mållandning inom 25 meters radie. En kurs för B-provet tar liksom för A-provet två veckor. När B-provet är undanstökat bör- jar förutbildningen till den verkli- ga segelflygningen. Det gäller nu närmast att lära känna maskinen så att det blir möjligt att taga ut det mesta möjliga ur densamma. Själva C-provet innebär en flyg- ning, under vilken maskinen minst d3 minuter skall befinna sig högre än en viss utgångshöjd. Landnin- gen skall ske utan att skada segel- planet.- Vid flygningar med bil-, vinsch- eller flygplansstart skall då så erfordras genom barogram på- visas att ovanstående villkor upp- fyllts. Tiden skall räknas från ur- kopplingsögonblicket till det ögon- blick, då segelplanet första gången Stållina användes för vinsch- eller bog- serstart. Wiren fästes före starten med en lekare med lossryckningsanordning vid segelplanets nos. berör marken, och höjden från se- gelflygplanets höjd vid urkopplin- gen. Samtliga prov skola utföras under kontroll av två av KSAK godkända kontrollanter. Slutligen finnes två mästarprov, ett för silver- och ett för guldmär- ket. För internationella silvermär- ket fordras en segelflygning om minst 5 timmar, vidare en segel- flygning med stigning till minst 1.000 meter, som kontrolleras me- delst barograf, samt en distansflyg- ning om minst 50 kilometer. För guldmärket fordras en segelflyg- ning med stigning till minst 3.000 meter och en distansflygning om minst 300 km. I dessa mästerprov kan höjdflygningen utföras antin- gen för sig eller i samband med tids- eller distansflygningen. Gen för motorlösa flygplan äro flera. Med den enkla häng- glidaren är det sålunda bara att springa själv med apparaten utför en brant mot vinden tills det blir luft under vingarna. För de större glid- eller segelflygplanen begagnar man sig av en elastisk lina eller gummirep, som fästes med en enkel låsanordning i planets nos, varefter fem, sex man i vardera ändan av linan springa i väg med denna mot vinden, medan några andra kurs- deltagare hålla fast apparaten i dess stjärt. Gummirepet spännes då till det ytterst och på ett kom- mandoord släppa männen maski- nens stjärt och planet slungas i väg ut i luften, som från en katapult. Samtidigt avkopplas linan automa- tiskt från segelplanets nos. Oftare begagnar man här i Sverige bilar och motorcyklar — i brist på na- turliga startplatser — som bogser- apparater eller också en vinsch, vartill man kan begagna sig av en gammal utrangerad bil, som med en lång wire bogserar upp planet likt en drake. De högvärdiga segelplanen, som användas vid bl. a. rekordförsök och distansflygningar, startas of- tast med: flygsläp, d. v. s. motor- flygplan bogserar upp segelplanet till den önskade höjden. För nybör- jarskolningen användes främst gummireps- och = bilstart, och vinschstart kommer endast ifråga för innehavare av A-diplom samt flygsläpstarten endast för de längst komna med segelflygcertifikat. För gummirepstart gäller det att finna en backe som har en lagom lutning och är fri från hinder. Vid bilstart måste det använda fältet tillåta bil- körning med minst 60—70 km/ tim. och ha en längd av minst 400 —500 m. om skolningen skall kun- na gå snabbt framåt. Vinschstarten ställer ej så stora fordringar på fältets yta, men däremot måste det- ta vara betydligt större och allde- les fritt från hinder. För flygsläps- starten fordras ett stort och bra En trevlig och gemytlig bild från ett svenskt segelflygläger 1940. flygfält utan hinder nära fältgrän- serna. För att markera de olika delar- na av glid- och segelflygutbilningen utdelar Aeroklubben särskilda dip- lom. Det består av en blå knapp med en seglande vit mås för A-dip- lomet, två måsar för B-diplomet och tre måsar för C-diplomet. Il segelflygning är baserad på de rörelser, som förekomma i den luft som omger oss, och detta utnyttjas så att segelflygaren upp- söker de områden, där luftström- . marna av något skäl äro riktade 'uppåt, och i dessa s. k. uppvindar TEKNIK för ALLA 5 |