dt rg 2 Lösning på gåtan "SKEPPET I fiskare- och sjömanshem finner man ofta i romflaskor inneslutna modeller av segelfartyg, som vanligen tillverkats av gamla sjömän. Dyrgriparna stå på by- rån framför spegeln eller äro upphäng- da i taket. De anses som familjeklenoder och äro därför icke till salu. I varje fall finnas de sällan att köpa i handeln. Mången har nog funderat på, hur des- sa barkskepp och fullriggare med alla si- na rår och stagade master kunna komma in i flaskan. Saken är i själva verket mycket enkel. Masterna sättas ej fast i skrovet, d. v. s. ej i borrade hål, utan äro fästa vid däc- ket med en led, så att de kunna fällas omkull mot aktern. Huvudsaken är, att skrovet kan passera genom flaskhalsen. En vanlig flaskhals hos en vin-, rom-, ar- an SA VLZZ TITT Tho GA MAA ELL0E0 154 25001010KLSUSBRDNINSSNLDSRBSGRRA a LL 2 BRINKNTTANNOIITNSRENSXANINNANEARATITANSNNSNONNSATILADATAIAFREN l ga, så att masterna komma på lika av- stånd och på sina rätta platser. På sam- ma sätt som masterna fastsättes även klyvarbommen, så att den fullständigt kan fällas mot aktern. Sedan börjar man med tacklingen. För säkerhets skull för- binder man masttopparna med en sytråd som går till klyvarbommens spets. Här låter man trådänden vara ganska lång; man klipper således icke av den, ty me- delst denna ände resas resp. fällas mas- terna, och nu undersökes för första gån- gen, om allting passar. Man fäller såle- des ned klyvarbommen och masterna och skjuter allt med aktern före genom flask- halsen och in i flaskan. Därpå drar man i trådänden så att masterna resas. Där- vid märker man om masterna kanske äro för höga och måste avkapas något. Ge- ITRI III Hur dragtrådarna fastsättas vid påbyggnaderna och hur de ledas genom skrovet och ut genom fören. Endast en tråd är utritad pr par. raks- eller champagneflaska har en öpp- ning om 16 eller 17 mm. Därmed är skro- vets bredd given. Längden göres i pro- portion härtill, således i förhållandet 1 : 8 eller ungefär 13—14 cm. Skrovet göres som övervattens- modell och blir därigenom tämligen platt och c:a 10—12 mm högt. För detta ändamål mäter man den yttre omkretsen, vilken vanligen blir c:a 21 cm eller något 21 mer. 3T416 ger något mindre än 7, var- ifrån man måste draga dubbla glastjock- leken. Enär flaskglasets tjocklek är myc- ket ojämn, måste man räkna med 2,5 eller mm. Man får då 64 mm, vilket hela mo- dellens höjd ej får överskrida, och varige- nom masternas längd bestämmes. Mas- terna göras medelst filning och fint sand- papper eller smärgelduk "vackert runda, uppåt avsmalnande och slutande i en spets. I andra änden är det bäst att gö- ra dem fyrkantiga och där borrar man med en fin spiralborr (0,8 mm) eller också med en glödgad nål ett fint hål tvärt ige- nom änden. Genom detta sticker man ett stycke 0,5 mm tjock mässings- eller koppartråd. Trådändarna böjas på båda sidor så att de passa i hål som borrats i däcket. Man måste på förhand mäta no- klister, varigenom liket formas. nom att peta till klyvarbommen med en spik, och skaka flaskan, kan mas lätt få ut skeppet igen, varefter vanter kunna an- bringas. För detta ändamål borrar man andra fina hål i skrovet genom vilka man med en synål kan draga fina silkes- eller sytrådar. Det är därvid mera praktiskt att borra uppifrån och nedåt för att lättare kunna kontrollera att hålen komma mitt för varandra. Rår, gafflar och mesan- mastens storbom fastsättas icke än så län- ge, utan först tillskäras' och sys segeln. Detta arbete fordrar omsorg. Om man till segeln använder sidenbatist, voile, chiffon eller likhande material, så mäste de liksom riktiga segel förses med lik. Till lik tar man medelgrov vit tråd och till se- gelsyningen det allra: finaste sysilke. Den som inte vill göra sig detta besvär, gör bäst att använda styvt, stärkt och glest bomullstyg, som är halvt genomskinligt. Det har den fördelen att på grund av sin styvhet lättare kunna tillskäras, men är å andra sidan icke så elegont. Dessutom behöver man inte-sy lik på deita material, utan kan helt enkelt fålla kanterna sedan man först bestrukit kanten med vattenklart i På råse- geln behöver man endast göra lik i un- derkanten. På överkanten kan rån på en FLASKAN” gång samtidigt klistras in, varigenom sy- ningen inbesparas. Sidokanterna trimmas helt enkelt med en sax. Vid segelns till- klippning eller, om man så vill, redan när man gör liken, måste man iakttaga hur trådarna gå i vävnaden, d. v. s. så att hos alla råseglen de gå lodrätt men hos gaf- fel- och stagseglen däremot parallellt med aktre kanten, även om seglen stå snett. Stagseglen borde egentligen sät- tas tillsammans av två små trekantiga stycken, så att underkanten blir parallell med vävtrådarna, men det skulle bli för omständligt. Att få rätt storlek och form på seglen är inte så enkelt som det ser ut. Storseg- let på en bark skulle vid överkanten, där det fastsättes vid storrån, icke överskrida dubbla bredden av skrovet, varigenom man får måttet 32 mm. Underkanien på detsamma måste göras något buktig. På samma sätt måste underkanterna göras på märs- och bramseglen, vilka för övrigt avsmalna uppåt, varför alla märs- och bramsegel måste tillskäras trapezformigt. På grund av de små dimensionerna är det dock knappast troligt, att man bryr sig om nägra bramsegel och vanligen nöjer man sig endast med tre råsegel över varandra (stor-, undermärs- och toppmärs-segel), ty i alla fall blir varje segels höjd högst 15 mm (3 X 15 = 45). G Sedan seglen fastsatts på sina rår och gafflar medelst kedjestyng, fastsättas masterna, varvid dock fall: och gajrep uteslutas. Brassarna och skoten äro dock nödvändiga, emedan utan dessa seglen icke kunna ställas rätt. Till brassar an- vändas tunna, vita silkestrådar, som fast- knytas vid rårnas spetsar och föras till den näst akter om stående masten, där de dragas genom en liten ring av fin Syning av liken sker bäst i en brodér- ram. Först spännes liken så att rik- tig form erhålles. Därpå sys de och skäras slutligen ut. TEKNIK för ALLA 17