- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 28. 11 juli 1941 /
11

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laddning av elektriska ackumulatorer. Laddning från nätet, av Tore Porsander - Laddning från ett likströmsnät - Laddning från ett växelströmsnät - Olika slag av likriktare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

j Fv N EVA NS FTV NR N Feer TS
f S
6 :

ståndet erhålles som kvoten mellan spänningen och strömmen. I detta fall erhålles ; uj u
således motståndet R=212/2=—=106 ohm. Motståndet R kan givetvis göras reglerbart, vaxelstrom
varigenom laddningsströmmen kan varieras och inställas på ett lämpligt värde. d

Metoden verkar således synnerligen enkel men innebär ett våldsamt slöseri med elek-
trisk energi. För laddningen erfordras ju den elektriska effekten 8.2—16 watt, medan
vi från nätet uttaga 220.2=440 watt, vilket ger en verkningsgrad av blott 3,64 90.
Laddningen blir med andra ord c:a 30 gånger dyrare än vad som normalt hade varit
erforderligt. Fallet blir dock betydligt gynnsammare, om den i motståndet R utveck-
lade elektriska energien kommer till användning på något sätt, exempelvis för upp-
värmning eller belysning, som ändå är nödvändig. Motståndet kan med andra ord i
utgöras av en elektrisk värmekamin eller av en eller flera elektriska lampor. 3

Ett annat sätt att använda sig av ett likströmsnät för laddningsändamål utgöres
av omformaren, som naturligtvis med samma fördel kan användas i samband med ett
växelströmsnät. Omformaren består av en kombinerad motor och generator, varför
vi här återföras till den förut behandlade generatorladdningen. Motorn utföres för
likström eller växelström alltefter belysningsnätets strömart. Omformaren kan an-
tingen bestå av en särskild elektrisk motor, som mekaniskt är hopkopplad med en
laddningsgenerator, eller också av en s. k. enankareomformare, där motorn och gene- - +
ratorn äro hopkopplade även rent elektriskt, då aggregatet som namnet anger har Lemma H |
endast ett ankare.

ö Fig. 4.
Laddning från ett växelströmsnät.

Er möjlighet att erhålla laddningsström från ett växelströmsnät ha vi således redan
berört, nämligen omformaren. Dock är det mera sällan denna kommer till använd-
ning i detta fall, då betydligt billigare, enklare och fullt ut lika effektiva apparater
finnas för omvandlingen av växelströmmen tilll en för laddningsändamål lämplig lik-
ström finnas i marknaden. Likriktareaggregaten ha nämligen på senare tid funnit en
vidsträckt användning just för laddningsändamål och förekomma i marknaden av de
mest skilda fabrikat. Vi skola närmare undersöka deras arbetsprincip.

Framställes en växelström i kurvform, där man kan se strömmens variationer med lt slrom
tiden, erhålles en kurva enligt fig. 2. Denna bild framställer den vanliga växelströms-
kurvan. Vi se här, att strömmen från värdet noll växer ganska raskt upp till ett visst |
största värde för att sedan åter avtaga ned till värdet noll igen. Därefter ökar ström-
men igen till ett nytt maximivärde av samma storlek som det föregående, avtager på i;
nytt o. s. v. Men denna sistnämnda ökning och minskning av strömmen sker med om- E =
vänd strömriktning, som i kurvan framställes därigenom, att densamma är ritad nedåt
under tidslinjen. Strömriktningen, då kurvan går över tidslinjen, säges vara positiv, Halvvågslikriktning.
medan strömriktningen blir negativ, då kurvan ligger under samma linje. Denna kurva -
säger således, att strömmen byter riktning mellan varje gång, som den passerar vär- ND
det noll. Denna strömväxling sker mycket ofta, och för de allra flesta belysningsnät
100 gånger pr sekund. I detta sammanhang böra vi även lägga på minnet betydelsen
av begreppen period och frekvens. En period omfattar således tiden mellan två lik-
belägna delar av kurvan, vilken i detta fall måste innefatta två växlingar. Växlar
strömmen riktning 100 gånger pr sekund, ha vi alltså att göra med en 50-periodig
växelström, d. v. s. på varje sekund gå 50 perioder hos strömmen. Med frekvens mena
vi just denna strömmens egenskap att byta riktning oupphörligt. Den ovannämnda
växelströmmen har således en frekvens av 50 perioder pr sekund.

Denna strömart kunna vi alltså icke använda för laddningsändamål, eftersom ju
här strömmen alltid måste gå i samma riktning eller med andra ord vara en likström.
För omvandlingen av en växelström till en likström gäller det därför att förhindra
strömmen att gå fram i exempelvis den som negativ betraktade riktningen. På samma
sätt som man kan förhindra att en vattenström eller gasström går fram i mer än en u« u
enda riktning med tillhjälp av en enkelverkande ventilanordning kan man emellertid VÄX elstrom.
även här uppnå en liknande effekt, om i den elektriska ledningen inkopplas en elek- 4 ;

trisk ventil, som kallas likriktare. Denna har just förmåga att endast släppa fram
strömmen i en riktning, medan den bildar en absolut spärr för alla strömmar i den
andra riktningen.

Olika slag av likriktare. | AÅRSSS

D: likriktare, som användas för laddningsändamål gå under benämningen torrlik-

riktare, varav man kan särskilja två olika slag, nämligen kopparoxidullikriktare och
selenlikriktare. Båda slagen arbeta på precis samma sätt men innehålla endast olika
material. Rent principiellt framställes denna elektriska ventil i fig. 3. Mellan två
metalliska ledare a och d ligger en s. k. halvledare b, som på sin ena sida är försedd
med ett s. k. spärrskikt c. Härigenom bildas en viss osymmetri i systemet, som gör
att strömmen har lättare att passera från den ena metallen till den andra i en viss
riktning, medan den i stället har ytterst svårt att komma fram i motsatt rikning. Den
för laddningsändamål i regel alltid använda likriktaren utgöres av selenlikriktare.
Denna består t. ex. av metallerna järn (a) och kadmium (d) med den mellanliggande
halvledaren selen (b).

Denna likriktarecell inkopplas således i ledningen till batteriet enligt fig. 4, av
vilken bild även framgår beteckningssättet för en likriktare. Strömriktningen blir Fig. 6.

–->
fee RER

CE

SE

PE
Mrs nend

3 ; TEKNIK för ALLA 11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:13:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-28/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free