Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Tidmaskinen”. En vetenskaplig fantasi, av H. G. Wells
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
</img> Sammandrag av det föregående: En engelsk vetenskapsman, för korthetens skull kallad Tidfararen, har lyckats konstruera en egendomlig maskin, med vilken han efter behag kan förflytta sig framåt eller tillbaka i tiden. Han demonstrerar en modell av maskinen för några av sina vänner, som dock alla ställa sig mycket tvivlande beträffande ”tidmaskinens” möjligheter. Han beslutar sig emellertid för att bevisa riktigheten av sina teorier och startar en ”tidresa”. Han har just uttröttad återkommit från en färd in i framtiden och uppfordras av sina vänner, som inbjudits till middag i hans hem, att berätta om sina märkvärdiga upplevelser. Han hade med maskinens hjälp förflyttat sig ett par hundra år in i framtiden och beskriver hur degenererat och småväxt människosläktet blivit genom frånvaro av någon kamp för tillvaron. Han upptäcker till sin förskräckelse, att tidmaskinen försvunnit! (Forts. fr. föreg. n:r.) Jag satte mig på den och betraktade den vidsträckta utsikten över vår gamla värld vid solnedgången denna långa dag. Jag har aldrig sett en vackrare tavla. Solen hade redan sjunkit under horisonten och himlavalvet i väster var som flammande guld genomdraget av vågräta strimmor av purpur och rött. Nedanför utbredde sig Thamesdalen, i vars botten floden slingrade sig som ett band av polerat stål. Jag har redan talat om de stora palats, som lågo kringspridda i den skiftande grönskan — en del i ruiner, men andra fortfarande bebodda. Här och där reste sig en vit eller silverglänsande staty i denna väldiga trädgård, och här och där avtecknade sig de skarpa linjerna av någon kupol eller obelisk. Ingenstädes syntes några inhägnader eller andra gränsmärken till, lika litet som några tecken på att det bedrevs åkerbruk. Hela jorden tycktes ha förvandlats till en trädgård. Medan jag så satt och betraktade omgivningen, försökte jag få en förklaring till alla saker jag hade sett, och jag kom till följande slutsats: (Senare kom jag underfund med, att jag endast fått reda på halva sanningen eller knappt det). Det syntes mig, att jag träffat på en degenererad mänsklighet, och solnedgången ledde mina tankar till människosläktets solnedgång. För första gången började jag förstå, vilka underliga konsekvenser våra nuvarande sociala strävanden måste föra till. Men vid närmare eftertanke måste det ju medges, att det måste leda därhän. Styrkan fostras av nöden, men säkerheten gynnar svagheten. Arbetet på att förbättra livsvillkoren, det vill säga den i verklig mening förbättrade civilisationen, varigenom livet blir allt tryggare, hade fortgått utan avbrott tills den nått sin kulmen. Den förenade mänskligheten hade gång på gång triumferat över naturen. Saker, som vi nu betrakta som fantastiska framtidsdrömmar, hade förverkligats, och här kunde jag se resultatet. Vår tids hälsovård och jordbruk, det måste man erkänna, stå ännu på en primitiv nivå. Vår tids vetenskap har gått till angrepp mot bara en bråkdel av människans sjukdomar, men den går framåt stadigt och utan uppehåll. Vårt åkerbruk och vår trädgårdsskötsel förmår utrota ett och annat ogräs och odla ett tjog nyttiga växter, men överlämnar åt det stora flertalet att klara sig bäst de kunna. Vi förbättra de växter och djur, vi gil- la — och vilket fåtal utgöra de icke — genom ett kritiskt urval. På så sätt få vi då och då en bättre och större persikosort, en druva utan kärnor, en vackrare och större blomma eller en bättre djurras. Vi lyckas endast förbättra dem så småningom, emedan våra ideal äro vaga och trevande och vår kunskap är mycket begränsad. Ja, själva naturen blir skygg och saktfärdig i våra klumpiga händer. Men med tiden kommer detta att bli allt bättre organiserat. Däråt driver strömmen trots alla hindrande strömvirvlar. Hela världen kommer en dag att bli bildad, intelligent och samarbetande, och då kommer naturens betvingande att gå i raskare takt. Till sist komma vi att omsorgsfullt och klokt kunna balansera jämviktsförhållandet mellan djur- och växtlivet så att det passar våra mänskliga behov. Denna justering måste ha gjorts under den tidrymd genom vilken min maskin hade ilat och den var sannerligen väl gjord. Det fanns inga skadeinsekter i luften och marken var fri från ogräs och svamp. Överallt funnos frukter och vackra, förtjusande blommor bland vilka brokiga fjärilar flögo fram och tillbaka. Man hade upptäckt den ideala medicinen, som förebyggde alla sjukdomar. Under hela min vistelse där, såg jag inga tecken på smittosamma sjukdomar och, som jag senare kommer att berätta för er, hade till och med förruttnelseprocessen och förmultningen i högsta grad påverkats av dessa förändringar. På det sociala området hade man likaledes nått glänsande resultat. Jag såg människorna inhysta i ståtliga bostäder och klädda i utmärkta kläder, och än hade jag inte träffat på någon som arbetade. Det syntes inga tecken på vare sig social eller ekonomisk kamp. Butiker, reklam och trafik, ja, den affärsrörelse, som utgör ryggraden i vårt samhälle, hade försvunnit. Det var helt naturligt, att jag denna strålande afton skulle tänka, att jag kommit till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>