TA:s nya följetong La PPEYFrPPrrrors SESISTESTE EE TEOT Sammandrag av det föregående. Ett stycke av en mystisk metall kommer neddimpande från skyn utanför Rom och till- varatages av två italienska vetenskapsmän. Samtidigt håller man 'vid ett tyskt forsk- ningsinstitut på med atomspjälkningsförsök. Två japaner studera där. Vid försöken explo- derar katodröret och japanerna lyckas få tag i en skärva, som de i hemlighet undersöka. Tyskarna upprepa försöken, denna gång för säkerhetens skull i ett gruvschakt. Även nu exploderar katodröret och kort därefter ham- na bitar därav i Amerika. (Forts. fr. föreg. n:r.) R edan de enkla undersökningar med en våg som professor Ruggero företog en gång om dygnet, lämnade intet tvivel om att den i början så -stora viktskill- naden blev mindre med varje dag. Radio- logiska undersökningar gåvo även vid handen, att strålningen kraftigt avtog. Av erhållna värden kunde Ruggero räk- na ut att halva spjälkningstiden endast uppgick till några veckor, vilket gav To- maseos hypotes ett svårt bakslag. Däri- genom syntes det omöjligt, att stycket efter att från någon avkrok i världsrym- den ha ilat i årtusenden eller till och med i millioner år, skulle ha råkat ut för jordens dragningskraft. Förgäves försökte Tomaseo försvara sin mening, ty de nakna siffror, som Ruggero kom med, voro kraftigare bevis än alla ord. — Då finns det en möjlighet till, herr professor! sade Tomaseo, som kände sig ha kommit in i en återvändsgränd. Låt 18 TEKNIK för ALLA av HANS oss antaga, att en meteor har exploderat i vårt planetsystem, nära jorden, kanske mellan jorden och Mars, och att spräng- styckena blevo radioaktiva först i explo- sionsögonblicket. ... Ruggero ryckte på axlarna. — Det är möjligt, käre vän, eller låt oss hellre säga att det kanske inte är omöjligt, men det är föga sannolikt, och framför allt skulle ni aldrig kunna bevisa det. Om vi bara hade den där meteoriten ändå! — Den har ju exploderat och flugit i stycken, föll honom Tomaseo i talet. — Om vi åtminstone hade några and- ra sprängstycken eller fragment efter den, fortsatte Ruggero sin tankegång, så kunde man ju fundera på er teori. Som det nu är, komma vi inte längre. Ill S å stodo sakerna, när tilldragelserna på Newfoundlandsbankarna och i Ne- braska blevo bekanta i Rom. Viftande med ett nummer av tidningen Popolo Ro- mano kom Tomaseo instormande i Rug- geros rum. — Här ha vi det, herr professor! Det är just det som fattats oss! Sprängstyc- ken från vår meteorit ha fallit ned på jorden med en sådan kraft att de för- stört skorstenar och tak. Strålningen är så väldig, att fiskar dö och träd för- torka i deras närhet. Han räckte tid- ningen till Ruggero medan han fortsatte att tala: Ett kraftigare bevis för vår teori än detta kan inte finnas. Inför sådana fakta måste allt tvivel vika, EDTA.