Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur blir jag segelflygare? av Harald Martin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intresserad och luftvan ungdom,
som representerar en första sovring
av dem som äro mest lämpade för
fortsatt utbildning i flygvapnets
tjänst till landets försvar. Den är
också en tillgång för den civila luft-
fartens utveckling och för den in-
hemska flygplansindustrien.
RT att den blivande segelflygaren
skall få den riktiga inblicken i
sitt flygplans konstruktion får han,
innan flygningarna börja, deltaga i
sin klubbs byggnads- och repara-
tionsarbeten. Till segelflygarnas
utbildning hör nämligen även att
själva tillverka glid- och enklare
segelplan. De måste sålunda i oli-
ka grupper hjälpa till med att byg-
ga sina apparater och godkännas
ej, förrän de visat sig fullt kunni-
ga i detta avseende. Allt material,
som komnner till användning, från
limmet till sista lilla fanerbiten och
vingduken, är i förväg kontrollerat
genom myndigheternas försorg,
och arbetet utföres under oavlåt-
lig kontroll med minutiös precision.
Om en ovan hand gör ett felaktigt
ingrepp i materialet, så kasseras
hela biten omedelbart, hur obetyd-
ligt felet än må synas, och det får
inte finnas den minsta lilla springa
i en limfog någonstans.
Detta byggnadsarbete ger eleven
en nyttig övning i noggrannhet,
precision och tålamod, och samti-
digt som planet växer nästan som
ett levande väsen under de arbetan-
des händer, får eleven en stark
känsla av maskinens styrka, pålit-
lighet och trygghet. Han vet, när
han första gången sätter sig i ett
glidflygplan, vad han har att lita
till!
Segelflygarna måste själva kunna bygga sitt plan: Stockholms Segelflyg-
förbund med en ”Grunau 9” under byggnad.
jälva = certifikatflygningen är
äppdelad i tre klasser, A-, B- och
C-certifikat samt :1nästarprovet.
För A-diplomet erfordras fem fel-
fria rakflygningar av minst 20 sek. .
varaktighet och en rakflygning om
minst 30 sek. Samtliga landningar
skola ske korrekt och inom en an-
visad bana av 20 meters bredd samt
cc
utan skada på materiel eller per-
son. Till att börja med går glid-
flygningen nämligen ut på att lära
nybörjare sköta rodren i ett oklätt
skolglidplan så pass, att de kunna
starta, hålla rak kurs och landa
utan att utsätta materielen för allt
för stora risker. En kurs för A-
provet tar två veckor och börjar
med korta hopp på slät mark, vil-
kas längd småningom utökas så,
att flygtiden till slut blir de före-
skrivna 30 sekunderna.
Efter A-provet få nybörjarna
träna kurvtagning mycket försik-
tigt. Från första stund måste de
vänja sig vid att alltid hålla till-
räcklig fart, ty farten är ju flyg-
ningens A och O. När eleven lärt
sig kurvtekniken och kommit upp
till kursförändringar på minst 90
grader börjar han bli mogen för B-
provet. Detta bör till en viss grad
betraktas som ett verkligt kompe-
tensprov, och därför få tillfällighe-
ter och tur ej inverka på resulta-
tet. Antalet flygningar har av den-
na orsak satts till fem. För B-dip-
lomet alltså vid gummirepstart fem
flygningar om minst 60 sekunder
vardera i S-formig bana med hö-
ger- och vänstersvängar på angiv-
na punkter med omkring 90 gra-
ders kursändring och mållandning
inom angivet fält med 25 meters
radie, eller med bil- och vinschstart
fem flygningar om minst 60 sek.
på triangulär bana, två gånger med
vänstersvängar och tre gånger med
högersvängar och varje gång med
Svenskt skolflygplan av typ ”Grunau Baby 2 A”
klart till start.
4 TEKNIK för ALLA
Olympia” och E. S. G. 31” i väntan på hangvind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
