10 fölg.3 TEKNIK för ALLA Vi ha alltså kommit till, att den elektromotoriska kraften i en generator beror dels av generatorns varvtal, dels av fältströmmens storlek. Kallas generatorns varvtal för n varv/min och fältströmmen för i ampere och slutligen den elektromotoriska kraften för E volt, kan detta framställas matematiskt: 133 IR ok där bokstaven k betecknar en s. k. proportionalitetsfaktor, vars storlek helt beror på generatorns konstruktion, såsom antalet härvor i ankaret, antalet polar i magnetfältet, antal lindningsvarv i magnetspolarna m. m. Detta uttryck säger, att den elektromoto- riska kraften är proportionell mot varvtalet och fältströmmen. Vid batteriladdning vill man hålla den elektromotoriska kraften tillnärmelsevis konstant. Detta kan alltså endast ske genom att hålla produkten n . i konstant, vilket betyder, att om exempelvis varvtalet hos generatorn ökas till det dubbla, måste fält- strömmen samtidigt sänkas till hälften. Ökas varvtalet tills det blir 3 gånger så stort som normalt, måste fältströmmen minskas till 1/3 av det ursprungliga värdet o. s. V. Att varvtalet hos generatorn på detta sätt ändras under laddningens gång är just ett betecknande drag hos en bilgenerator, där varvtalet alltefter bilens hastighet kan variera mellan 0, d. v. s. stillastående, och upp till c:a 6.000 varv/min. Problemet blir således att reglera fältströmmen på lämpligt sätt. Beträffande denna reglering skilja vi mellan två sinsemellan helt olika principer, nämligen reglering på konstant ström och reglering på konstant spänning, eller som dessa metoder ofta kallas, strömreglering och spänningsreglering. Reglering på konstant ström V id detta laddningssystem söker man, som namnet antyder, att erhålla en relativt konstant laddningsström till batteriet trots att generatorns varvtal varierar inom de ovan angivna gränserna. Egentligen finnas flera system med strömreglering, men vi skola här undersöka det vanligaste systemet, som tillämpas hos praktiskt taget alla amerikanska bilar och även hos en hel del europeiska. Inregleringen av den konstanta strömmen sker här hos själva generatorn, som för detta ändamål erhållit ett speciellt utförande med en extra kolborste enbart för fältströmmen. Då strömsamlaren i regel är försedd med endast två borstar, för den egentliga strömuttagningen, få vi i detta fall tre kolborstar på strömsamlaren. Detta regleringssystem går därför även under benämningen ”systemet med tredje borste”. Anordningen framgår schematiskt av fig. 2, där generatorn är tvåpolig. Detta senare bör särskilt uppmärksammas, då bilden visar endast en magnetpol. Det är emellertid icke den rent konstruktiva utformningen av magnetsystemet i en generator, som bestämmer antalet poler, utan vi måste i detta avseende betrakta kraftlinjeflödets väg genom ankaret. En jämförelse mellan denna bild och motsvarande bilder i föregående artikel visar, att kraftlinjeflödets väg genom ankaret i denna generator är precis densamma som om generatorn vore försedd med två tydligt utmärkta magnetpoler. Den i bilden visade anordningen med endast en tydligt utmärkt magnetpol är för övrigt ganska vanlig hos smärre generatorer, t. ex. motorcykelgeneratorer. Som vanligt hos dylika schematiska bilder av generatorer utritas kolborstarna som om de uttoge den alstrade strömmen direkt från ankarets ovansida i stället för från strömsamlaren. Så är naturligtvis i verkligheten icke fallet, men det använda fram- ställningssättet blir i regel betydligt överskådligare än om strömsamlaren även skulle ha utritats. Laddningsströmmen uttages som vanligt mellan generatorns positiva och negativa kolborstar, d. v. s. mellan generatorns pluspol och minuspol. Fältströmmen däremot uttages icke som eljest alltid är fallet hos shuntgeneratorer mellan generatorns pluspol och minuspol utan mellan minuspolen och den tredje borsten. Spänningen över magnet- spolen kommer därigenom icke att bli lika stor som spänningen mellan generatorns pluspol och minuspol, vilken senare vi kunna kalla för laddningsspänningen. Hos en obelastad dylik generator brukar spänningen över magnetspolarna utgöra endast unge- fär 2/3 av laddningsspänningen. Detta betyder dock i sig självt ingenting för magnet- flödets storlek i ankaret, då” denna ju beror icke av spänningen över magnetspolarna utan av strömmen genom dessa, fältströmmen. Här är i varje fall sörjt för, att fält- strömmen är tillräckligt stor genom lämpliga val av lindning i magnetspolarna. Huru kan då denna tredje borste reglera laddningsströmmens storlek? För regle- ringar av något slag erfordras i allmänhet en särskild regulator med ett större eller mindre antal rörliga delar. Här kan emellertid ingenting dylikt iakttagas. Något måste dock ändra sig vid olika varvtal hos generatorn för att fältströmmen skall