statens skogsstyrelse, Forest Service, år 1920 igångsätta försöksflygningar med landmaskiner i provinsen Alberta och med flygbåtar i British Columbia. Dessa liksom vissa experiment påföljande år gåvo tydligt vid handen, att flygmaski- nen med fördel kunde användas i angi- vet syfte. Så småningom har därför den statliga flygstyrkan utökats, så att den år 1933 bestod av trettio maskiner, sär- skilt konstruerade för detta ändamål, fördelade på tio fasta stationer. Härtill kommer ett större antal mindre flyg- plan för patrullering över skogarna. e specialbyggda s. k. brandkårsflyg- IDR äro flygbåtar, byggda helt av lättmetall vid General Aviation Cor- poration i Hasbrough i Heights. De äro av ungefär samma typ som U. S. Coast Guards flygbåtar för kustbevakning med en spännvidd av 22 meter och 17 meters längd. Utan ny bränslepåfyllning kan flygbåten tillryggalägga en sträcka av närmare 1.800 km med en marschhastig- het av 160 km i timmen. Motorerna äro två och av det världsbekanta märket Pratt & Whitney ”Wasp” på vardera 420 hkr och placerade ovanpå de stora vingarna. Flygkroppen är avdelad i vat- tentäta skott och är synnerligen rymlig, med en högsta höjd av 2 1/2 meter och största bredd av 21/4 meter. Ovanpå flygkroppen finnas stora luckor, för att man lätt och snabbt skall kunna urlasta brandredskapen. Dessa flygbåtar delta nämligen direkt i släckningen och äro sålunda utrustade med fasta motorsprutor. Men dessutom medföras små bärbara Evinrude motor- sprutor, vattenryggsäckar, hopfällbara ämbar, slangar, spadar, yxor, hackor, timmersvansar och en mängd andra brandredskap samt proviant till flygbe- sättningen och brandmanskapet. Den ordinarie flygpersonalen består av fö- rare, reservförare-navigatör samt me- kaniker och <radiotelegrafist. Brand- kårsplanet har nämligen en fullständig radioanläggning för sändning och mot- tagning samt radiotelefon och radiopej- 6 TEKNIK för ALLA Svenska mäilitärflygare försedda med gasmasker klara att starta för rTekog- noscering vid den stora skogsbranden i Norrland sommaren 1934. VÄG Flygspaning genom enorma rökmoln vid jätteskogseld i Kanada. ling, varigenom flygbåten själv lätt kan ta sig fram till brandplatsen och även dirigera hjälpmanskap till området för skogselden. Utom flygbesättningen kun- na åtta brandmän medtagas. Det är sålunda en ganska försvarlig last som dessa flygbåtar måste kunna bära. På grund av att lastrummet lig- ger lågt, är det lätt att få ombord och lasta av den utrustning, som behövs för eldsläckningen, I händelse någon olycka skulle inträffa i samband med släcknin- gen, är flygbåten även utrustad med ambulansattiralj. För en lekman på området låter det kanske underligt, att vatten har någon betydelse för skogseldsläckningen. Efter med gott resultat utförda försök med vattensläckning har detta visat sig vara det bästa och snabbaste medlet, under förutsättning, att det finns vatten att tillgå inom den närmaste trakten, och att släckningen utföres på rätt sätt med lämplig storlek och konstruktion på munstyckena. Vattenstrålen får nämli- gen inte vara för skarp, ty då slungas gnistor och glödande partiklar i väg åt alla håll, och kunna således ge upphov till spridning i stället för begränsning av elden. Vattenbegjutningen bör även helst äga rum på natten och morgonen, då daggen ligger på. Finns icke vatten att tillgå, har man intet annat medel att tillgripa än att hugga brandgator, gräva diken och ordna med moteld (Of rn VÉ et område, som i Kanada ligger un- der bevakning med förutnämnda fly- gande materiel, som ständigt står i be- (Forts. å sid. 23). Interiör av en brandkårs-flygbåt visande brandredskapsrummen A, ambulansavdel- ning B, motorspruta 1, slangar 2, manlucka på vattentätt skott till förarrummet 3, ambulansbårar 4.