FOTEN D et dröjde en god stund innan pro- fessor Ruggero yttrade sig och i någon mån kunde dämpa Tomaseos entusiasm, Hövligt men bestämt avböjde han för sin del att ha något med den meteoritteorien att göra eller att skriva något offentligt därom. — Om ni så vill, min käre Tomaseo, kan ni göra det. Jag vill inte lägga några hinder i vägen. Men ni måste be- reda er på att det blir invändningar och angrepp. — Jag kommer att vederlägga invänd- ningarna och slå tillbaka angreppen, sa- de Tomaseo överlägset. Ruggeros enda svar var en axelryck- ning. Han visste att det var lönlöst att försöka ändra Tomaseos åsikt. Med stor iver gick den senare till ver- ket och fullbordade redan samma dag en med mätningar och tal späckad avhand- ling, i vilken han lämnade en översikt, som började med händelsen i Albano- bergen och sträckte sig till mr Atwaters äventyr och i vilken han utvecklade sin meteoritteori. Redaktionen för Atti elettrici antog arbetet, men kunde inte lova att det kom i tryck förrän tidigast nästa månad. Det var alldeles för sent för den otålige Tomaseo, Han skickade utdrag av sin avhandling till italienska dagspressen, som med nöje lät upp sina spalter för ett så aktuellt och intressant ämne. Dessa offentliggöranden funno sedan vägen till den utländska pressen, och få dagar senare kunde man läsa dem i både den tyska och japanska pres- sen. — Vi upprepa försöket men nästa gång ska vi stänga skyddskupolen, hade dr Hegemiller förslagsvis sagt efter det första misslyckade försöket i gruvan. — Vi kunna visserligen stänga den, svarade Thiessen efter någon tvekan, men jag tycker ändå inte riktigt om hela anordningen. Det går inte för sig att ett rör blir förstört varenda gång. Vi böra experimentera förnuftigt och inte hålla på med gagnlöst smällande och fyrverkeri. — Ber om ursäkt, herr Thiessen, blandade sig dr Stiegel i talet. Att rören förstöras kunna vi tills vidare taga med lugn. Ett par glasskärvor kosta ju i alla fall ingen förmögenhet. — Men det är ett dåligt experiment, om det varje gång slutar med att nå- gonting går sönder, invände Thiessen. — Säkerligen kunna vi hitta på en anordning, så att det inte behöver ske, försökte dr Stiegel övertala honom. — Vi måste räkna med, att katoden, så snart en viss aktiviseringsgrad upp- nåtts, utlöser starka mekaniska kraf- ter som rörets glasvägg inte kan stå emot. — Senare kunna vi göra tjockväggiga rör av metall eller stengods, inföll Hege- miller. — För nästa försök är det bäst, att vi använder de gamla glasrören. — Varför i all världen ska nu det vara nödvändigt, herr Hegemiller? frå- gade Thiessen. — Jo, därför att vi komma fortast fram på det sättet, svarade Hegemäöller. Ett nytt glasrör kunna vi göra på en timme, men att framställa andra rör skulle taga flera dagar eller kanske till och med veckor i anspråk. För denna logik måste dr Thiessen motsträvigt böja sig, ty det var ju verk- ligen viktigt, att en större mängd av den radioaktiva katodsubstansen blev tillgänglig. — Nåväl låt oss då i Guds namn bör- ja, sade han avgörande, och göra även nästa experiment med ett glasrör. Hans ord voro signalen till en livlig verksamhet. Gasbrännarens fräsande lå- gor började hetta upp glasmassan tills den blev rödvarm och plastisk, varpå tryckluft användes till att blåsa en väl- dig glasballong. Blydamm och tillsats- ämnen vägdes till och blandades. I en hydraulisk press erhöll massan under flera hundra tons tryck den önskade formen. Det ena fogades till det andra, och när sirenen förkunnade, att arbets- dagen var slut, var allt färdigt för nästa försök. Hegemäiller skulle helst ha velat bör- ja omedelbart, men Thiessen satte sig emot det. — I morgon, mina herrar — nog för i dag! I morgon bittida skola vi gripa oss verket an med friska kraf- ter. — Har radion haft något nytt att meddela i dag? frågade dr Stiegel Thies- sen morgonen därpå. Både han och He- gemäller gåvo nekande svar. — Se här, herr Thiessen, sade dr Stie- gel och tog upp ett papper ur fickan. — Jag skrev ner det här. Vad säger ni om det? Thiessen läste halvhögt — fiskarflot- ta... fisken dog . . . meteoren åter uppstigen ur havet . . . Vad betyder det? — Jag har en tanke, herr Thiessen, ett förmodande . det kan kanske vara möjligt ... — Var snäll och förklara er tydligare, avbröt Thiessen honom otåligt, jag be- griper inte vad ni menar. — Kanske den här gåtfulla meteo- ren skulle vara vår försvunna katod, herr Thiessen ... Dr Thiessen blev så förvånad, att han bara gapade. Hegemiller tog papperet och nickade flera gånger medan han läste det. — En blänkande metallkula! Det kun- de stämma . . . Ungefär halvannan fot i diameter . . . stämmer i högsta grad. Fisken dör . . . nåja, att det där skickar ut farliga strålar, vet vi ju också. — Ni fantiserar, Hegemäller, avbröt Thiessen honom och tog tillbaka pappe- ret. — Hur kan ni få det att gå ihop? Klockan 12,30 har tilldragelsen på Ban- karna ägt rum — klockan 11 gick röret sönder för oss ... — Glöm inte bort tidsskillnaden, av- bröt dr Siegel honom. — 12,30 vid New- foundland är det samma som 17,30 mel- laneuropeisk tid, — Ja, det har jag reda på, herr Sie- gel! Tilldragelsen på Bankarna har ägt MAUIE 4 MEDDELANDE Min egen livshistoria, skriven och författad av mig själv, publiceras varje vecka i det läsvärda Högaktningsfullt TaN Fl fred TEKNIK för ALLA 19