- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 2. 10 jan. 1941 /
5

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från kinesisk linborrning till diamantborrning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för spränghålsborrningar under jord
och fick därför en sådan utformning
att den lämpligen kunde uppställas i
en tunnel, ort eller dyl. Den hade en
höjd av 2,3 meter och var monterad på
en av platt- och vinkeljärn hopfogad
kolonn, som spändes fast mellan ortens
tak och sula. " De roterande delarna vi-
lade på en släde som var höj- och sänk-
bar utefter två kuggstänger, fastsatta
på kolonnen. Såväl den roterande rö-
relsen som frammatningen av borröret
överfördes genom «utväxling från en
vevanordning, driven för hand av två
man. Maskinens närmare konstruktion
framgår av fig. 3.

De borrkronor som först användes,
hade en inre diameter av 30 mm och
en godstjocklek av 5 å 6 mm och voro
genom bajonettlås fastsatta direkt på
borröret, vars hela längd torde ha va-
rit 1,5 meter. Vatten för bortspolning
av borrslammet erhölls endera från en
handdriven tryckpump eller från en be-
hållare, placerad hözre än maskinen.

En fin nyhet på Paris-utställningen.

År 1864 publicerade H. Tresca vid
Conservatoire des arts et métiers i Pa-
ris en beskrivning över undersökningar,
som han utfört med denna maskintyp.
Därvid hade med en rotationshastig-
het på borrkronan av 30 varv/min. bor-
rats i genomsnitt 25—30 cm/tim. i hård
granit. Borrhålsdiametern var 43 mm
och de erhållna kärnornas diameter 31
mm. Den erhållna borreffekten ansågs
vara mycket god i förhållande till den
effekt på endast 7—10 em/tim som vid
denna tid presterades vid handborrnin-
gar. Eftersom diamantslitningen var
låg och borrkronorna endast kostade
50 å 75 kronor per styck i nuvarande
penningvärde, ansåg Tresca den nya
maskinen ha goda framtidsutsikter. Re-
dan samma år funnos också 10 stycken
Leschotmaskiner i arbete i Frankrike
och dess grannländer.

På världsutställningen i Paris 1867
utställde Leschot en diamantborrmaskin
driven med ånga och konstruerad för
en rotationshastighet på borrkronan av
250 varv/min. Maskinen väckte stort
intresse. Patenten på densamma för-
värvades inom kort av för diamantborr-
ningar intresserade amerikanare, före-
trädda av en ingenjör Bullock. Sanno-
likt förutsågo dessa amerikanare redan
- de möjligheter denna maskintyp skul-
e få.

Medan stötborrning endast kunde ske
vertikalt, kunde diamantborrning äga
rum i alla riktningar. Samtidigt er-
hölls en borrkärna som utgjorde ett
sammanhängande prov av de genombor-
rade bergarterna.

Redan år 1870 hade amerikanarna en
maskin av Leschot-typ i marknaden
(fig. 4), speciellt avsedd för gruvunder-
sökningar. Konstruktionen hade för-
bättrats i flera avseenden. Frammat-
ningsanordningen hade utförts på så-
dant sätt, att hastigheten i viss ut-
sträckning kunde rättas efter berggrun-
dens motstånd. Borrspindeln hade
gjorts ihålig, så att borröret kunde pas-
sera genom densamma och förlängas
allt efter som borrningen fortskred.
Spolvattnet infördes genom en roteran-
de koppling mellan borröret och pum-
pens tryckslang. Längden på borrkro-
nan hade ökats till 100 mm. Som borr-
rör användes s. k. gasrör med inre
kopplingar. Maskinen drevs av en ång-
maskin på 5—7 hkr. Borrmaskinen ha-

de en rotationshastighet på kronan av

ända . upp till 360 varv/min. Tryck-
pumpen som levererade vatten, drevs
även med ångkraft.

Under 1870-talet fick diamantborr-
ningsmetoden god vind i seglen i U. S.
A., och ett flertal firmor upptogc till-
verkningen av maskiner.

Utvecklingen i Europa gick som ofta
numera är fallet i stort sett efter andra
linjer än i Förenta Staterna. Medan de
amerikanska borrmaskinskonstruktörer-
na inriktade i D aski
lämpliga för undersökningsborrningar
med små håldiametrar till relativt ringa
djup i hårt berg samt lätta att trans-
portera i oländig terräng, så inriktade
man sig i Europa på att få fram dia-
mantborrningsmaskiner med villa man

Fig. 3. Leschots borrmaskin.

kunde borra stora djup och med grova
håldiametrar. Det senare var särskilt
önskvärt vid undersökningar efter kol,
kalisalter etc. i Mellaneuropas yngre
och lösare berggrund.

Diamantborrningsmaskiner tillverka-
des vid denna tid i Europa endast i
England och Tyskland. I England in-
fördes = diamantborrningsmetoden år
1872 av en major Beaumont. Tillverk-
ningen av maskiner upptogs bl. a. av
Continental Diamond Rock Boring Co.
i London. Med den engelska maskin-
typen utfördes år 1875 en rekordborr-
ning vid Böhmische-Brod i Böhmen till
697,5 meters djup, påbörjad med 130
mm håldiameter. Borreffekten uppgi-
ves ha varit 2,22 meter per 112 timmar
total arbetstid och effektiva borrtiden
25 proc. av den totala tiden. Borrnin-
gen utfördes genom sandsten, kvartsit
och skiffer.

Diamantborrningen slår igenom.

Den engeiska maskintypen var emel-
lertid ur många synpunkter mindre lyc-
kad och är sedan lång tid tillbaka ur
marknaden.

De tyska konstruktörerna konstruera-
de sina maskiner på sådant sätt, att de
skulle kunna användas för såväl dia-
mantborrning som stötborrning. Fig. 5
visar en dylik maskin konstruerad av
en på sin tid berömd borrtekniker vid
namn Köbrich och avsedd för borrning
till 2.000 meters djup. Rotationsanord-
ningen placerades här tillsammans med
drivmaskineriet på en träbädd över
markytan och ofta på hjul. Därigenom
kunde maskineriet lätt transporteras till
och från de olika borrhålen. Borrspin-
delas nedre del var infästad i slagan-
ordningen, vilken tjänstgjorde som ett
slags motvikt mot rören vid större djup.
Borrningarna med denna maskintyp på-
börjades vanligen med stötborrmaterie-
len. Så snart hårt berg påträffades

övergick man till diamantborrning för
att event. återgå till stötborrning, om
berget åter blev lösare och lämpligt för
denna metods användning. Samma borr-
rör användes ofta för såväl diamant-
borrning som stötborrning. I motsats
till de engelska och amerikanska kon-
struktörerna drev Köbrich sin maskin
med ett varvtal på borrkronan av en-
dast 150—250 per minut. : Härigenom
kunde slitage och kraftförbrukning hål-
las låga. Med Köbrichs maskin utför-
des år 1886 vid Schladebach nära Mag-
deburg en rekordborrning till 1.748 me-
ters djup. Detta hål påbörjades med
200 mm håldiameter och hade vid borr-
ningens slut en diameter av endast
31 mm.

Under 1870-talet utfördes i England
och Mellaneuropa ett stort antal dia-
mantborrningar, i flera fall till avse-
värda djup, och den nya borrningsme-
toden hade sålunda på kort tid fått en
omfattande användning i Europas kol-
fält och saltgruvor.

De första diamantborrningarna i
Sverige.

Till Sverige infördes diamantborrnin-
gen från England år 1872. Det första
diamantborrhålet ansattes under vintern
1872—73 c:a 600 meter nordväst om Väl-
lufs kyrka i Skåne och nedborrades till
180 meters djup. På uppdrag av herrar J.
C. Billow och C. af Ekström i Stockholm
utfördes detta arbete av det engelska
bolaget Continental Diamont Rock Bo-
ring Co. under ledning av den engelske
ingenjören H. Rowe. Borrningen om-
gavs med stor hemlighetsfullhet och
meddelanden om bergets beskaffenhet
och lagerföljd offentliggjordes icke.

Ett engelskt konsortium, vars huvud-
intressenter voro Mr m. Cochrane,
Newcastle, och Mr Bainebridge Shef-
field, utförde därefter vid Påarp i sam-
ma socken tvenne borrhål till 160 resp.
294 meters djup.

Inom Norra Vrams-området lät vid
samma tid Skånska Kolbrytningsaktie-
bolaget i trakten av Gunnarstorps sta-
tion den tyska firman Internationale
Bohrgesellschaft, Erkelenz, borra två
hål till resp. 128 och 92,2 meters djup.

B
oo Oo or000 [I
o ofto Oo C
D z 3)
fe] (I
0
0) HB
KH a
ol
Oo
Ol o
Oo
o
o
jo
[2
oj fe
=
Oo
Fig. 4. Leschots di tb ki

Amerikanska typen.

TEKNIK för ALLA 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:12:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-2/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free