- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 2. 10 jan. 1941 /
12

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Tidmaskinen”. En vetenskaplig fantasi, av H. G. Wells - VII. En plötslig chock

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att jag i det tilltagande månljuset såg
att den hånlog åt min förtvivlan.

Jag kunde kanske ha tröstat mig med
inbillningen, att de små människorna
satt in maskinen i något skjul åt mig,
om jag inte bestämt vetat, att de både
fysiskt och intellektvellt vore ur stånd
att göra något sådant. Vad som mest
oroade mig var känslan av att någon
okänd makt hade att göra med min
maskins försvinnande. Men om en sak var
jag säker, nämligen att om inte en exakt
kopia av min maskin framställts i
någon annan tidsålder, så kunde den inte
ha flyttat sig i tiden. Sättet för
hävstängernas fastsättande — jag skall
sedan visa er detta — hindrade att någon
konstrade med maskinen, sedan de
borttagits. Den hade visserligen flyttats och
gömts, men endast i rummet. Nu var
frågan var kunde den finnas?

Jag antar, att jag greps av något
slags raseri. Jag kommer ihåg, att jag
rusade vilt hit och dit bland de
månbelysta buskarna kring sfinxen och
skrämde upp något vitt djur, som jag i den
oklara belysningen tog för ett rådjur.
Jag kommer också ihåg hur jag sent på
natten slog omkring mig i buskarna med
knutna händer tills knogarna gingo
sönder och blödde av de avbrutna kvistarna.

Rasande och snyftande av ångest gick
jag sedan ned till den stora
stenbyggningen. Den stora hallen låg mörk, tyst
och övergiven. Jag halkade på det
ojämna golvet och föll över ett av
malakitborden, varvid jag nästan bröt benet
av mig. Jag strök eld på en tändsticka
och gick igenom de dammiga förhängen,
som jag redan talat om.

Där påträfade jag en annan stor hall
rikligt försedd med kuddar, på vilka
bortåt ett tjog av de små människorna
låg och sov.

Utan tvivel funno de mitt andra
uppträdande på scenen bra underligt, där
jag gick i mörkret med en sprakande
tändsticka i handen och utstötande
oartikulerade utrop. — Var är min
tidmaskin? tjöt jag liksom ett ursinnigt barn,
och skakade vem jag fick fatt i. De
måste tyckt att mitt uppträdande var
mycket egendomligt. Några skrattade,
men de flesta sågo förskrämda ut. Då
kom jag äntligen att tänka på hur dumt
det var, att sådana som
omständigheterna voro, uppväcka känslan av fruktan
hos dem. Ty att döma av deras
uppträdande i dagsljuset, förmodade jag de
hade glömt vad rädsla var.

Jag kastade hastigt stickan ifrån
mig och, knuffande omkull en av dem i
förbifarten, trevade jag mig ut igen till
den stora matsalen och därifrån ut i
månskenet. Jag kunde höra hur de
skreko av förskräckelse och sprungo fram
och tillbaka. Vad jag sedan tog mig
till medan månen steg allt högre,
kommer jag inte ihåg. Jag förmodar att
den oförmodade förlusten av min maskin
gjorde mig från mina sinnen. Jag
kände mig så hopplöst avskuren från min
egen värld — ett underligt djur i en
okänd värld. Jag måste ha irrat fram
och tillbaka, fördömande Gud och ödet.
Jag kommer ihåg, att jag var oerhört
trött, när denna långa förtvivlans natt
äntligen nalkades sitt slut. Jag minns
hur jag letade på de mest omöjliga
ställen, trevande mig fram bland
månbelysta ruiner och snuddande vid egend
liga varelser bland skuggorna.

Slutligen lade jag mig på marken
nära sfinxen och grät förtvivlat över min
dumhet att lämna maskinen Jag var
djupt olycklig.

Sedan somnade jag ifrån allt ihop och
vaknade inte förrän det var ljusan dag.
Några sparvar hoppade omkring mig så
nära, att jag skulle ha kunnat ta dem
med händerna.

Jag satte mig upp i den friska
morgonluften och försökte dra mig till
minnes, hur jag kommit dit och varför jag
kände mig förtvivlad och övergiven. På
en gång mindes jag allt klart.

I det klara, nyktra dagsljuset, kunde
jag lugnt överväga, vad jag borde göra.
Jag insåg hur dumt jag burit mig åt
genom att råka i raseri. — Antag att det
värsta hänt — tänkte jag för mig själv
— och att maskinen är totalt förlorad
eller kanske förstörd. Då gäller det, att
jag håller mig lugn och sansad och
sätter mig in i folkets levnadsförhållanden,
så att jag på något sätt får klarhet hur
bortrövandet kunnat ske. Kanske det
skulle vara möjligt att skaffa material
och verktyg, varmed jag kunde göra en
ny maskin. Detta var mitt enda hopp —
ett klent hopp visserligen, men i alla
fall bättre än förtvivlan. Och trots allt
var världen skön och underbar.

Men troligen hade maskinen bara
blivit undangömd. I alla fall måste jag
vara lugn och tålmodig och försöka lista
ut gömstället för att sedan återtaga den
med list eller våld. När jag kommit så
långt i mitt resonemang, sprang jag upp
och tittade mig omkring efter ett ställe,
där jag kunde få ett bad. Jag kände
mig både trött, stel och dammig efter
resan, och morgonens svalka kom mig att
längta efter att känna mig lika sval.
Jag orkade inte vara upprörd längre,
och var förvånad över, hur jag kunnat

PRENUMERERA på
Teknik för Alla 1941!


Som prenumerant riskerar Ni inte att gå miste om något nummer, utan
tidningen kommer varje vecka som utgivarekorsband.

Prenumeration är
BILLIGAST!
BEKVÄMAST!
SÄKRAST!


Prenumerationspriset är ENDAST:
Helår ... Kr. 13:—
Halvår ... » 6:50
Kvartal ... » 3:50

INBETALA AVGIFTEN PÅ POSTGIROKONTO 157992 — eller insänd
nedanstående kupong, så uttaga vi avgiften mot postförskott.
Men gör det GENAST!

Till Teknik för Alla, Pren.-avd., Box 3023, Stockholm 3.

Undertecknad prenumererar härmed på Teknik för Alla under 1941 för —
1 helår — 1 halvår — 1 kvartal.
Stryk det ej önskade.

Avgiften kr. ... + postförskottsavgiften torde uttages genom postförskott.

Namn: .....

Bostad: .....

Postadress: .....

SKRIV TYDLIGT!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:12:09 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-2/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free