intresserad och luftvan ungdom, som representerar en första sovring av dem som äro mest lämpade för fortsatt utbildning i flygvapnets tjänst till landets försvar. Den är också en tillgång för den civila luft- fartens utveckling och för den in- hemska flygplansindustrien. RT att den blivande segelflygaren skall få den riktiga inblicken i sitt flygplans konstruktion får han, innan flygningarna börja, deltaga i sin klubbs byggnads- och repara- tionsarbeten. Till segelflygarnas utbildning hör nämligen även att själva tillverka glid- och enklare segelplan. De måste sålunda i oli- ka grupper hjälpa till med att byg- ga sina apparater och godkännas ej, förrän de visat sig fullt kunni- ga i detta avseende. Allt material, som komnner till användning, från limmet till sista lilla fanerbiten och vingduken, är i förväg kontrollerat genom myndigheternas försorg, och arbetet utföres under oavlåt- lig kontroll med minutiös precision. Om en ovan hand gör ett felaktigt ingrepp i materialet, så kasseras hela biten omedelbart, hur obetyd- ligt felet än må synas, och det får inte finnas den minsta lilla springa i en limfog någonstans. Detta byggnadsarbete ger eleven en nyttig övning i noggrannhet, precision och tålamod, och samti- digt som planet växer nästan som ett levande väsen under de arbetan- des händer, får eleven en stark känsla av maskinens styrka, pålit- lighet och trygghet. Han vet, när han första gången sätter sig i ett glidflygplan, vad han har att lita till! Segelflygarna måste själva kunna bygga sitt plan: Stockholms Segelflyg- förbund med en ”Grunau 9” under byggnad. jälva = certifikatflygningen är äppdelad i tre klasser, A-, B- och C-certifikat samt :1nästarprovet. För A-diplomet erfordras fem fel- fria rakflygningar av minst 20 sek. . varaktighet och en rakflygning om minst 30 sek. Samtliga landningar skola ske korrekt och inom en an- visad bana av 20 meters bredd samt cc utan skada på materiel eller per- son. Till att börja med går glid- flygningen nämligen ut på att lära nybörjare sköta rodren i ett oklätt skolglidplan så pass, att de kunna starta, hålla rak kurs och landa utan att utsätta materielen för allt för stora risker. En kurs för A- provet tar två veckor och börjar med korta hopp på slät mark, vil- kas längd småningom utökas så, att flygtiden till slut blir de före- skrivna 30 sekunderna. Efter A-provet få nybörjarna träna kurvtagning mycket försik- tigt. Från första stund måste de vänja sig vid att alltid hålla till- räcklig fart, ty farten är ju flyg- ningens A och O. När eleven lärt sig kurvtekniken och kommit upp till kursförändringar på minst 90 grader börjar han bli mogen för B- provet. Detta bör till en viss grad betraktas som ett verkligt kompe- tensprov, och därför få tillfällighe- ter och tur ej inverka på resulta- tet. Antalet flygningar har av den- na orsak satts till fem. För B-dip- lomet alltså vid gummirepstart fem flygningar om minst 60 sekunder vardera i S-formig bana med hö- ger- och vänstersvängar på angiv- na punkter med omkring 90 gra- ders kursändring och mållandning inom angivet fält med 25 meters radie, eller med bil- och vinschstart fem flygningar om minst 60 sek. på triangulär bana, två gånger med vänstersvängar och tre gånger med högersvängar och varje gång med Svenskt skolflygplan av typ ”Grunau Baby 2 A” klart till start. 4 TEKNIK för ALLA Olympia” och E. S. G. 31” i väntan på hangvind.