land nere vid muren
här i söder bli vi troligen tvungna att
offra.
— Jag har varit beredd på det, sade
konungen.
— Där nere finnas nu inte andra
människor än ingenjörer och krigare,
men då jag även var beredd på att bli
tvungen att offra mycket land också i
öster och norr, hade jag låtit utrymma
alla städer och gårdar, som befinna sig
intill hundra kilometer bakom
stridslinjen. I morgon utrymmas tio nya
kilometer — mera bruka ödlorna inte sluka
per dag numera. I början
marscherade de fram sex, sju gånger så fort, men
nu har halvcirkelns omkrets vuxit så
mycket, att de inte kunna eller behöva
mera. Naturligtvis måste vi lämna
kvar nog mat på de tio kilometerna,
annars komme de nog snart efter oss. Det
motstånd vi kunna prestera är inte av
den minsta betydelse, utom när vi
kunna sätta en stark mur i vägen för dem,
och en mur på sextio meters höjd tar
det tid att bygga, om man också har
så mycket folk man behöver, och det
tjänar ju ingenting till att bygga en
mur, som vår fiende kan komma
omkring under loppet av några minuter.
Som ni ser här på kartan, spärra
murarna pass och dalgångar och kunna
inte kringgås på flera dagar.
Faversham pekade på ett ställe, där
de röda korsen voro talrikast samlade
i mynningen av ett sådant pass eller
dalgång.
— Vad heter det? frågade han.
— Kempasset efter floden med
samma namn, som rinner genom det,
svarade prins Nivo. — Det ser ganska fullt
ut.
— Ja, sade konungen, — av en eller
annan orsak ha nästan fyra hundra
av dessa jättedjur stuvat ihop sig där.
— De kommo marscherande vid
sextiden denna kväll och voro tydligen
hungriga. Så fort de kände, att det
fanns människor i närheten, blevo de
alldeles galna och störtade sig bölande
mot muren. Den främste av dem, som
för resten också var den störste, fick
ett helt regn av stålklumpar, lansar och
pilar över sig, varav några trängde in
genom ögonen, så att den dog. Kanske
var det stora djuret ett slags
anförare, ty de andra blevo ännu mer
rasande — och de hålla ännu på att
angripa muren. Jag hade ett samtal med
min kommendant där uppe strax innan
jag såg ”Tagans” strålkastare, och han
talade om, att hans folk hade lyckats
döda åtta av djuren och att de nog skulle
ta livet av några till under nattens lopp.
Men sedan måste muren utrymmas, om
angreppet fortsättes. De levande
djuren, sade min kommendant, skola med
tillhjälp av sina fallna kamrater kunna
nå upp till toppen av muren, och då
blir allt försvar omöjligt. Jag gav
naturligtvis order om att han skulle låta
de närmaste djuren vara i fred och bara
använda sina vapen mot dem, som voro
så långt borta, att deras döda kroppar
inte voro farliga! — Men jag är i alla
fall rädd, att ställningen blir stormad,
och det är mycket tråkigt. Kemdalens
fabriker äro av stor betydelse.
Faversham log och såg bort på
Wayne.
— Vill du åta dig att rädda
situationen? frågade han.
— Gärna. Jag vet bara inte hur.
— Å, det är inte så farligt bara du
blir placerad på muren med en mitraljös
och tillräckligt med ammunition, så
klarar du det på en halvtimme. Det vet
jag.
Wayne kände sig smickrad, och
dessutom gladde det honom, att det skulle
bli han, som började kampen.
— Tusen tack, sade han, — men hur
skall jag komma dit? ”Tagan” flyger
ju inte mer en sextio kilometer och
passet ligger, efter vad jag förstått, minst
femhundra kilometer härifrån.
— Ja, det är riktigt, — men jag
hoppas på konungens flygmaskin, som
säkert går dubbelt så fort.
— Tvåhundratio sekundmeter efter
jordisk beräkning, sade prins Nivo, —
jag skall gärna flyga dit med honom
och vara med om skjutningen.
Faversham skakade på huvudet.
— Nej, då kunde jag ju lika gärna
följa med själv, men vi två ha annat
att göra i natt. Dick får nog åtaga sig
Kempasset ensam.
— Han blir inte så alldeles ensam där
uppe, sade konungen, — där uppe finns
det två tusen man, som på hans minsta
vink gå i döden för honom. Visa
kommendanten armringen, och allt och alla
stå till er disposition. För resten kan
jag telegrafera upp och meddela honom,
att ni kommer, men ni är kanske trött
och behöver vila er?
— Nej, jag är färdig till start när
som helst, ju förr desto bättre.
Faversham nickade.
— All right. Prins Nivo och jag
köra dig ned till ”Tagan” i bilen. Vi skola
ha ritningarna. Aeroplanet kan
komma efter om tio minuter.
Han reste sig och fortsatte, i det han
vände sig mot konungen:
— Vi komma snart att få användning
för ett par flygare för att frakta
”Tagans” last norrut. Kunna de skaffas?
— Ja, jag har en av ”Tagans” typ
inte långt härifrån. Behöver ni fler?
— Nej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
