- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 2. 10 jan. 1941 /
17

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lösningen på gåtan ”skeppet i flaskan”

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dt rg

2

Lösning på gåtan

"SKEPPET

I fiskare- och sjömanshem finner man
ofta i romflaskor inneslutna modeller av
segelfartyg, som vanligen tillverkats av
gamla sjömän. Dyrgriparna stå på by-
rån framför spegeln eller äro upphäng-
da i taket. De anses som familjeklenoder
och äro därför icke till salu. I varje fall
finnas de sällan att köpa i handeln.

Mången har nog funderat på, hur des-
sa barkskepp och fullriggare med alla si-
na rår och stagade master kunna komma
in i flaskan.

Saken är i själva verket mycket enkel.
Masterna sättas ej fast i skrovet, d. v. s.
ej i borrade hål, utan äro fästa vid däc-
ket med en led, så att de kunna fällas
omkull mot aktern. Huvudsaken är, att
skrovet kan passera genom flaskhalsen.
En vanlig flaskhals hos en vin-, rom-, ar-

an SA
VLZZ TITT

Tho GA MAA ELL0E0 154 25001010KLSUSBRDNINSSNLDSRBSGRRA
a LL 2
BRINKNTTANNOIITNSRENSXANINNANEARATITANSNNSNONNSATILADATAIAFREN

l

ga, så att masterna komma på lika av-
stånd och på sina rätta platser. På sam-
ma sätt som masterna fastsättes även
klyvarbommen, så att den fullständigt
kan fällas mot aktern. Sedan börjar man
med tacklingen. För säkerhets skull för-
binder man masttopparna med en sytråd
som går till klyvarbommens spets. Här
låter man trådänden vara ganska lång;
man klipper således icke av den, ty me-
delst denna ände resas resp. fällas mas-
terna, och nu undersökes för första gån-
gen, om allting passar. Man fäller såle-
des ned klyvarbommen och masterna och
skjuter allt med aktern före genom flask-
halsen och in i flaskan. Därpå drar man
i trådänden så att masterna resas. Där-
vid märker man om masterna kanske äro
för höga och måste avkapas något. Ge-

ITRI III

Hur dragtrådarna fastsättas vid påbyggnaderna och hur de ledas genom skrovet
och ut genom fören. Endast en tråd är utritad pr par.

raks- eller champagneflaska har en öpp-
ning om 16 eller 17 mm. Därmed är skro-
vets bredd given. Längden göres i pro-
portion härtill, således i förhållandet 1 :
8 eller ungefär 13—14 cm.

Skrovet göres som övervattens-
modell och blir därigenom tämligen
platt och c:a 10—12 mm högt. För detta
ändamål mäter man den yttre omkretsen,
vilken vanligen blir c:a 21 cm eller något

21
mer. 3T416 ger något mindre än 7, var-

ifrån man måste draga dubbla glastjock-
leken. Enär flaskglasets tjocklek är myc-
ket ojämn, måste man räkna med 2,5 eller

mm. Man får då 64 mm, vilket hela mo-
dellens höjd ej får överskrida, och varige-
nom masternas längd bestämmes. Mas-
terna göras medelst filning och fint sand-
papper eller smärgelduk "vackert runda,
uppåt avsmalnande och slutande i en
spets. I andra änden är det bäst att gö-
ra dem fyrkantiga och där borrar man
med en fin spiralborr (0,8 mm) eller också
med en glödgad nål ett fint hål tvärt ige-
nom änden. Genom detta sticker man
ett stycke 0,5 mm tjock mässings- eller
koppartråd. Trådändarna böjas på båda
sidor så att de passa i hål som borrats i
däcket. Man måste på förhand mäta no-

klister, varigenom liket formas.

nom att peta till klyvarbommen med en
spik, och skaka flaskan, kan mas lätt få
ut skeppet igen, varefter vanter kunna an-
bringas. För detta ändamål borrar man
andra fina hål i skrovet genom vilka man
med en synål kan draga fina silkes- eller
sytrådar. Det är därvid mera praktiskt att
borra uppifrån och nedåt för att lättare
kunna kontrollera att hålen komma mitt
för varandra. Rår, gafflar och mesan-
mastens storbom fastsättas icke än så län-
ge, utan först tillskäras’ och sys segeln.
Detta arbete fordrar omsorg. Om man
till segeln använder sidenbatist, voile,
chiffon eller likhande material, så mäste
de liksom riktiga segel förses med lik. Till
lik tar man medelgrov vit tråd och till se-
gelsyningen det allra: finaste sysilke. Den
som inte vill göra sig detta besvär, gör
bäst att använda styvt, stärkt och glest
bomullstyg, som är halvt genomskinligt.
Det har den fördelen att på grund av sin
styvhet lättare kunna tillskäras, men är å
andra sidan icke så elegont. Dessutom
behöver man inte-sy lik på deita material,
utan kan helt enkelt fålla kanterna sedan
man först bestrukit kanten med vattenklart
i På råse-
geln behöver man endast göra lik i un-
derkanten. På överkanten kan rån på en

FLASKAN”

gång samtidigt klistras in, varigenom sy-
ningen inbesparas. Sidokanterna trimmas
helt enkelt med en sax. Vid segelns till-
klippning eller, om man så vill, redan när
man gör liken, måste man iakttaga hur
trådarna gå i vävnaden, d. v. s. så att hos
alla råseglen de gå lodrätt men hos gaf-
fel- och stagseglen däremot parallellt
med aktre kanten, även om seglen stå
snett. Stagseglen borde egentligen sät-
tas tillsammans av två små trekantiga
stycken, så att underkanten blir parallell
med vävtrådarna, men det skulle bli för
omständligt.

Att få rätt storlek och form på seglen
är inte så enkelt som det ser ut. Storseg-
let på en bark skulle vid överkanten, där
det fastsättes vid storrån, icke överskrida
dubbla bredden av skrovet, varigenom
man får måttet 32 mm. Underkanien på
detsamma måste göras något buktig. På
samma sätt måste underkanterna göras
på märs- och bramseglen, vilka för övrigt
avsmalna uppåt, varför alla märs- och
bramsegel måste tillskäras trapezformigt.
På grund av de små dimensionerna är det
dock knappast troligt, att man bryr sig om
nägra bramsegel och vanligen nöjer man
sig endast med tre råsegel över varandra
(stor-, undermärs- och toppmärs-segel), ty
i alla fall blir varje segels höjd högst 15
mm (3 X 15 = 45). G

Sedan seglen fastsatts på sina rår och
gafflar medelst kedjestyng, fastsättas
masterna, varvid dock fall: och gajrep
uteslutas. Brassarna och skoten äro dock
nödvändiga, emedan utan dessa seglen
icke kunna ställas rätt. Till brassar an-
vändas tunna, vita silkestrådar, som fast-
knytas vid rårnas spetsar och föras till
den näst akter om stående masten, där
de dragas genom en liten ring av fin

Syning av liken sker bäst i en brodér-
ram. Först spännes liken så att rik-
tig form erhålles. Därpå sys de och
skäras slutligen ut.

TEKNIK för ALLA 17

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:12:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-2/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free