Laddning av elektriska : ackumulatorer I ; - LADDNING FRÅN NÄATET få Civilingenjör Tore Porsander likström > | CSbhb avslutar härmed sin utförliga och belysande artikelserie om sr [ström AS C ackumulatorns laddning. SI : : I de föregående artiklarna i detta ämne ha vi uteslutande behandlat ackumulatorns laddning från en generator, som vi därvid tänkt oss driven av en bensinmotor, vind- motor el. dyl. Här omvandla vi alltså mekanisk energi till elektrisk. Detta laddnings- Fi system måste alltid tillgripas, då man icke från början har tillgång till elektrisk ström 9. 2. av något slag. Annorlunda blir förhållandet, då man har tillgång till ett belysningsnät och alltså icke behöver alstra elektrisk energi. I regel kan man emellertid ej direkt ansluta batteriet till den tillgängliga strömkällan utan måste på lämpligt sätt trans- formera denna till för batteriladdningen lämpliga värden. Detta kan ske i särskilda laddningsaggregat, som alltefter belysningsnätets strömart äro utförda på olika sätt. <— Period ——> Q ZUR md Oo QQ. Laddning från ett likströmsnät. Som bekant skilja vi mellan belysningsnät med likström och belysningsnät med växel- ström. De förstnämnda förekomma numera endast i städernas äldre och mera cen- trala delar, medan de sistnämnda förekomma överallt på landsbygden liksom i städer- nas nyare stadsdelar. För laddning av batterierna erfordras som vi tidigare lärt lik- ström. Det verkar därför i första ögonblicket som om belysningsnäten med likström skulle vara de för laddningsändamål allra lämpligaste. Det skall emellertid snart visa sig, att förhållandet i själva verket är precis tvärtom. Visserligen kunna laddnings- anordningarna vid ett likströmsnät många gånger vara betydligt enklare och billigare än motsvarande anordningar för ett växelströmsnät, eftersom vi här icke behöva före- taga någon omvandling av strömarten, men i stället blir därvid verkningsgraden så låg, att laddningskostnaderna stiga till orimliga belopp. Som exempel på en dylik enkel anordning med dålig verkningsgrad kunna vi välja kopplingen enligt fig. 1. Från ett belysningsnät med likström, vars spänning är 220 volt, önska vi uttaga en laddningsström av strömstyrkan 2 ampere. Vi antaga, att batteriet utgöres av ett vanligt bilbatteri med spänningen 6 volt. Det är då ganska tydligt, att man icke kan ansluta detta batteri direkt till nätet utan måste koppla ett motstånd R i serie med batteriet. I annat fall skulle erhållas en så stor strömstyrka, att säkringarna omedelbart skulle gå sönder. För framdrivande av den angivna ström- styrkan genom batteriet antaga vi, att spänningen 8 volt erfordras. De resterande 212 volt, som vi ha till förfogande från nätet och som i detta fall måste betraktas som fullständigt överflödiga, gäller det alltså att taga bort på något sätt. Detta sker just — > i det omnämnda förkopplingsmotståndet R, vars dimensionering lätt erhålles med till- Fig. 8. hjälp av en av elektricitetslärans grundlagar, nämligen Ohms lag, som anger, att mot- PALIN SS TVN [ESLPSIP LE LIT TDP RILLLTL LL LES SSSÄSSSSARSSSNS = SAN SAMME LL L 10 TEKNIK för ALLA