En intressant nyhet — INOMHUSFLYGNI På senare tiden har man här och var i dagspressen sett notiser om en ny gren av modellflyg — inomhusflygning. Och man har fått veta, att dessa inom- husmodeller äro ”klädda med oljedrop- par”, men icke på vilket sätt. Det kan därför synas av behovet påkallat, att några råd vid tillverkning av inomhus- modeller lämnas. Vad är microfilm? En inomhusmodell är en flygmodell, som konstruerats speciellt lätt, för att den skall kunna flygas inomhus. Det rör sig om så små vikter som gram och delar av gram. Men hur skall man kunna få modellerna så lätta? Ja, för det första får man använda mycket tun- na dimensioner av balsa. Till vingfram- kanter och bakkanter använder man balsaribbor med en dimension av högst 1X1 mm. Och det av det lättaste och lösaste balsat. Spryglarnas antal är re- ducerat till ett minimum. Och propel- lern är likaledes lätt och dess diameter är relativt stor. Men så kommer vi till klädseln. Och det är här många av vå- ra svenska modellbyggare strandat, när de börjat med sin första inomhusmo- dell. Orsaken är för det mesta, att de icke kunna förfärdiga en tunn och håll- bar microfilm. Modellerna klädas näm- ligen med en tunn hinna, som kallas microfilvn Au ran av pianotråd. Microfilm får man genom att blanda zaponlack med ricinolja. Till en 25 grams flaska med zaponlack åtgå 5 droppar ricinolja. Därefter tar man ett kärl, som man fyller med hett vatten. Vattenytan i kärlet bör ligga cirka 4 em från botten. Blandningen skall hällas - ut på vattenytan, och för att man skall kunna ta upp hinnan, som bildas, mås- te man förfärdiga en ram av pianotråd. 24 TEKNIK för ALLA : Bygg Er egen inomhusmodell enligt denna detaljerade be- FE) 4 skrivning! j Först lägger man ner ramen, och när vattenytan är alldeles stilla, håller man en tesked av blandningen någon centi- meter från vattenytan och för skeden blixtsnabbt över vattenytan. Vätskan flyter då ut åt alla håll. Och efter nå- gon minut lyfter man försiktigt ramen och låter denna liksom glida upp ur vattnet. Det fordras lång och trägen övning häri. Det lyckas säkerligen icke första gången, ty microhinnan vill gär- na gå sönder om man handskas ovar- samt med den. När man förfärdigar microfilm kom- mer man att finna, att microfilmen den ena gången blir tjock och den andra gången tunn. Detta beror på vattnets temperatur. Om vattnet är mycket hett, blir microfilmen tunn och följaktligen oerhört lätt. Men om vattnet har en lägre temperatur, . blir hinnan ”tjocka- re”. Men på samma gång blir den na- turligtvis starkare och tyngre. När man fått en fin microfilmhinna, låter man denna hänga och torka över ett värmeelement eller dylikt tills allt vatten torkat. Därefter fäster man den del, som skall klädas, på ett plant un- derlag. Över denna del lägges hinnan. Men delen har dessförinnan bestrulkits med vatten eller ännu hellre med saliv. Ty hinnan fästes nämligen lättast med saliv. Efter några minuter för man en glödande tråd runt kanterna på ett av- stånd av 5 mm. Hinnan rullar då ihop sig vid kanterna och med litet saliv el- ler vatten slätar man ut ojämnheterna. Därefter kan man lossa delen från det plana underlaget. Vid hela denna pro- cedur måste man vara ytterst försik- tig så att icke någon snria uppstår i microfilmen Tillverkning av propellern. Propellern på en microfilmmodell är en av de viktigaste delarna. Den mås- te vara så lätt som möjligt. Naturligt- vis kan man skära en dylik ur ett van- ligt propellerblock, men detta är syn- nerligen svårt. I stället kan man an- vända ett vanligt tunt balsaflak. Fla- ket slipas ned till en tjocklek av 6,4 el- ler 0,5 mm. Därefter ritar man upp propellerkonturerna på flaket och skär ut propellern. Denna lägges därefter i vatten och böjes till en propeller. Man måste vara noga med att bladen får samma stigning. Medan propellern tor- kar kan man lämpligen fästa den med hjälp av mallar på ett plant underlag. Br nr opp a AR