- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 28. 11 juli 1941 /
12

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laddning av elektriska ackumulatorer. Laddning från nätet, av Tore Porsander - Olika slag av likriktare - Utförande och användning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

f oglättod ström - - <S - ”-- SEA SEEN ATEA Helvagsli kriktning Fig. Zz. Fig. 8. 12 TEENIK för ALLA alltid i pilens riktning, och i detta fall med en enda likriktare erhålles s. k. halvvågs- likriktning enligt fig. 5, d. v. s. endast varannan växling kommer fram i ledningen. Vi erhålla visserligen likström, men där strömmen faktiskt kommer fram i form av upprepade strömstötar i stället för en mera jämnt fortlöpande likström. Betydligt ele- gantare skulle det utan tvivel vara, om vi kunde utnyttja även den del av strömkurvan i fig. 2 som förlöper under tidslinjen. För att detta skall bli möjligt måste emellertid denna del av strömkurvan vändas på något sätt, så att strömkurvan alltid kommer att ligga ovanför tidslinjen. Vi ha ju kommit överens om, att laddningsströmmen skall vara en likström, d. v. s. strömmen skall alltid ha positiv riktning. Att för varannan växling hos strömmen åstadkomma en strömvändning är emellertid icke möjligt med tillhjälp av endast en likriktare, utan vi måste därvid koppla ihop fyra likriktare till ett slags bryggkoppling enligt fig. 6. Denna kopplingsanordning är den allmänt använda hos samtliga laddningsaggregat innehållande torrlikriktare. Det är ganska lätt att övertyga sig om, att kopplingen verkligen ger både en likriktning och den ovannämnda strömvändningen. Antaga vi först, att växelströmmen förlöper i de heldragna pilarnas riktning, se vi, att ström- men blott kan komma fram genom två grenar i bryggan, varigenom strömmen genom batteriet går i riktning från den plusmärkta polen till den minusmärkta. Därefter låta vi växelströmmen byta riktning i enlighet med de streckade pilarna, varvid ström- men kommer att passera genom de två andra grenarna i bryggan, men på ett sådant sätt, att laddningsströmmen genom batteriet fortfarande går åt samma håll som förut. Genom batteriet kommer med andra ord att passera en likriktad växelström, vars kurvform framställes av fig. 7. Kurvan ligger således hela tiden över tidslinjen, vilket betyder, att strömmen hela tiden går åt samma håll. Dock kan den erhållna laddnings- strömmen knappast kallas jämn som fallet vanligen är ifråga om likströmmar. Vi kalla denna typ av ström (fig. 7) för oglättad likriktad ström. Möjligheter finnas dock att åstadkomma en mera jämn, glättad likriktad ström med tillhjälp av speciella anordningar, vilka vi dock sällan återfinna hos laddningsanordningar. Ännu har dock icke framgått växelströmmens speciella lämplighet för ackumulator- laddningar. Likriktningen är ju en sak, som vi hos likströmsnätet äro helt befriade ifrån. Fördelen med växelströmsnät ligger fastmer däruti, att det är ytterst lätt att med tillhjälp av en lämplig transformator erhålla den lämpliga laddningsspänningen utan några egentliga effektförluster på samma sätt som hos likströmsnäten. Transfor- matorn torde väl vara alltför välkänd för de flesta för att behöva någon ingående presentation. Omkring en järnkärna ha vi två skilda lindningar, varav den ena an- slutes till belysningsnätet och den andra till likriktareanordningen enligt fig. 6, där transformatorn schematiskt framställts med sina två lindningar. Genom att välja lämp- ligt förhållande mellan de båda lindningarnas varvantal, kan transformatorns s. k. omsättningsförhållande fastställas att passa till belysningsnätets spänning. Primär- lindningen, d. v. s. den lindning, som anslutes till nätet, brukar ofta på samma sätt som hos radioapparater förses med olika uttag, avsedda för anslutning till belysnings- nät med 110, 127 och 220 volts spänning. Verkningsgraden blir på detta sätt mycket god. Utförande och användning. Som nämnts finnas i marknaden en hel mängd olika fabrikat, varav vi visa ett ut- förande i fig. 8. En av de allra största fördelarna hos dessa slag av laddnings- aggregat är, att de vid normal drift kunna arbeta utan tillsyn och utan minsta slitage. Antingen kunna aggregaten därvid vara utförda för en viss konstant laddningsström, eller också kunna särskilda regleringsanordningar finnas, varigenom laddningsström- men kan varieras till det för tillfället lämpligaste värdet. Av regleringsanordningar finnas flera utföringsformer, varpå vi knappast kunna ingå närmare i denna översikt. Antingen kan man inkoppla ett reglerbart motstånd i ledningen mellan transformatorn och likriktaren, eller förse transformatorns sekundärlindning, d. v. s. den lindning på transformatorn, som är kopplad till likriktaren, med flera uttag, varigenom laddnings- spänningen kan inställas på det värde, som åstadkommer lämplig laddningsström. Dessutom finnas flera möjligheter till automatisk reglering med tillhjälp av speciella tillsatsapparater. Likriktareaggregatet har dessutom en annan fördel, som bör påpekas i detta sam- manhang. Vi ha tidigare sett hos laddningssystem med generatorer, att mellan genera- torn och batteriet måste finnas ett bakströmsrelä för att batteriet icke skall urladddas igen genom generatorn, då denna senare stannar. Man skulle ju kunna tänka sig, att här måste förekomma samma sak för den händelse, att belysningsnätet bleve ström- löst. En blick på kopplingen i fig. 6 ger emellertid vid handen, att batteriet icke kan urladda sig genom likriktaren. Man behöver blott tänka sig batteriströmmens väg från batteriets pluspol till likriktaren för att se, att strömmen icke kan komma igenom likriktaren på det sättet. Batteriet kan med andra ord endast laddas och aldrig ur- laddes genom anslutning till en likriktare, dock naturligtvis under förutsättning, att batteriet kopplas rätt. Vid laddning får endast en ackumulator i taget vara inkopplad. Seriekoppling av två batterier kan möjligen få förekomma, om blott laddningsströmmen därvid kan göras tillräckligt hög. Däremot är parallellkoppling av två eller flera batterier alldeles förkastlig, såvida icke speciella elektriska ventiler, alltså särskilda likriktareceller, kopplas mellan batterierna för förhindrande av strömmar emellan batterierna själva. Parallellkoppling av två batterier förutsätter nämligen, att de äro identiskt lika i alla avseenden, vilket praktiskt taget är en omöjlighet. Det bättre batteriet kommer i annat a sända strömmar genom det sämre batteriet tills båda batterierna ha blivit ika dåliga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 12 01:49:50 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-28/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free