HULEBERG krafter i funktion för att kunna hål- la balanasen. Lilienthl och Chanute hade styrt och balanserat sina maski- ner genom att flytta förarens kropps- vikt. Det föreföll bröderna Wright emellertid icke möjligt att tillämpa denna metod för större förhållan- den. För att tillgodose behoven för större maskiner ville de därför an- vända ett system, varigenom föraren efter behag kunde förändra anfalls- vinklarna vid olika delar av vingen, så att han därigenom kunde använda luftkraften för att upprätthålla den stabilitet, som vinden själv söker stö- ra. Detta kunde lätt ernås, ansågo bröderna, genom att använda skev- ningsbara vingar, och genom att in- föra reglerbara ytor i form av ro- der. De upptäckte en lyckad anord- ning, varigenom det till synes stela Systemet av över varandra placerade vingar skevades effektivare, än man någonsin väntat sig. Vingarna kun- de genom detta nya system ges olika anfallsvinkel på vänster och höger sida. Denna anordning tillsammans med ett framtill placerat vridbart ro- der karakteriserade bröderna Wrights första glidapparat. Mias och Arville började sina praktiska försök i oktober 1900 vid Kitty Hawk i Nord-Carolina. De använde först sin maskin som drake, men Öövergingo så småningom till glidflygningar, då denna metod var den enda, som gav dem övning i att balansera maskinen. Efter endast några minuters praktik voro de i stånd att utföra glidflygningar av över 10 meters längd, och efter några få dagar kunde de manövrera med säkerhet vid en vindstyrka av 12 me- ter i sekunden. Under dessa försök gjorde de många oväntade rön. Bland annat upptäckte de, att de ge- nom införandet av en samverkan mellan skevningen av vingarna och rodren kunde upprätthålla hastighe- ten bättre än eljest vid kurvflygning. I september och oktober 1902 gjor- de bröderna Wright nära 1.000 flyg- ningar, av vilka ett flertal voro av över 180 meters längd. Några av dessa flygningar, som företogos vid en vindstyrka av 12 m/sek. gåvo be- vis för effektiviteten av den wright- ska styranordningen. Med denna ma- skin, som var en ligg-glidare, d. v. s. föraren intog liggande ställning ovanpå undre bärplanet, gjorde brö- derna Wright hösten 1903 en mängd flygningar, vid vilka de höllo sig i luften under mer än en minut, och ofta höllo de sig därvid svävande över samma plats under längre tid utan att sänka sig. Det var den ma- skin, som sedan i slutet av 1903 gav upphovet till den första motordrivna flygmaskinen. De båda bröderna byggde in en motor i sin glidapparat och gjorde därmed sina kända, lycka- de flygningar vid Kitty Hawk. Sedan det motordrivna flygplanet blivit verklighet kom glidflygningen emellertid mera i skymundan. Först 1911 upptogos glidflygningsexperi- menten på nytt av några studenter i Lilienthals hemland, och som övnings- terräng valde de den senare så be: römda trädlösa höjden Wasserkuppe i Rhön — segelflygningens egentliga födelseort. De höllo på med sin öv- ningar varje sommar, ända till världs- krigets utbrott, men det var ingen som ägnade dem någon uppmärksam- het. DD var som förut nämnts tyskar- nas nödsakade läge genom fredsför- draget som gjorde att glidflygningen eller, som den nu kallas segelflygnin- gen, år 1920 levde upp på nytt. Det TEKNIK för ALLA "9