Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SR erövrar rymden, av Hans Dominik - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTEN
D et dröjde en god stund innan pro-
fessor Ruggero yttrade sig och i någon
mån kunde dämpa Tomaseos entusiasm,
Hövligt men bestämt avböjde han för sin
del att ha något med den meteoritteorien
att göra eller att skriva något offentligt
därom.
— Om ni så vill, min käre Tomaseo,
kan ni göra det. Jag vill inte lägga
några hinder i vägen. Men ni måste be-
reda er på att det blir invändningar och
angrepp.
— Jag kommer att vederlägga invänd-
ningarna och slå tillbaka angreppen, sa-
de Tomaseo överlägset.
Ruggeros enda svar var en axelryck-
ning. Han visste att det var lönlöst att
försöka ändra Tomaseos åsikt.
Med stor iver gick den senare till ver-
ket och fullbordade redan samma dag en
med mätningar och tal späckad avhand-
ling, i vilken han lämnade en översikt,
som började med händelsen i Albano-
bergen och sträckte sig till mr Atwaters
äventyr och i vilken han utvecklade sin
meteoritteori. Redaktionen för Atti
elettrici antog arbetet, men kunde inte
lova att det kom i tryck förrän tidigast
nästa månad. Det var alldeles för sent
för den otålige Tomaseo, Han skickade
utdrag av sin avhandling till italienska
dagspressen, som med nöje lät upp sina
spalter för ett så aktuellt och intressant
ämne. Dessa offentliggöranden funno
sedan vägen till den utländska pressen,
och få dagar senare kunde man läsa
dem i både den tyska och japanska pres-
sen.
— Vi upprepa försöket men nästa
gång ska vi stänga skyddskupolen, hade
dr Hegemiller förslagsvis sagt efter det
första misslyckade försöket i gruvan.
— Vi kunna visserligen stänga den,
svarade Thiessen efter någon tvekan,
men jag tycker ändå inte riktigt om hela
anordningen. Det går inte för sig att
ett rör blir förstört varenda gång. Vi
böra experimentera förnuftigt och inte
hålla på med gagnlöst smällande och
fyrverkeri.
— Ber om ursäkt, herr Thiessen,
blandade sig dr Stiegel i talet. Att rören
förstöras kunna vi tills vidare taga med
lugn. Ett par glasskärvor kosta ju i alla
fall ingen förmögenhet.
— Men det är ett dåligt experiment,
om det varje gång slutar med att nå-
gonting går sönder, invände Thiessen.
— Säkerligen kunna vi hitta på en
anordning, så att det inte behöver ske,
försökte dr Stiegel övertala honom. —
Vi måste räkna med, att katoden, så
snart en viss aktiviseringsgrad upp-
nåtts, utlöser starka mekaniska kraf-
ter som rörets glasvägg inte kan stå
emot.
— Senare kunna vi göra tjockväggiga
rör av metall eller stengods, inföll Hege-
miller. — För nästa försök är det bäst,
att vi använder de gamla glasrören.
— Varför i all världen ska nu det
vara nödvändigt, herr Hegemiller? frå-
gade Thiessen.
— Jo, därför att vi komma fortast
fram på det sättet, svarade Hegemäöller.
Ett nytt glasrör kunna vi göra på en
timme, men att framställa andra rör
skulle taga flera dagar eller kanske till
och med veckor i anspråk.
För denna logik måste dr Thiessen
motsträvigt böja sig, ty det var ju verk-
ligen viktigt, att en större mängd av
den radioaktiva katodsubstansen blev
tillgänglig.
— Nåväl låt oss då i Guds namn bör-
ja, sade han avgörande, och göra även
nästa experiment med ett glasrör.
Hans ord voro signalen till en livlig
verksamhet. Gasbrännarens fräsande lå-
gor började hetta upp glasmassan tills
den blev rödvarm och plastisk, varpå
tryckluft användes till att blåsa en väl-
dig glasballong. Blydamm och tillsats-
ämnen vägdes till och blandades. I en
hydraulisk press erhöll massan under
flera hundra tons tryck den önskade
formen. Det ena fogades till det andra,
och när sirenen förkunnade, att arbets-
dagen var slut, var allt färdigt för nästa
försök.
Hegemäiller skulle helst ha velat bör-
ja omedelbart, men Thiessen satte sig
emot det. — I morgon, mina herrar —
nog för i dag! I morgon bittida skola
vi gripa oss verket an med friska kraf-
ter.
— Har radion haft något nytt att
meddela i dag? frågade dr Stiegel Thies-
sen morgonen därpå. Både han och He-
gemäller gåvo nekande svar.
— Se här, herr Thiessen, sade dr Stie-
gel och tog upp ett papper ur fickan. —
Jag skrev ner det här. Vad säger ni om
det?
Thiessen läste halvhögt — fiskarflot-
ta... fisken dog . . . meteoren åter
uppstigen ur havet . . . Vad betyder
det?
— Jag har en tanke, herr Thiessen,
ett förmodande . det kan kanske
vara möjligt ...
— Var snäll och förklara er tydligare,
avbröt Thiessen honom otåligt, jag be-
griper inte vad ni menar.
— Kanske den här gåtfulla meteo-
ren skulle vara vår försvunna katod,
herr Thiessen ...
Dr Thiessen blev så förvånad, att han
bara gapade. Hegemiller tog papperet
och nickade flera gånger medan han
läste det.
— En blänkande metallkula! Det kun-
de stämma . . . Ungefär halvannan fot
i diameter . . . stämmer i högsta grad.
Fisken dör . . . nåja, att det där skickar
ut farliga strålar, vet vi ju också.
— Ni fantiserar, Hegemäller, avbröt
Thiessen honom och tog tillbaka pappe-
ret. — Hur kan ni få det att gå ihop?
Klockan 12,30 har tilldragelsen på Ban-
karna ägt rum — klockan 11 gick röret
sönder för oss ...
— Glöm inte bort tidsskillnaden, av-
bröt dr Siegel honom. — 12,30 vid New-
foundland är det samma som 17,30 mel-
laneuropeisk tid,
— Ja, det har jag reda på, herr Sie-
gel! Tilldragelsen på Bankarna har ägt
MAUIE 4
MEDDELANDE
Min egen livshistoria, skriven och författad av
mig själv, publiceras varje vecka i det läsvärda
Högaktningsfullt
TaN Fl fred
TEKNIK för ALLA 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
