följetong Sammandrag av det föregående. Tyska vetenskapsmän ha vid atomspjälk- ningsförsök upptäckt ett nytt strålningsämne, som besitter de mest fantastiska egenskaper. Av diverse anledningar kommer upptäckten till några italienares kännedom, och två japa- ner, som arbeta i tyskarnas laboratorium lyc- kas få med sig en skärva av den mystiska strälningsmetallen till Japan, där de fortsätta experimenten med stor intensitet. Tyskarna fortsätta sina experiment, och en av dem kon- struerar en raket, varmed man tror sig kunna uppnå fantastiska höjder och hastigheter. Även japanerna ha gjort goda framsteg vid sina experiment. - (Forts. fr. föreg. n:r.) Hemligt och i all hast hade dr Hege- mäller måst bygga sin raket och därför fattades ännu en del saker. Där fanns ingen höjdmätare och därför måste Vil- lari lita på sin uppskattningsförmåga. På vikten av sin kropp kunde han mär- ka om raketen var på väg uppåt eller nedåt. Tyckte han att kroppen hade återfått sin naturliga vikt, kunde han taga för givet, att raketen varken ökade eller minskade farten, men med vilken hastighet han for genom rymden, visste han icke, men att hans läge var kritiskt det förstod han. Nedåt måste han, den saken var tyd- lig, men utan för stor hastighet, och enda hållpunkten kunde han få endast genom att betrakta landskapet utanför. Ett stycke på väg nedåt hade han emel- lertid kommit, det kunde han se på hori- sonten, och på att bondgårdar och byar syntes större. Nu uppskattade han höj- 18 TEKNIK för ALLA den till omkring tusen meter och några minuter därefter till endast femhundra, vilket visade, att raketen höll på att falla tämligen långsamt. Han kunde nog låta den fortsätta på detta vis ett par minuter till, innan han ytterligare min- skade farten. Men det var något annat som nu fyllde honom med bekymmer. Gorlaverken lågo icke längre rakt under honom, utan så långt åt ena sidan, att han kunde se dem genom ett av sido- fönstren. Luckan i bottnen, genom vil- ken han hade kunnat iakttaga landska- pet rakt under sig, hade han i den svaga belysningen inte lagt märke till. Betydel- sen av den andra spaken, med vilken ra- keten kunde styras i sidled, hade han ännu ej kommit underfund med. Det var därför omöjligt för honom att komma NS SS z — Åman SS joe SR SN = (örterna egen JEN ANS 2 NN SM tillbaka till uppställningsplatsen. Hans enda önskan för tillfället var att kom- ma ned på terra firma med livet i be- håll. Nu tyckte han, att han endast var på ett kyrktorns höjd över marken och un- der sig såg han åt alla håll trädkronor. Det var en bokskog, som låg flera kilo- meter från Gorla. Åter grep han tag i spakarna och saktade försiktigt farten, och det dröjde inte länge förrän han såg löv och grenar fara förbi fönstren och hörde dem skrapa mot väggarna. Strax därefter kände han en liten stöt och - märkte, att raketen stod stilla. En stund satt han alldeles som bedö- vad, men sedan öppnade han dörren och såg grenar och löv omkring sig. Rake- ten hade fastnat i kronan till én stor