RR Re Spänningsregulatorn för bilgeneratorer För reglering av spänningen hos generatorer på c:a 100 watts effekt, alltså av den storleksordning, som kommer till användning i vanliga personbilar, användes dock i regel en koppling enligt fig. 7, varigenom regulatorankaret tvingas att arbeta till- räckligt snabbt. Denna regulator har en dubbelverkande kontaktanordning. Då an- karet ligger i frånslaget läge kortslutes som förut det i fältkretsen inkopplade extra motståndet, medan det tillslagna ankaret åstadkommer kortslutning av hela fältlind- ningen. Då dessa relativt små generatorer kunna erhålla tämligen höga varvtal, blir det ju nödvändigt att kunna nedbringa fältströmmen till mycket små värden. Om detta skulle utföras med kopplingen enligt fig. 6, måste därvid det extra motståndet i fältkretsen göras mycket stort varvid kontakterna måste arbeta under ogynnsamma förhållanden så att regleringen blev osäker. I kopplingen enligt fig. 7 kan detta motstånd dimensioneras betydligt gynnsammare, då fältströmmen vid ökat varvtal hos generatorn kan nedbringas ytterligare därigenom att hela fältlindningen kortslutes under korta tidsmoment. Det torde nu icke längre erbjuda någon svårighet att förstå, huru denna spän- ningsregulator fungerar. Vi antaga, att generatorn ökar sitt varvtal från stilla- stående. Vid ett visst varvtal har generatorspänningen uppnått det inställda värde, som gör, att regulatorankaret börjar attraheras. De två nedre kontakterna öppnas och slutas i rask följd. Ankarets tickningar bli dock så snabba och små, att man ej ens kan känna dem med fingret. Det extra motståndet i fältkretsen inkopplas och kortslutes i rask takt så att spänningen hela tiden kan hållas konstant. Generatorns varvtal ökas ytterligare. Till slut komma vi till ett sådant varvtal, att det extra motståndet måste vara inkopplat hela tiden för att nedbringa fältström- men till rätt värde. Regulatorankarets tickningar ha då upphört och ankaret står så att alla kontakterna äro skilda åt. Detta läge är att betrakta som ett mellanläge "hos ankaret. I regel dimensioneras regulatorn så, att detta mellanläge inträffar för ett varvtal hos generatorn, som motsvarar normal körhastighet hos bilen. Orsaken härtill är också lätt att förstå. Eftersom ankaret därvid står stilla eller i varje fall utför ytterst obetydliga rörelser, nedbringas kontaktslitaget till ett minimum, regu- latorn håller längre och driftsäkerheten ökar. Vid ytterligare ökning av generatorns varvtal kommer spänningen att öka något, varvid ankaret drages in mot reläkärnan. Den rörliga kontakten kommer i berö- ring med den övre kontakten. Fältlindningen i generatorn kortslutes, varvid spän- ningen hastigt vill sjunka. Regulatorankaret går då omedelbart tillbaka till sitt gamla läge igen, så att spänningen åter kan öka något. Detta har till följd att anka- ret ånyo attraheras för ett ögonblick så att fältlindningen kortslutes igen. Ankaret kommer med andra ord att ticka mot den övre kontakten hela tiden som generatorns varvtal sedan ökar. Fältlindningen kortslutes för korta tidsmoment, varvid dock vid högre generatorvarvtal dessa tidsmoment bli allt längre så att fältströmmen kan nedbringas till rätta värden. Regulatorankaret hos denna spänningsregulator arbetar således i två etapper. Vid låga varvtal hos generatorn sker tickningen mot den kontakt, som kan kortsluta det extra motståndet i fältkretsen. Vid höga varvtal ske. tickningen mot den kontakt, som kan kortsluta hela fältlindningen. Spänningsregulatorn inkopplad för batteriladdning jan vi nu lärt känna spänningsregulatorn och dess egenskaper återstår att ut- nyttja den för vårt laddningssystem. I och med att generatorspänningen kan hållas konstant oberoende av generatorns varvtal kommer också laddningsströmmen att bli praktiskt taget konstant. Dock inträffar för detta laddningssystem en del nya ström- förhållanden, som vi senare skola undersöka. En intressant utföringsform av spänningsregulatorn enligt fig. 7 tillverkas av Bosch. Fig. 8 framställer denna, inkopplad till generatorn och ett batteri. Denna regulator är intressant så till vida, att bakströms- och regulatorkontakter manövreras av samma relä. Detta går naturligtvis mycket väl för sig, då ju som vi sett i föregå- ende artikel bakströmsreläets kontakter endast skola fungera vid igångsättning resp. stoppande av generatorn. Vid igångsättning av generatorn attraheras alltså ankaret en del, varvid de båda bakströmskontakterna a och b göra kontakt med varandra och koppla ihop genera- torn med batteriet. Vid ytterligare ökning av generatorns varvtal attraheras anka- ret ytterligare, varvid det börjar manövrera regulatorkontakterna c, d och e på ovan beskrivet sätt. Den för bakströmskontakternas funktion nödvändiga strömlindningen på reläspolen kommer på så sätt att bli gemensam även för regulatorn. Detta har emellertid en viss inverkan på den inreglerade generatorspänningen. Eftersom nu reläkärnan har två lindningar, nämligen dels spänningslindningen, dels strömlindningen, blir det en sam- verkan mellan dessa lindningar, som bestämmer ankarets rörelser och tickningar. Regulatorn kommer med andra ord icke längre att reglera på konstant spänning som Fig. 3. Fig. t. (RT SÅ [SETTER ERE Na Faåltströmmens variationer med tiden Fig. 5, TEKNIK för ALLA 11