var tyske ingenjören Oskar Ursinus i Frankfurt, som nämnda år ställde ett upprop till den tyska ungdomen, i vilket han uppmanade de sport- och flygintresserade att slå sig på glid- plansbygge för att därmed enligt hans tro sedermera uppnå en lämplig kon- struktion av ett lätt, motordrivet flyg- plan för sportflygning. På hans initia- tiv kom även den första tävlingen i glidflykt till stånd vid Wasserkuppe i augusti 1920. Vid detta tillfälle satte Klemperer det första Rhön-rekordet med 2 min. 22 sek. och redan 1922 hade hans landsman Hentzen ökat på uthållig- hetsrekordet i segelflygning till 3 tim. IO min., ett enastående rekordsprång, som slog världen med häpnad, men tillika visade hur snabbt glidflygnin- gen utvecklat sig i Tyskland. Vid dessa sedan årligen återkommande tävlingar i segelflygning vid Wasser- kuppe, som äro världens förnämsta och största, har det ena storslagna rekordet avlöst det andra. Invid sta- den Rhön, som är belägen i närheten av Thäringer Wald, 100 km öster om Frankfurt am Main, upprättades ock- så den första segelflygskolan Snart började det övriga Europa få upp ögonen för den nya sporten — se- dan man fått höra talas om de första tyska framgångarna i Rhön, Wasser- kuppe och Rossitten. flygning bildades sålunda även i Eng- länd och Italien' och i de flesta euro- peiska länder. . Till en början arbeta- de dessa "skolor med tyska instruktö- rer. Första — egentliga intresset från utomstående märktes 1922, då den engelska tidningen Daily Mail utfäs- te ett pris på 1,000 pund åt den fly- gare, som' kunde utföra en segelflyg- ning med minst 30 minuters flygtid. Den kände holländske flygplanskon- struktören Fokker vann priset med'en flygtid av 37 minuter. På hösten sam- ma år uppnådde engelsmannen Rayn- ham en flygtid av I timme, 53 minu- fer: Samma år höll den tyske segelfly- garen Mertens de första uppvisning- arna i Nordamerika och väckte även här ett stort intresse för den nya spor- ten. I slutet av 1922 hade slutligen en fransman, Maneyrolles, slagit det tyska uthållighetsrekordet och hållit Sig uppe under 3 timmar och 21 mi- Också italienarna gåvo sitt bidrag till denna internationella utveckling av den yngsta sporten. 1924 inbjödos de olika länderna att deltaga i en inter- nationell tävling, som på hösten ägde AR Så Tysken Schultz sätter ut 10 TEKNIK för ALLA hållighetsrekord med 14 tim. 7 min. år 1925. Skolor i segel- rum på högslätten vid Asiago. Men rekorden togo dock tyskarna hand om, och Mertens blev dagens hjälte med en tillryggalagd sträcka av 28 km på 18 minuter. Vid året därpå följan- "de tävlingar i Rhön bättrade tyskar- "na på uthållighetsrekordet, och 1925 var tysken Schulz sålunda uppe i 14 timmar och 7 minuter. ÖRE tiden hade segelflygsporten blivit allt populärare i Amerika och amerikanska studenter voro även över i Tyskland och studerade tävlingarna i Rhön. Strax därefter reste tyska se- gelflygningsexperter, bland dem d:r W. Klemperer, över till USA och lär- de yankees den modernaste sporten på allvar. År 1928 inbjöd Amac (Ame- rican. Motorless Aviation Club) de tyska Rhön-Rossittenföreningarna till en expedition till Nya Världen, där man fick uppleva betydande framgån- gar. Följden av detta besök blev en oerhörd popularitet för segelflygnin- gen i Amerika. I Tyskland, segelflygningens hem- land, omfattas intresset för denna ”upplyftande” sport från den yngste skoleleven till den spänstige åldrin- gen. Hur populär segelflygsporten är i Tyskland framgår i någon mån att det bland annat finnes en by som allmänt heter ”den flygande byn” och där varenda bonde kan konsten och har sitt eget hembyggda segelplan. Överallt bildar skolungdomen sam- manslutningar, där varje grupp skaf- far sig till att börja med en hänggli- dare av enklaste slag för de första försöken, och vid de tyska universite- ten har man på senare tid även börjat praktisera segelflygning. Frånsett att segelflygningen vid universiteten utövas som. ren sport, får den där också tjäna rent veten- skapliga intressen. Man söker utfor- ska "de "varma och kalla luftström- marnas rörelser och riktning samt läg- ger ned mycket arbete på flygnings- försök med maskiner av olika modell för att på detta sätt utröna de mest ändamålsenliga typerna. "> Det var först 1932, som den första finska segelflygargruppen bildades under ledning av dåvarande löjtnan- ten Toivo Nissinen i Vasa. Två år se- nare upptog finska aeroklubben segel- flygningen på sitt program och in- bjöd Tysklands förnämsta segelfly- gare att göra en propagandaturné. Re- dan följande vinter voro en hel rad segelflygplan av tysk och polsk typ under byggnad, och'1939 räknade Finland omkring 3.000 aktiva segel- flygare. En förnämlig centralskola för