Fig. 5. Spin eller ”vertikalskruv”. gift med spaken göres. Spaken tages således icke ”i magen”. Med hjälp av sidorodret hålles rak kurs. För att kontrollera, att kursen un- der rörelsen bibehållits, väljes före dess igångsättande ett ögonmärke på marken i nosens riktning. På de schematiska figurerna till denna artikel se vi olika slag av looping. Fig: I är säkert den mest vanliga. Här synes flygaren komma i planflyktsläge från vän- ster, drar så småningom mjukt åt sig spaken och gör vid A en tvär vändning med nosen rakt uppåt, och vid B flyger han med huvudet nedåt. Vid C har han nosen rätt nedåt, och vid D har det normala flygläget återtagits och motorn åter fått full gas. Å fig 2 se vi en annan loopingform, s.. k. o m- vänd 1ooping eller (loop; ing Utåt Denna, som liknar en riktig kullerbytta, är betydligt svårare och farligare att utföra än den förut nämnda loopingen. Flygaren kommer här upp ifrån vänster och störtar vid A på nosen lodrätt ner med huvudet vänt utåt cirkelperiferin. Vid B flyger han med huvudet ner och vid: C' rakt upp i vädret och intager vid D normalflykt. Flygplanets översida befinner sig sålunda under hela rö- relsen utåt från medelpunkten sett. Denna looping tillgår så, att från planflyktsläge spaken föres mjukt men bestämt framåt sedan motorn 6 TEKNIK för ALLA först slagits ifrån, varvid planet bringas på nosen, och spaken kvar- hålles nästan i sitt främsta läge till dess nosen åter kommit upp i horisonten. Då nosen närmar sig horisonten, kontrolleras, att flyg- planet ligger rätt på vingarna, mo- torn drages på, spaken kvarhålles framförd. Flygplanet fortsätter uppåt, och då vertikalläget åter passeras, föres spaken ytterligare fram, såvida icke fullt utslag redan tidigare erfordrats. Under rörel- sen. pressas föraren kraftigt utåt, särskilt då flygplanet från vertikal- läge övergår till ryggläge. Loop- ing utåt kan även utföras med in- gång från ryggläge. Hur detta tar sig ut i schematisk framställning framgår om man vänder fig. 2 upp och: ner. Fig. 3 ären dubbel loo p- uns seller ka titan varvididen första cirkelsvängen göres uppåt och den andra nedåt. Sedan finns ju en mängd kombinationer av saltomortaler, men de här avbil- dade äro de vanligaste. Et: modernt flygplan är vanligen så reglerat att det strävar att gå nedåt om det lämnas åt sig självt. De allra flesta maskinerna äro även så inrättade, att de automa- tiskt återtaga sitt flygläge, om de av någon anledning, t. ex. en vind- stöt, rubbas ur detta läge. Natur- ligtvis fordras att en maskin, som kommit i ett farligt läge, befinner sig på stor höjd för att den skall hinna räta upp sig själv innan den når marken. En's. k; ro lf eller YH or i- Skönt e Fl östk fiurva bestar oi att flygplanet nästan flyger som på vanligt sätt, men med någon höj- ning och dito sänkning, samtidigt som man vrider planet ett helt varv med nosen 1 bibehållen rikt- ning. Maskinen svänger, så att säga, kring sig själv, som framgår av fig. 4. Man skiljer på två slag av roll, långsam roll och snabb roll Långsam roll är en styrd, d. v. s. fullt kontrollerad rörelse, under vilken flygplanet medelst skevningen tvingas vrida sig i rollplanet” kring sin längd- axel. Snabb roll är däremot en autorotationsrörelse, som endast i viss mån är kontrollerbar. Under långsam roll, som är den vanligast förekommande rollrörelsen, vrider sig flygplanet ett helt varv kring sin längdaxel, och passerar där- under efterhand de i fig. 4 åter- givna lägena. Den vridande rörel- sen åstadkommes medelst under hela rörelsen kvarhållen vänster skevning. Vingspetsarna komma härigenom att beskriva en skruv- formig bana i luften. Vid sådant flygläge då vingspetsarna peka rakt upp och ned ha höjd- och sido- rodren ombytta funktioner, d. v. s. höjdrodret verkar som sidoroder och tvärtom. Före rörelsens igång- sättande bör ett tydligt ögonmärke väljas, mot vilket riktningen nog- grant hålles. Ur övningssynpunkt är roll en nyttig manöver, ty flygaren får därvid vänja sig vid att se himmel och jord hastigt byta plats. Detta kan ske mer eller mindre fort ge- nom snabb eller långsamt roll. Andra former av roll äro h a I v- sp (0) IUI IG OFAE (Ojogo) sö) am (oj lb JÄV (ejeleh. S E Scamidie ton Vid halvrolluatt göres första delen av rörelsen av en halv roll och andra delen av den senare hälften av en looping. Vid topproll utgöres första delen av rörelsen av en halv looping och senare delen av en halv roll. (Se närmare ”Immelmannsvängen” fig. 6). Ett anant trick är att låta ma- skinen ”fladdra”, vilket benämnes A (dd 2 fd [EN ÖS ng oss På / / C4 SÄS PR N- E N NY Fig. 7. ”Stjärtglidning eller Z-kurva”. ———