att säga drivas av en inre kraft att var på sitt område skapa något nytt, något för det tekniska framåtskridan- det betydelsefullt — och om de då ha framgång och kanske t. o. m. förtjäna pengar på detta, sättas dessa nästan all- tid in på nya försök, experiment och arbeten. Pengarna föras åter ut på de fält varifrån de kommit, i förhoppning, om att ny gröda skall gro och nya upp- finningar och förbättringar skola se dagen. Ibland lyckas det, lika ofta — ja, jag vågar säga ännu oftare — lyc- kas det inte! Räknar man ihop, hur det har gått för de flesta, skall man snart finna, att mycket få uppfinnare ha lyc- kats åstadkomma mer än två, högst tre verkligt betydande saker, som lyckligt kunnat genomföras och som kunnat fö- ras vidare i stor industriell skala. En av orsakerna härtill, men givetvis en- dast en, är att det ofta inträffar, att en uppfinnare arbetar före sin tid. Den är helt enkelt inte mogen att ta emot vad han har att ge, ty endast när tiden är mogen, i alla avseenden mogen, slår en uppfinning eller konstruktion ige- nom. Och allt tar därför sin tid. Under mitten av 1800-talet, ja, redan under dettas första årtionden höllo en mängd uppfinnare — ett 20-tal — på med att lösa problemet med fartygpro- pellern, och på det området gjorde vår landsman John Ericsson en märklig in- sats. När sedan propellern väl slagit SES I I igenom och blivit införd på ett betydan- de antal fartyg — det tog ganska många årtionden — så skrev den ame- rikanska tidskriften ”Engineer” år 1866, att en mekanisk uppfinnings öde mest liknar ett sädeskorns. Det måste hamna i lämplig jordmån och måste nä- ras av lyckliga omständigheter i tid och plats för att kunna blomma och få sin rättvisa framgång. Hur genial en människa än må vara, så faller icke en människa än må vara, så faller icke någon uppfinning utan vidare direkt från himlen, och när det gäller att ex- ploatera uppfinningen, flyger sällan några stekta sparvar i munnen på her- rar uppfinnare. Endast målmedvetet arbete kan föra till framgång. Det berättas om en amerikansk fabri- kant av hårnålar på den tiden sådana verkligen voro behövliga, att han en dag fick se sin fru bocka till skänklar- na på hårnålarna på ett särskilt sätt, för att de skulle sitta fast bättre i hen- nes långa peruk. Genast var han färdig att ta ut patent på och i sin fabrik sät- ta i gång tillverkningen av en ny sorts hårnålar efter mönster av dem hans fru gjort. Med amerikansk fart satte han i gång reklam för den nya varan och tjänade efter vad som berättas enorma summor på denna till synes enkla baga- tell. Men — var säker om att det var viktigt, för det första att han hade ögonen öppna och gjorde iakttagelsen, för det andra att i hans fabrik redan var inne på samma tillverkningsområ- de, för dek tredje att han hade möj- lighet att satsa pen- gar på sin ”upp- finning” och för det fjärde att beho- vet av dessa nya nålar fanns eller farmkallades, kans- SE anga Lann 0 ST RR NS ke genom =<:<rekla- mens makt. Redan Christopher Polhem yttrade, ”att man skall intet lå- ta vara oförsökt” — man skall pröva allt. Lösningen på ett tekniskt problem kan ligga snubb- lande nära och allt måste prövas. Tho- mas Alva Edisons Enkelverkande åmng- maskin med 44-tums cylinder. Ritning av James Watt år 1776. Den äldsta bevarade fartygspropellern av John Ericssons konstruktion tillver- kad vid Motala Verkstad för ångfarty- get ”Flygfisken”. Tillhör Tekniska Museet. sätt att arbeta var just typiskt för detta. Han försökte och pröva- de själv eller lät sina många med- hjälpare göra det. För att få fram det lämpligaste materialet, skickade han ut runt om i världen stora och dyrbara expeditioner, som till hans laboratori- um hemförde allt av växtfiber, mineral och andra ämnen, som de endast för- modade skulle kunna komma till an- vändning. Därför fanns i hans labora- torium allt mellan himmel och jord, väl ordnat och lätt att komma åt. Edison, som själv var en boren forskare, från början utan varje tillstymmelse till boklig lärdom, hade en otrolig förmåga att sätta andra i arbete och genom att han också var en skicklig affärsman, fick han ju skörda lön för mödan. Lycklig framgång hade också Marco- nm, den trådlösa telegrafiens uppfinna- re, men endast tillfälligheter och bris- tande förståelse gjorde att det inte i stället blev en dansk man, ingenjör J. P. Sorensen, förunnat att nå samma världsberömmelse som Miarconi. Utan tvivel var Sorensen före Marconi i ex- periment och praktik — men Danmark och framför allt tiden var inte mogen att ta emot hans uppfinning, och för- ståelse fanns inte. Om Gustaf de Laval, separatorns och ångturbinens uppfinnare, berättas att han under en lång tid försökt att i sin experimentverkstad provköra sina ång- turbinskivor med för den tiden full- komligt revolutionerande höga varv- hastigheter. Inga axlar han prövade ville hålla vid de otroligt höga påfrest- ningar, som de blevo utsatta för — allt gick sönder, och de Laval var förtvivlad. TEKNIK för ALLA 13